Fanatiker som denna blr inte jobba med människor alls. Hon har inte blivit diskriminerad eller något annat.
Kan man inte tänka sig att utföra alla arbetsuppgifter och träffa olika sorters människor bör man inte heller söka ett sådant jobb utan satsa på något helt annat.
Aborträtten finns av en orsak och den är bra precis som den är.
Läst flera trådar där jag citeras, här har jag parat ihop svaret på ett par:
1. många upprördes av att jag ogillar att man tar upp extremfallen när man förespråkar abort - och så tyckte de att jag tog upp extremfall när jag talade om de aborter som sker v 21.
Jag håller med om att detta är extremfall. Anledningen att jag tar upp detta är inte för att fläska på utan för att belysa frågan: När blir ett barn ett barn? Det är en ganska väsentlig fråga i abortdebatten. Dessutom var det ett svar på tidigare ett inlägg om änglamakerskor.
Naturligtvis sker de allra flesta aborter långt tidigare. Anledningen att jag nämnde en abort som låg närmare den övre åldersgränsen för abort var att jag tror att de flesta har svårt att frånse att det är ett litet barn som aborteras, som dessutom i vissa fall kan leva upp mot en timme efter aborten.
Personligen tycker jag inte att det är bättre att döda fostret tidigare. Jag tycker själv att det är lika mycket ett barn då. Var anser ni att gränsen går?
2. Sedan var det en som menade att abortmotståndare hade underliga föreställningar om varför man har sex.
Naturligtvis har kvinnor och män sex på grund av njutning och gemenskap i fler fall än för att alstra barn. Men faktum kvarstår att resultatet av ett oskyddat samlag kan resultera i en graviditet. Och om man är en vuxen människa och har samlag så bör man tänka på det i förväg. Det finns många sätt att skydda sig och om man vet att man inte vill ha fler barn kan man kastrera sig. Om man vet att det här är verkligen ett läge där det är olämpligt att bli gravid, ja då förespråkar jag avhållsamhet.
Att leva avhållsamt en period eller döda sitt eventuella oönskade barn - varför skulle det valet vara svårt? Varför är vi så själviska i det här landet?
Och återigen - adoption kvarstår som alternativ. Foglossningarna får du på köpet. Precis som en bit choklad kan avnjutas en sekund på tungan för att sedan hamna som extrakilon på höften, kan den sexuella typen av njutning också få fysiska men. Det är därför man ska tänka innan.
Men det är svenska kvinnor och män för slappa för, antagligen för att abort finns som alternativ.
Tänk om fettsugning var lika lättillgängligt...
De som är emot abort och för avhållsamhet lever i en fantasivärld där de tror att det finns 10 000-tals tillgängliga adoptionsföräldrar, de har dessutom inte förstått att det är vuxna kvinnor som gör flest aborter och att beslutet tas i många fall inom en parrelation det är alltså inte unga tonårsflickor som är de som främst gör abort för det måste väl där avhållsamheten kommer in att inte ha sex innan man är i en stabil relation. Somliga tror också att de kvinnor som är ofrivilligt gravida skulle om de inte var möjligt att göra abort finna sig i situationen och agera och leva som om det var en önskad graviditet.
I första hand föräldrarna själva. Det är inte så att de flesta barn som aborteras idag inte har föräldrar som saknar materiella tillgångar att ta hand om ett barn till.
Precis! Dessa vuxna människor som lever i en parrelation som gör de flesta aborterna, människor som har all materiell förmåga att ta hand om sitt barn. Vaddå "oönskat". Man får väl ta sitt ansvar! Ett oönskat barn är ändå ett barn och har hela livet på sig att hinna bli önskat. Om inte av sina föräldrar så av sin t ex blivande fru. Så var det t ex för min pappa, risken att han hade blivit aborterad är ganska stor om abort hade varit lika lättillgängligt och vanligt då som det är idag. Han hade inte så kul uppväxt men har ändå blivit en man som gjort stora saker för världen. Du har säkert själv förfäder tillbaka i tiden som skulle blivit aborterade också. Men de fick leva och bli önskade.
Din sambo kanske tycker att det vore bäst om han inte fått finnas till? Att han och hans syskon borde blivit aborterade istället? Du kanske också tycker att det vore bäst att du aldrig fått träffa honom? Att han vore utspridd i någon minneslund?
Stackars din sambo, han måste levt ett förskräckligt liv.
Hur kändes det att genomgå en abort under absolut tvång?
Att göra abort är inte att ta sitt ansvar. Man kan ta sitt ansvar innan man blir gravid. Sedan kan man bara ta sitt ansvar genom att föda barnet. I de allra flesta fall är det så i alla fall.
Du kanske skulle hittat en annan sambo, men jag hade inte hittat en annan pappa. Min pappa har kanske lidit men han har ändå varit en fantastisk pappa som alltid vetat ge oss det han själv aldrig fick. Ingen ska komma och säga att han borde aborterats! Han hade nog blivit ganska förbannad själv isf.
Jag tycker att du ärligt ska fråga din sambo om han tycker att det hade varit bättre om han inte hade levt. Om han svarar att det är så, så är det ju inte försent att hjälpa honom nu heller. Det är aldrig kört. Man kan försonas med sitt tragiska förflutna och ändå få en vacker framtid.
Sedan kan jag ju säga att det finns älskade och önskade barn som ändå hamnat snett och velat begå självmord.
Hur tänker du kring sexåringen som känner sig oönskad och bortglömd? Ska vi döda stackarn? Det är ju det du förespråkar. För att barnen inte ska dö av kärleksbrist senare (då det faktiskt finns en i alla fall teoretisk möjlighet att samhället eller någon annan vuxen människa träder in och räddar situationen) så dödar vi det hellre själva först. Dessutom innan man ens sett barnet och vet om man kan älska det.
Finns ju de som propsar på att det finns barnlösa som gärna tar över barnen men vi har ju tyvärr inte surrogatmödraskap i Sverige och inte tvångsadoption heller och då förpassas barnen till att hatta runt i olika fosterhem eftersom barnets rätt till sina biologiska föräldrar står högre än att vuxna får adoptera fosterbarn.
Abort måste alltid få göras men vi hade kunnat ändra på var aborter utförs så det finns en speciell förlossningsrum vid gyn som utför dessa och inte vid den vanliga förlossningen för det kan bli en väldigt psykisk påfrestning att ligga på en vanlig förlossning och höra hur barn föds och drar sina första andetag och skriker medan man själv ska abortera ett foster på upp till 18 veckor. Jag tror tom att man faktiskt inte gör så för kvinnornas skull. Vem vill utföra en abort och råka riskera höra nyfödda barn skrika och möta en nyförlöst mamma med sin rosenröda bebis i famnen leendes när man själv ska avsluta en graviditet.
När jag låg inne på gyn avdelning för grav graviditetsillamåendet var det enbart kvinnor som hade graviditeteskomplikstioner som låg där. De som hade andra gynekologiska besvär samt de som skulle utföra eller precis hade utfört abort låg på en annan avdelning. Man blandade inte dessa målgrupper för deras välbefinnandes skull och om inte dessa patientgrupper blandas kan ju en barnmorska som inte vill utföra aborter arbeta där inte den patientgruppen finns och om nu sjukhuset lägger en kvinna med graviditeteskomplikstioner jämte en kvinna som ska eller har aborterat sitt foster är det etiskt fel.
Jag tycker inte att barnet skall straffas för att föräldern saknar kärlek. Det är ju barnet man dödar.
Jag värderar mänskligt liv högt. Det är därför jag anser att vi har alldeles för många aborter idag. Vill man inte ha ett barn, så får man se till att man inte blir med barn. Blir man med barn, så får man ta sitt ansvar. Att älska är ingen känsla, det är ett val.
Det här är barnets liv vi talar om. Du kan inte bestämma på förhand vare sig om du kommer att älska barnet när det väl kommer ut eller om barnet kommer att lida i sitt liv.
Är det värt att chansa på att barnet blir oälskat? Som sagt finns det närmare 7 miljarder andra människor på jorden varav några potentiellt kan komma att ge den människan kärlek. Och som verkligen skulle gått miste om något om barnet aborterades.
Barnet måste själv få välja om livet är värt att leva nu när det fått ett liv. Allt annat är mord. Känner man att man inte klarar av föräldraansvaret så finns det hjälp att få.
Återigen är fostret en cellklump eller ett barn? Det svaret kan inte vara upp till moderns godtycke! Att önskade barn är barn och de andra är cellklumpar... Och frågan är återigen - när exakt blir barnet ett barn? Vad kännetecknar ett barn? Vilka egenskaper måste man ha för att få vara fullvärdig människa med juridiskt skydd?