Kan det vara autism?

Min mellan son E som är 4år gammal har skickats vidare till habiliteringen för utredning. Det var på tre års kontrollen på bvc som det kom fram att han hade språksvårigheter. Verken vi föräldrar eller förskolan hade reagerat på det tidigare. Efter en snabb utredning av en psykolog skickades vi vidare till habiliteringen och nu väntar vi på att utredningen ska börja, tyvärr är det lång kö. Jag funderar på om det verkligen kan vara autism han har... Skulle väldigt gärna vilka ha ett utlåtande från er som har barn med autism om ni tror att det kan vara det och i så fall hur jag som förälder kan hjälpa honom utveckla sitt språk.

Min bild:

E är en glad pojke på 4år. Han var tidig i sin motoriska utveckling, har magrutor (galet), orkar springa längre och fortare än sin 7åriga storebror och älskar fysisk aktivitet - för det är där han briljerar. Han vinner varje sprinttävling och fotboll är inga konstigheter.

Han är sen i sitt språk. Pratar långa meningar och mycket med mig, pappa och storebror, jag förstår 99% av det han säger, men utomstående har svårt att förstå. Han har uttals problem med ex L-ljudet och R-ljudet. Han har ett litet ordförråd, alldeles för litet för att vara fyra år, det märks bara när man pekar på saker och frågar vad dom heter. I vardagen är han duktig på att göra sig förstådd genom att förklara ex användnings området för saken han vill hitta namnet på. Problemet är att förskolan etc inte förstår hans språk.

Han leker mycket med storebror, mest lekar som kräver styrka och uthållighet. Han undviker gärna språket i lek med andra, jag tror det beror på att han vet att dom inte förstår. Eftersom han vet att han brister i språket brukar han gå fram och ex klappa andra barn på axeln för att dom ska se honom - inte säga hej.

Det gör ont i mig när jag ser hans aktiva försök att få leka med någon, men dom andra barnen mest tycker han är konstig som inte pratar.

Tyvärr finns det en pojke på dagis som han leker med mycket och som heller inte pratar, han är våldsam och skriker. Min son är lite rädd för honom, men pedagogerna envisas med att dom två ska leka tillsammans. Min son vill hellre vara med dom andra.

Han har inget intresse av att leka ex mamma pappa barn, det är för abstrakt för honom. Han vill snarare vara pirat och laga mat på ett sjörövarskepp.

Han är medveten om att han brister i språket och har själv sagt att han vill ha hjälp att lära sig prata - gör otroligt ont i mammahjärtat och jag gör mitt bästa för att träna tillsammans med honom efter bästa förmåga.

Han är jätteduktig på att hjälpa till, om han är hungrig fixar han macka och mjölk på egen han. Ofta fixar han även åt storebror om han vill ha. Efteråt sätter han in allt i kylen igen.

Han har varit blängde sedan han var två år.

Han älskar att hämta posten och tar gärna grannens och lämnar den på vägen hem.

Han lyssnar när man ropar, kommer när han ska. Det är inga problem att ha med honom i stan. Han går att lita på.

När han väl har bestämt sig för något står han fast vid det. Om han ex säger att han inte är hungrig, så envisas han med det även om man gör pannkakor. Då smygäter han en stund efter alla andra, för han kan inte böja sig.

Han blir lätt avundsjuk på sina syskon (mammaledig med bebis) och kan då bli en gnutta oresonlig, vilket lindras av en stor och lång kram och lite egen uppmärksamhet.

Han tycker det är gör kul att åka ut på saker, han har guldpass på Liseberg och åker allt han får.

Han vet sina begränsningar på ett sunt sätt "jag inte kan det" säger han när det är övermäktigt.

Ibland lyssnar han inte när man pratar med honom och säger då "jag inte vet det" till allt.

Han älskar att hitta saker, typ stenar och lappar på butiksgolv.

Han är väldigt hjälpsam, hjäper till att byta blöja och klappa bebisen.

Han sover alltid hela natten och är glad på morgonen.

På öppna förskolan träffar han många barn och pratar gärna om barnen till mig ex "mamma titta han gjorde. Han åkte där. Huvudet först! Hahah! Det tokigt mamma", men undviker att prata med barnen.

Förskolans bild:

Han håller sig i bakgrunden, säger inte mycket. Lekar gärna fysiskt tuffa lekar. Klättrar gärna för sig själv. Äter bra, men har ibland svårt att sitta still vid bordet. Svårt att göra sig förstådd i tal, svårt att visa med gester. Lyssnar inte alltid. Söker sällan kontakt med barn som redan har etablerat en lek.

Psykologens bild:

(Bedömningen är ett år gammal)

Extremt liter ordförråd, svårt med socialt samspel, dåliga resultat på testerna.

Jag tyckte psykologens bild var orättvis. Hon bröt på danska och till och med jag hade svårt att förstå henne... Samtidigt har hon förmodligen ett annat öga för det än vad vi har.

Vad tror ni? Kan han ha autism? Eller är det bara språksvårigheter? Kan det vara bara språksvårigheter när man är 4år? Han borde ju kunna fler ord.

Enormt tacksam för svar!!

Marmelad89

Äldre 17 Sep 13:05

#1

Oj ber om ursäkt för all särskrivningar. Det går väl snabbt att skriva på telefonen!

Marmelad89

Äldre 27 Jan 12:22

#4

Stort tack för ditt svar!!

Vi har genomfört utredningen på habiliteringen och inom några veckor får vi ta del av deras bild.

En sak som jag reagerade på i det som du skrev var begreppet "Jag inte orkar mer". När min son har varit fokuserad på något under en längre stund (allt i från 20min-1,5tim) säger han ofta så och det skiljer sig från storebror som aldrig uttryckt sig i sådana termer. Det har inte slagit mig innan att det kan vara ett tecken på autism, men nu när du tog upp det insåg jag att det lite märkligt.

Min son har inget "stim" så som du förklarar det, möjligen att han hoppar när han blir glad. Av det andra du skriver känner jag igen det här med att organisera, han leker ofta lekar som går ut på att samla saker och placera ut dom. Lekarna i sig varierar kraftigt, allt från pirat, kock, supermario till att rita eller leka med duplo. Han hänger mest med på vad storebror gör, vilket just nu är mycket tv-spel och rollekar. Han är riktigt bra på tv-spel, klarar banor som till och med jag har svårt för (och jag är rätt bra;)).

Nu var det ett tag sedan jag skrev den här texten och han har utvecklats väldigt mycket sedan dess. Jag har varit föräldraledig senaste halvåret och det har gjort att hans språk utvecklats väldigt fort. Han pratar konstant här hemma. Om jag jämför 7åringens och hans språk är den stora skillnaden uttalet och utformningen av meningarna. Han har nu ett stort ordförråd och pratar om abstrakta saker och har långa resonemang. Han deltar även i samtal som han inte styr och hoppar in i samtal under tiden några pratar (vi i familjen). Uttalet är bättre, men det är fortfarande svårt för andra att förstå vad han säger.

Jag tycker det är helt enastående hur fort den här språkutvecklingen har gått. Han är så glad att vi förstår honom och han har vuxit så mycket i sitt självförtroende under den här perioden.

Förskolan däremot är förfärlig. Han ska vara där 15h/v men i realiteten är han där mindre än så. Han vill inte gå dit längre, han gråter och säger att "dom inte förstå vad jag säger". Han förklarar att han inte kan leka med dom andra barnen för att dom inte förstår och att fröknarna inte heller förstår. Igår berättade han att han hade frågat efter något att dricka, "mjölk, vatten eller saft, jag törstig", men ingen hade förstått. Han sa att han hade pekat på kranen, men det var ingen som följde med honom. Han avslutade med att säga "jag sa jag vill ha vatten, jag visa jag vill ha vatten. Dom inte följa med. Jag blir ledsen då, mamma."

Han har en klump i magen när han ska dit och min klump är inte mycket mindre.

Har du möjligen något råd till hur man hanterar förskolan i det här läget? Vi ska snart ha ett möte och jag är osäker på vad jag vill få fram, känner mest att det här inte är hållbart, klara inte av klumpen. Funderar på om det är bättre att han är hemma och att vi går till öppna förskolan. Hur har ni gjort?

Om min son skulle få en diagnos inom autism spektrum, hur går man vidare? För det som jag känner är att prio ett måste vara att han lär sig tala renare eller är att tala "orent" en del av autism?

Kan det vara autism?

INNEHÅLL