Hur prioritera mellan familj och svårt sjuk anhörig?

beklagar verkligen...
hemsk situation för dej/er.
Vet du om att du kan få närståendepenning (eller vad det nu heter) för att vara med henne på sjukhuset.
Ring FK och förklara läget, läkare kan behöva skriva ett intyg med för att det ska gå igenom.

Det är ansökt om närståendepenning, men det är min syster som behöver de pengarna. Det handlar inte om pengar, utan mer om hur jag ska hantera mitt egna mående/samvete att inte räcka till.

Det som först och främst krävs, är att du accepterar att du är människa. Du kan inte göra mer än ditt bästa, och du räcker inte alltid till alla.
Vad jag skulle ha gjort i det läget, om pengarna inte var högprioriterat, var att tillfälligt gå ned i tid. Dela upp dagarna, så mamma fick 2 dagar i veckan, familjen 3 och jobbet 2 (eller annan lämplig uppdelning). Om varje dag är vikt för en speciell del av tillvaron, så kanske samvetet håller sig lugnt.

Det är svårt att acceptera sina begränsningar. När min bror låg döende 100 mil bort, så sade samvetet åt mig att släppa allt och åka dit. I praktiken kunde jag dock inte lämna barnen ensamma hemma, och mina föräldrar kunde inte heller rycka in. Hur jag än vände mig, så måste jag överlåta åt min äldste bror att vaka vid dödsbädden, medan jag tog hand om min familj och mina sörjande föräldrar. Det är ett beslut som jag så här 10 år efteråt faktiskt kan leva med.

Hemskt ledsen för din skull. En mamma är alltid en mamma, och hon ska liksom alltid finnas där ...

Jag förlorade min mamma för lite mer än 3 år sedan och vet hur hemskt det är med en sjuk förälder. Men du måste sätta dig själv först, hur svårt det än är. Du måste vara med din familj, och förmodligen jobba en del också, för pengarna men också för din egen skull. För mig var jobbet ett ställe där jag fick andas, för huvudet var fullt hela tiden. Sista tiden tog jag ut närstående penning, och visst ångrar jag ibland att jag inte tog ut fler dagar, men den skulle jag ju spara tills hon var "riktigt" sjuk. Men sen gick det tyvärr ganska fort.

Jag gjorde ett val att jag vakade sista veckorna på sjukhuset, men inte på natten. Jag var där från förmiddagen, ibland till 17tiden, ibland till 22. För jag var tvungen att vila för att orka vara mamma själv några få timmar ibland.

Men du och din syster kanske kan dela på annhörigpenningen?

Jag hoppas din mamma överlever vad det nu är hon är sjuk i. Massor med kramar <3

Sjukskriv dig en period och sen börja jobba halvtid.

Och vilken diagnos ska det stå på sjukintyget? Ta ut semester eller tjänstledigt på deltid är mer relevant om systern behöver all närståendepenning. Kanske kan man ta hjälp av vänner att passa barn ibland. Maken om sådan finns får ställa upp mer än vanligt. Och som sagt, inse att man inte kan vara överallt.

Besöket på vc syftar inte i första hand till sjukskrivning utan för att remiss till psykolog/samtalsterapeut.

Lövet2, tack för lite konkreta tips. Att dela upp veckans dagar på ett sådant sätt kanske kan underlätta.

Att man inte är mer än människa, att man inte räcker till, det är jag väl medveten om men det är just det som jag har oerhört svårt att acceptera just nu. Jag mår fysiskt dåligt när jag inte är hos mamma och hjärtat blöder då jag inte är med min familj. Jobbet har jag ett gnagande dåligt samvete för men det är det jag lättast släpper, så klart.