Anonym (Ledsen pappa) skrev 2015-09-16 18:27:17 följande:
Så jag är dömd att må dåligt för resten av livet?
Hon har under hela vårt förhållande vägrat å flytta och har efter sagt flera gånger att "skulle vi vart ihop skulle jag flytta för din skull" något som bara är skitsnack. Har innan henne bott på flera ställen på västkusten och inte trivts där. Jag står för alla kostnader. Jag kan flyga från Bromma till Trollhättan då tar det 1 timme å 30 minuter från dörr till dörr i princip. Poänget är att hon inte låter mig. Vi har delad vårdnad och varken familjerätten eller juristen jag pratade med såg avståndet som en "dealbreaker"
skulle förstå dig om jag valde bort dom men det gör jag verkligen inte.
Dömd att må dåligt resten av livet buhuhuu... Stackars dig. Du hade tänkt att bebisen skulle bo varannan vecka? Varannan helg? Du fattar att du behöver tröffa bebisen flera ggr i veckan tillsammans med mamman under många månader för att bygga upp en anknytning innan du kan dra uväg med barnet på egen hand va? Och hur har du tänkt när det är dags för skola?
Jo du har valt bort dina barn i praktiken... Sen blir det ju jättepraktiskt att skylla på mamma.. Du anser alltså att du har mindre psykisk kapacitet att klara av att som vuxen bo nära dina barn (för att du inte riktigt känner dig hemma på orten) och därmed döms att vara olycklig resten av livet (dramaqueen much?) än vad en tvååringg och en nyfödd förväntas klara av i form av antingen frånvarande pappa eller ett liv i kappsäck..
