Hej!
Jag undrar om någon vill delge sina erfarenheter när det gäller medicinering hos barn med ADD? Blev koncentrationsförmågan markant bättre? Några andra positiva och naturligtvis negativa effekter? Min son är snart tonåring och har inte så svår ADD, därför vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till ev medicinering. Jag tänker gå på en föreläsning om ämnet, men jag vill gärna få höra hur det fungerar i verkliga livet.
Vad bra att det fungerar med så pass låg dos. Är aptitlöshet den enda biverkningen som drabbat ditt barn?
Mitt barn 14 år har svår Add och har 20mg Ritalin. Det är en väldigt låg dos för åldern och vikten då max är 140mg har jag för mig. Men när vi ökade till 30 tappade barnet aptiten och kunde inte äta. Med 20mg har skolresultaten höjts från F till E och C
Min son klarar själva inlärningen relativt bra (om det inte är för tråkigt förstås, men har svårt med att planera och strukturera både skolan och resten av livet.
Socialt har han också problem, nästan inga kompisar och jag får intrycket av att han uppfattas som lite "jobbig" av andra barn. Jag tänker att han kanske blir lite väl uppe i varv när han är med flera samtidigt kanske för att det blir för rörigt omkring honom. Han visade också på hög språklig och verbal förmåga i wisc-testet, vilket gjort att han alltid pratat lite högtravande och dessutom gärna argumenterar och rättar andra (lite besserwisser). Han har så klart många bra och fina egenskaper som tex klok, empatisk och stor förståelse och tolerans när det gäller andra människor. Vi här hemma fattar inte varför han inte har vänner, men vi ser ju honom med föräldra- och storasyster-ögon så vi har väl inte hela bilden klar för oss.
Jag förstår att det kommer att bli kämpigare nu när han börjat högstadiet. Han har många fler lärare och förväntas ta mycket mer ansvar.
Då gör du det väldigt bra som studerar nu ???? Jag har också studerat med småbarn (det tog tid innan jag fick min examen ????). Det du berättar är också något jag funderar mycket på. Sonen är intelligent, men får lägga ner så mycket energi på på dels koncentrationen och dessutom har han problem med motoriken. Det gör att energin tex vid matematik går åt till att skriva och då slarvar han ner svaren. Man funderar vilken potential han har om det inte vore för koncentrationen. Samtidigt har jag någon slags rädsla för medicinering. Jag tänker på biverkningar jag googlat fram mest aptitlöshet, men även depressioner och och typ personlighetsförändringar. Ja, ni hör ju att jag förmodligen har alldeles för lite kunskap.
Jag har ADD och är närmare 30 i dagsläget.
Kan med all säkerhet säga att jag hade behövt nånting i tonåren för min fokus var på allt annat än skolan. Jag klarade betygen absolut men att gå runt med vetskapen idag att jag hade kunnat gjort så mycket mer med mitt liv om jag bara fått hjälp med koncentrationen tidigare. Jag var alltid trött, skolkade för jag ansåg att jag ändå inte fick ut nåt av att gå dit, lärde mig NADA i skolan utan läste själv hemma eller på biblioteket (tiden före google och bredband i hemmen).
Idag får jag concerta (methylfenidat samma som ritalin fast långtidsverkande) 36mg med tillskott av 18mg till lunch och har även 10mg ritalin vid extrabehov på eftermiddagen. Aptiten tar stryk ja! Men det går över, nån vecka så har man vant sig vid dosen så man kan äta igen.
Jag går på universitet och har 3barn så jag behöver all hjälp jag kan få att orka fokusera ;)
Ursäkta frågetecknen ovan. Jag är inte så duktig på att skriva från mobilen. Det är meningen att det ska vara "tummen upp" och en blinkning.
Vad tragiskt med din bror. Man förstår ju nu när det kommit mer information om olika "bokstavsdiagnoser" att det är och har varit vanligt med självmedicinering av olika slag.
Jag vet inte vad sonen vill eftersom vi inte pratat om det. Det beror mycket på att jag vill ha mer information först. När han fick sin diagnos pratade personalen på barnhabiliteringen lite om medicinering, men jag tror inte han lyssnade på det.
Han verkar ganska nöjd med sig själv trots allt. I och med att han fick sin diagnos så har han större förståelse för sin "klantighet" både kroppsligt och koncentrationsmässigt. Samtidigt tror jag att han reflekterar lite mer över vad omgivningen (klasskamrater och andra jämnåriga) tänker om honom och hur de behandlar honom. Han är ju i tonåren. Han är tyvärr inte så öppen med hur han känner, jag vet inte hur mycket han tar åt sig och jag vill inte tjata för mycket om det heller. Fast häromdagen undrade han faktiskt hur han skulle kunna bo själv i framtiden. Därför vill jag veta så mycket som möjligt så att vi kan diskutera det.
Ibland tänker jag också att det inte är så svår variant av Add så att medicinering inte skulle göra någon skillnad. Men som sagt jag vet så lite och när jag googlar om ämnet hittar jag inte så bra och lättillgänglig information tycker jag.
Tack så mycket för alla svar!
Det verkar som att aptitlöshet är vanligaste biverkningen, men att de positiva effekterna överväger.
Jag har pratat lite med sonen och han vill inte medicinera. Det beror delvis på att han är rädd för att det ska vara obehagliga biverkningar. Den andra orsaken, och det gör mig ledsen, är att han inte vill bli behandlad annorlunda än andra. Han ÄR ju lite annorlunda när det gäller koncentrationsförmågan. Det gör honom ju inte sämre än någon annan tvärtom, han är härlig på så många sätt. Men nog behandlar vi honom annorlunda när det gäller ansvarstagande och att komma ihåg när man jämför med äldre syskonet utan koncentrationssvårigheter i samma ålder. Förmodligen är det till viss del den blivande tonåringen i honom som talar, men det känns som han inte accepterat diagnosen lika lätt som jag trott att han gjort.
Jag respekterar så klart hans åsikter, men jag kommer i alla fall att gå på föreläsningen om medicinering och hoppas att det är lite åhörare där så att jag hinner ställa många frågor ; -)