lizkan skrev 2016-02-29 10:21:16 följande:
Ja, gud det är så spännande! Känns lite läskigt men vi tänkte att om vi ska vänta tills vi känner oss helt redo med allt i livet så kommer det aldrig bli några barn. Vi har åkt på en lång resa (det ville vi verkligen göra innan vi bildade familj) och vi har köpt hus. Så det finns plats och längtan efter barn så nu bestämde vi att vi börjar försöka och sen får vi se vad som händer :) Det kan ju ta ett tag att bli gravid också.
Det måste verkligen kännas lugnande att ha genomgått en förlossning! Hur kände du inför den förra gången? Vill du berätta vad som hände som du är rädd ska upprepas? Jag har tidigare pratat mycket med min mamma som genomgått 4 förlossningar och dessutom arbetat på förlossningen i många år så har fått en hel del information av henne. Hon vet dock inte att vi har planerat att skaffa barn nu.
Vilken trygghet att din mamma har jobbat på förlossningen, då kan du ju fråga om allt möjligt sen :)
Inför första förlossningen var jag väl ganska nervös men försökte läsa så mycket som möjligt och förbereda mig mentalt. Sen drog det bara igång och då var man så fokuserad på det att man inte hann tänka så mycket. Allt gick ganska bra, värkarbetet var mycket uttröttande men inte så "hemskt" som jag föreställt mig. Gick bra faktiskt. Däremot var sista fasen ett problem för mig.
Mina krystvärkar kom aldrig riktigt igång ordentligt men det var ändå sjukt intensivt det sista. Var helt slut och hade ingen kraft. Krystade i nästan två timmar och den delen var inte rolig. Hur mycket jag än försökte kom hon inte ut. Sen fick en barnmorska trycka på magen och läkare dra med sugklocka och först då kom hon ut. Så nästa gång hoppas jag på att det ska gå till "normalt". Förlorade dessutom 2 liter blod vilket var tufft efteråt.
