Umgängesrätt

Hej. Jag har nu efter prat med familjerätten och även en familjejurist bestämt mig för att kolla här inne å se om man kan få lite stöd/tips/kunskap. Så här kommer min historia.

Jag har för lite mer än 3 månader sedan flyttat isär med mitt barns mamma. Gick sista månaderna och tvingade mig själv att känna men till ingen nytta. Jag mådde jätte dåligt (som jag gjort genom större delar av mitt liv av olika anledningar) så lite därför bestämde jag mig för att nog var nog. Har under hela vårt förhållande känt mig malplacerad och velat flytta men har stannat för hon inte ville lämna sin hemstad. Har nu lämnat västkusten till fördel för Stockholm. Och för första gången jag kan minnas känner jag mig hemma. Jag trivs verkligen här. Nu till det lite mer komplicerade. Vi har en son ihop som nyss fyllde 2 år. Och hon väntar vårt andra som kommer i slutet av oktober. Jag har haft min son varannan helg för det mesta över sommaren. Och 2 gånger under en hel vecka under vilka han verkligen trivs här. Resan tar ca 4 timmar och när jag har han över helgen måste jag åka direkt efter jobbet och hämta han sedan åka tillbaka och vara hemma vid 2 tiden på natten. Han sover för det mesta hela resan men händer att han vaknar när jag bär in honom. Jag får sedan spendera lördagen med honom och sedan får man åka ganska tidigt på söndagen för att han ska komma hem i tid och för att jag ska komma hem innan 12-1 så jag kan få sömn innan jag ska upp halv 6 å jobba igen. Detta är en situation som är väldigt stressande både för han och för mig. Jag har därför uttryckt min önskan att ha min son varannan vecka. Något hon vägrar. Hennes argument är att vad händer när han ska börja skola? Och att det inte är aktuellt med 2 dagis. Varpå jag har sagt att hon kan säga upp sin plats då han är 15 timmars barn och hon ska vara föräldraledig i 1 år. Så menar jag på att hon kan ha han hemma hennes vecka något hon också vägrar

Jag förstår att det är långt och jag förstår att det inte är en perfekt situation men å andra sidan är det väl aldrig det efter man går isär med barn..?

Jag förklarade att om jag skulle bo i Göteborg som är ca 1 timme borta skulle han fortfarande behöva antingen 2 dagis eller att hon säger upp sin plats om jag ska ha han varannan vecka. Men hon menar ändå att det inte är så. Och att då skulle problemet inte existera

Jag förväntar mig inte en evig lösning men jag vill i alla fall få chansen att visa henne att det går bra. Att han mår bra här. Att prova.

Det viktigaste för mig är att jag hann skaffa ett tryckt hem och jobb innan jag tar hit han med frekvent. Något jag har gjort.

Söker nu hjälp och tips om hur man kan lösa det här. Jag vill att mitt barn ska trivas hos mig. Att han (och givetvis så småningom det andra barnet med men har förståelse för att en bäbis är mer beroende av henne och får helt enkelt träffa han när jag är där/åka ner oftare tills han är större) ska känna sig hemma hos mig. Något som aldrig kommer hända om han är här 2 lördagar i månaden.

Hjälp

Anonym (Ledsen pappa) Trådstartaren

Äldre 16 Sep 18:27

#4

Så jag är dömd att må dåligt för resten av livet?

Hon har under hela vårt förhållande vägrat å flytta och har efter sagt flera gånger att "skulle vi vart ihop skulle jag flytta för din skull" något som bara är skitsnack. Har innan henne bott på flera ställen på västkusten och inte trivts där. Jag står för alla kostnader. Jag kan flyga från Bromma till Trollhättan då tar det 1 timme å 30 minuter från dörr till dörr i princip. Poänget är att hon inte låter mig. Vi har delad vårdnad och varken familjerätten eller juristen jag pratade med såg avståndet som en "dealbreaker"

skulle förstå dig om jag valde bort dom men det gör jag verkligen inte.

Anonym (Ledsen pappa) Trådstartaren

Äldre 19 Sep 08:51

#18

Anledningarna för att jag inte mår bra går lite djupare än att jag "inte trivs" där. Har mått dåligt i större delar av mitt liv. Tycker du kanske ska vänta med att döma innan man vet varför. Jag är i vilket fall trött på det.

Minns inte om jag skrev det men resan med flyg tar mindre än 1 timme. 1-1,5 timme resa en gång i veckan är enligt både jurist och familjerätten inte "unreasonable"

Lång helger och varje helg etc är inte ett alternativ ekonomiskt. Förlorar lön plus att resa varje helg fram och tillbaka bara för mig är 8000kr+ ska jag ta med min son blir det lite till. Trodde så små barn reste gratis men tydligen inte.

När det kommer till nästa barn så förstår jag att han inte kommer kunna åka på det viset. Jätte tråkigt. Kommer få vara där så mycket jag kan. Men hon kräver att jag ska komma å träffa barnen hos henne. Vilket enligt flera myndigheter är något hon varken har rätt att kräva eller borde kräva. Jag vill dock inte slita i mina barn på det viset. Barn mår inte bra av konflikter.

Hon som person är en människa som har svårt att släppa taget. Kan gråta för att hon saknar sin mamma efter typ 1-2 veckor utan. Och jag känner att hon gör allt hon kan för att ha dom hos sig hela tiden...

Ett exp.
Hon gick med på att skriva under på min dagisansökan. Varpå jag sa att hon kan få sitt samtal hos familjerätten. Min tanke var då att hon skulle skriva under så jag kan sätta min son i kö. Redan när det är gjort har man minst 5-8 veckors väntetid. Men hon säger sen att hon vill ha samtalet efter barnet är född. Alltså om en månad och först efter det blir det aktuellt att skriva under. Vilket gör att väntetiden blir istället 9-12 veckor.

Jag försökte förklara att om hon skriver under och vi har detta samtalet så finns det massor med tid kvar att tacka nej till platsen innan det är dags. Om något skulle ändras... Men hon kan inte svara varför utan bara att hon inte vill... Samma sak varje gång. Inga vettiga argument bara nej,nej,nej.... Hon gör som sagt allt som är bra för henne men kan inte säga varför en sak är ok eller inte. Bara att hon vill inte det för att det är jobbigt eller att hon inte önskade detta när vi var ihop.

Avståndet behöver på inget sätt vara ett hinder. Skulle jag bo 6-10 mil därifrån skulle jag fortfarande behöva dagisplats.

Anonym (Ledsen pappa) Trådstartaren

Äldre 22 Sep 15:14

#25

Pratade inte om det ofödda barnet utan barnet på två år. Att jag måste träffa han där och inte få ta hem han.

Hon menar det skulle vara betydligt bättre om jag bodde i tex Göteborg då kan jag ju köra han till och från samma dagis. Då får han alltså åka 24 mil om dagen.... Varje dag. 120 mil på en vecka. Ca 2 timmar om dagen varje dag istället för 4 timmar på en helg. Jag får åka det dubbla. Sen yttligare om man skulle hitta på något eller åka någonstans. Nej allt kretsar inte runt mig utan honom. Ber om ursäkt för min dåliga formulering.

Att döma ut mig för jag mår dåligt utan att ens veta varför känns mindre rättvist. För allt du vet kan jag vara ett självmordsbenäget voldtektsoffer. Om jag mår psykiskt dåligt kan jag knappast vara den pappa han behöver.

Umgängesrätt

INNEHÅLL