Har kräkfobi.
Mannen kom hem och berättade att personen han jobbat hela dagen med hade gnällt hela dagen över att han var kass i magen, att han var klen och att han mådde illa. Idioten hade vägrat åka hem. Det går magsjuka på jobbet.
Skickade mannen in i duschen direkt.
Min man blir aldrig magsjuk. Men som jag fattat det kan han ju ändå smitta? Stämmer det?
Du är väl samma person som hade ett sjukt barn och en sån här tråd bara härom veckan?? Du skriver på exakt samma sätt.
Det är EXTREMT liten risk att bli smittad via en frisk person som har träffat någon som har kräkts efter att de träffades. Nästan helt obefintlig. Det är maginnehållet som smittar, nämligen. Försök att vila i den övertygelsen.
Och sök hjälp för dina problem!! Det måste finnas hjälp att få, det är inte rimligt att ha det som du har det. Om du inte kan ta kontroll över dina tankar och din ångest måste du få hjälp.
Och en till sak, säg till din man att han aldrig får nämna för dig att någon i hans närhet har klagat på sin mage. Det har inte med dig att göra och du behöver inte veta om det.
Något händer. Har fått feber. Så trött och magen värker mer än någonsin. Mår illa.
Du måste söka hjälp med själva fobin! Det här måste ju försöra mycket av din livskvalité. Feber kan man ju få av alla förkylningar som snurrar runt men säkert också om man är extremt orolig. Gå inte omkring och må dåligt för att du av någon förutfattad mening och tex inte vill testa läkemedel.
Fobitillstånd kan som jag förstår det bero på en obalans i hjärnans kemi som ofta kan rättas till med rätt medicin.
Jag ska söka hjälp. Igen. Men har svårt att tro att det ska hjälpa när de övriga inte lyckats.
Men just nu i denna stund hjälper inte det. Just nu slåss jag. Jag vill ärligt talat bara gå ut genom dörren. Om inte mina barn fanns är det tveksamt om jag skulle stanna.
Har två barn. Stora nog att kräkas i toan eller i hink. Fobin sätter stopp för ett tredje barn. Även om hjärtat vill. Men fy den ångesten när de är småa och kräks titt som tätt.
Magen bubblar. Oro. Rädsla. Ångest. Jag är sur och grinig mot mannen. Vill inte ha honom i närheten.
Och nu är yngsta dålig i magen. Ja mina tankar har redan fastnat vid magsjuka.
Jag ska söka hjälp. Igen. Men har svårt att tro att det ska hjälpa när de övriga inte lyckats.
Yngsta har nu rinnande diarre med slem.
Vad är detta?
Orkar inte 
Händerna blöder av all handtvätt och handsprit.
Arma stackare! Du har inget du kan droga ned dig med tillfälligt? (Lugnande, tröttande allergimedicin/åksjukepiller.) Din friska man tar hand om barnen hoppas jag?
Naturligtvis kan du inte gå på lugnande jämt, men det vore kanske idé att få det utskrivet för sådana här tillfällen.
Nu är mannen dålig i magen och har varit in på toa två gånger efter frukost. Han säger att han mår bra och att det inte är magsjuka. Litar inte på honom.
Nu är mannen dålig i magen och har varit in på toa två gånger efter frukost. Han säger att han mår bra och att det inte är magsjuka. Litar inte på honom.
Tror inte att risken är stor faktiskt! Inte om din man skött sin handhygien.
Får jag komma med ett råd?
Jag har haft emetofobi hela mitt liv, gått hos psykologer till och från både som barn, tonåring och vuxen, och inte förrän jag faktiskt utsatte mig själv för smittorisk dagligen (jobbar som ambulanssjuksköterska och kör väldigt många patienter som kräks/har diarré av olika anledningar) så kunde jag känna att det gick att hantera min fobi.
Idag, efter att ha jobbat i 5 år på ambulansen, känner jag att jag faktiskt klarar att leva med min fobi någorlunda utan att det påverkar min vardag och min familj.
Jag räknar fortfarande timmar efter att ha utsatts för misstänkt magsjuka på något sätt, känner efter om jag mår illa och blir orolig om jag skulle vara dålig i magen någon gång. Så frisk kan jag inte kalla mig. Men jag får inte panik längre. Jag håller inte minstingen hemma från dagis när personalen säger att ett barn på avdelningen har magsjuka t.ex.
Min räddning blev mitt jobb, alltså att utsättas för riskerna upprepat! :)
Poängen med att berätta sådant är nog att om man inte får reda på sådant så blir man galen. Det är som att man bara måste veta för att kunna förbereda sig eller nåt. Problemet med denna fobi är att man vill veta om någon är sjuk eller kräks, man snokar och ältar kring sådan information. Och ja, det är ganska paradoxalt då man ju egentligen mår bäst av att inte veta.
[quote=75802638][quote-nick]Påven Johanna skrev 2015-09-26 12:13:14 följande:[/quote-nick]Gör du något annat också, vid sidan av att enbart umgås med tankarna på en eventuell magsjuka? Det är lördag idag och vackert väder, vad har du för planer för dagen?[/
Tyvärr mår yngsta dottern inte bra. Feber och dålig mage. Så vi är inomhus. Och ångesten finns med.
[quote=75802638][quote-nick]Påven Johanna skrev 2015-09-26 12:13:14 följande:[/quote-nick]Gör du något annat också, vid sidan av att enbart umgås med tankarna på en eventuell magsjuka? Det är lördag idag och vackert väder, vad har du för planer för dagen?[/
Tyvärr mår yngsta dottern inte bra. Feber och dålig mage. Så vi är inomhus. Och ångesten finns med.
Sitter på toa och det låter rejält om min mage. Det låter som det rinner vatten i ett avlopp. Kan inte vara annat än diarre på väg? Det kommer bara gaser nu men det känns verkligen inte bra. Det bubblar liksom inte lite.
Här har du en till son avskyr och är livrädd för magsjukor.
Jag förstår din känsla. Man scannar hela din kropp bara någon nämner magsjuka. Känner efter om man mår illa, vilket man oftast börjar göra bara man hör ordet.
Förra fredagen ringde min äldsta hjon mådde illa. Hämtade henne från skolan och hon började kräkas. Sen visade sig att hon hade haft huvudvärk hela dagen. Hon brukar få migränattacker och ibland kräks hon. Innan jag vet att hon har migrän så har jag hemsk panik och ångest. Flyktkänsla.
Nu i fredags kräktes min yngsta efter att ha druckit mycket och ev fått i sig dålig mat ( vi var ute och åt). Hon kräktes några gånger. Fick panik men kunde ändå ta hand om henne och berömma att hon var duktig och att man mår bättre efter, vilket hon gjorde. Idag började hon igen må illa dock utan kräkningar. Min man har blivit sjuk och trodde att han skulle kräkas. Omg jag är i högvarv. Kommer inte kunna sova i natt utan lyssnar på minsta ljud från min dotter och man.
Mår illa själv nu pga min ångest eller så är det min graviditet.
Förstår dig helt! Äter själv ångestdämpande men gått ner i dos pga min graviditet så ångesten är värre.
Städar toaletter samt handtag med decifiktionsmedel varje dag.
Kämpa på och hoppas ni bara fått diarré. Hellre det än kräkningar.
Tycker att den som inte har emetofobi över huve taget ska yttra sig ... jag lovar att vi alla har någon slags fobi höjder , spindlar , fåglar må de än mo va så tycker alla att sin fobi är det värsta som finns tror inte att någon som hatar spindlar skulle vilja sitta och hålla i en spindel dag ut och dag in ..? Eller ? Så är det för oss det är en daglig kamp med panik och ångest plus att man blir besviken på sig själv.. jag har min dotter på 3 år hemma just för att jag är så sjukt rädd att hon ska bli sjuk ... men nu vill hon börja på dagis så bu kommer den dagliga kampen att börja :/ så tänk er för innan ni börjar yttra er ... tänk er in i våran situation genom att tänka på eran fobi!!!
Tycker att den som inte har emetofobi över huve taget ska yttra sig ... jag lovar att vi alla har någon slags fobi höjder , spindlar , fåglar må de än mo va så tycker alla att sin fobi är det värsta som finns tror inte att någon som hatar spindlar skulle vilja sitta och hålla i en spindel dag ut och dag in ..? Eller ? Så är det för oss det är en daglig kamp med panik och ångest plus att man blir besviken på sig själv.. jag har min dotter på 3 år hemma just för att jag är så sjukt rädd att hon ska bli sjuk ... men nu vill hon börja på dagis så bu kommer den dagliga kampen att börja :/ så tänk er för innan ni börjar yttra er ... tänk er in i våran situation genom att tänka på eran fobi!!!