Varannan vecka på nyfödd??
Sambon lämnade mig i somras, i början på juli. Vi har en dotter som precis fyllt 2 år som har åkt fram och tillbaka i 3 månader och det har funkat bra hittills. Nu börjar det märkas lite på henne att hon tycker det är lite jobbigt och hon är ofta blyg inför honom, även om det släpper på 10 minuter. Ofta vill hon inte åka med när han kommer för att hämta.
Jag har påtalat om familjerätten för honom flera gånger, men han tycker inte det behövs. Han ser inte heller att hon börjar bli lite annorlunda mot vad hon ska vara.
Jag är dotterns "anknytningsperson" då jag haft hela föräldraledigheten och sen tagit ALL VAB och haft henne hemma dagtid då vi inte haft henne på dagis mer än några timmar varje dag. Han har jobbat tidig morgon till eftermiddag hela tiden.
Han började träffa en "vän" och arbetskollega till mig ca 1,5 månad efter han lämnat mig (han påstår de enbart haft telefonkontakt i 3 månader nu, men folk har sett dem ute för länge sen) och gick sen förra veckan ut på FB att de är tillsammans. 3 månader efter han lämnade sin gravida fästmö. Jag vet sen för ett faktum att hon stötte på honom dagen innan han gjorde slut med mig, för då pratade han med alla han känner om att göra slut,vilket han öppet berättat.
Jag inser förstås själv att jag inte kan påverka det här alls, men han har förmodligen redan haft henne hos sig samtidigt som han haft äldsta dottern där, och även om han säger att det är på vänskapsnivå när han har dottern så fattar ju till och med jag att hon kommer begripa det ganska snabbt att mamma är utbytt för pappa. Han säger att han tar det lugnt, men för mig känns det helt absurt att börja visa en ny tjej inom 3 månader efter han lämnat mig för ett barn på det viset. De kan ju knappt veta själva hur de har tänkt sig den här relationen eller vara så säkra på den att de vet att den kommer hålla. Hon vill inte ens ha barn och är så svartsjuk av sig att jag inte kan annat än fundera på vad de tänker egentligen. Nu ska han ha sitt andra barn med en annan tjej när som helst och hon kan inte ens hantera att hennes pojkvänner tittar på nån annan än henne. Hur ska det gå när han MÅSTE vara i kontakt med mig en hel del?
Han har tillfälligt flyttat 30-40 min bort till sina föräldrar, och därifrån och hit åker han med dottern varannan vecka till hennes dagis som ligger här. Hon går där tidig morgon till eftermiddag, väl över 10 timmar om dagen, bara för att hans mamma tycker barnen klarar det. Vi hade en annan överrenskommelse tidigare om att jag skulle hämta henne efter halva dagen, men hans mamma sa nej och då blev det nej. Sjukt ja.
För att han, och speciellt dottern, inte ska behöva göra de här helvetesresorna varannan vecka samt att det inte ska gå en hel vecka mellan att hon träffar den ena av oss, så har jag flera gånger erbjudit att jag kan ha henne här hos mig måndag till torsdag så får han ha henne på sin lediga tid fredag till söndag. Men det finns inte på kartan, för det är inte rättvist för honom att jag då får ha henne mer än vad han får.
Samtidigt är det ett himla tjat på att hon inte orkar åka den här resan hur länge som helst - NEJ såklart, men jag har gett förslag!!
Familjerätten är han inte intresserad av, för det är ju bara jag som bråkar när jag inte flyttar hem till mina föräldrar och låter han ta över bostadsrätten - som vi båda äger. Jag är dessutom höggravid och har BF 24 oktober. Därför kan jag inte flytta hem till mina föräldrar, och har inte heller nån skyldighet till det.
Bebisen kommer han kräva varannan vecka från födseln i princip - för det är HANS rätt. Vi har delad vårdnad och han har rätt till barnet. Jo tjenare, han har ju ingenting.
Återigen - familjerätten är skit och jag bara krånglar som inte går med på att skicka bebisen så för fem öre. Jag diskriminerar honom som pappa och nekar honom hans barn - trots att han är mer än välkommen varenda dag jag är hemma om han vill det. Och det finns dokumenterat att han sagt sitt och jag sagt mitt om detta så det går liksom inte att snacka sig ur.
Han har inte bidragit med klädköp, köp av större vagn så jag kan köra båda barnen samtidigt, bilstol eller någonting som har saknats till vårt barn utan jag har fått ta hjälp av mina föräldrar. "För han ska köpa egna grejer som han ska ha sen när han ska ha bebisen varannan vecka."
Allting, eller åtminstone de värsta bitarna, finns dokumenterat via meddelanden.
Jag har inget som helst intresse av att sätta gemensam vårdnad på minsta med honom för det känns inte som om han kan ta några riktiga beslut själv, samt att jag då inte kan flytta till ny lägenhet (när jag väl hittar en) utan hans underskrift som jag VET att han kommer neka mig, och sen att jag då tappar hälften av de dagarna som jag kommer behöva för att ta hand om minstingen.
Kan jag tvinga in honom till familjerätten? Tar de emot mig ensam om jag säger att jag MÅSTE få prata med någon som kan kontakta honom och få honom att förstå att HAN inte har de här rättigheterna som han tjafsat om i flera månader, utan att det är BARNEN som har sina rättigheter - som han inte tar till sig överhuvudtaget?
När minstingen är född kommer en riktig karusell dra igång, och han kommer ju inte undan familjerätten hur mycket han än vill egentligen...