Hur stor risk att smittas i magsjuka? Har fobi :-(
Tror inte att risken är stor faktiskt! Inte om din man skött sin handhygien.
Får jag komma med ett råd?
Jag har haft emetofobi hela mitt liv, gått hos psykologer till och från både som barn, tonåring och vuxen, och inte förrän jag faktiskt utsatte mig själv för smittorisk dagligen (jobbar som ambulanssjuksköterska och kör väldigt många patienter som kräks/har diarré av olika anledningar) så kunde jag känna att det gick att hantera min fobi.
Idag, efter att ha jobbat i 5 år på ambulansen, känner jag att jag faktiskt klarar att leva med min fobi någorlunda utan att det påverkar min vardag och min familj.
Jag räknar fortfarande timmar efter att ha utsatts för misstänkt magsjuka på något sätt, känner efter om jag mår illa och blir orolig om jag skulle vara dålig i magen någon gång. Så frisk kan jag inte kalla mig. Men jag får inte panik längre. Jag håller inte minstingen hemma från dagis när personalen säger att ett barn på avdelningen har magsjuka t.ex.
Min räddning blev mitt jobb, alltså att utsättas för riskerna upprepat! :)
Vad var poängen med att berätta en sådan sak för dig? Angående risken att smittas så är den förstås betydligt högre om din man insjuknar. Jag skulle tro att den är slim to nothing i det scenario du målat upp här.
Gör du något för att bli kvitt din fobi?
Poängen med att berätta sådant är nog att om man inte får reda på sådant så blir man galen. Det är som att man bara måste veta för att kunna förbereda sig eller nåt. Problemet med denna fobi är att man vill veta om någon är sjuk eller kräks, man snokar och ältar kring sådan information. Och ja, det är ganska paradoxalt då man ju egentligen mår bäst av att inte veta.