Ivf behandling

Jag har gjort 1 äggplock och 4 återföranden, så jag har provat lite av allt. 

När vi skulle börja var jag, precis som du, nålrädd. Riktigt, jävla nålrädd. Sen var vi på Sahlgrenska och hade en superbra barnmorska som satte sig ner och verkligen tog sig tid att hjälpa mig. Jag fick provsticka där, och jag blev paff över att det inte kändes alls. Jag fick tipset att hålla nålen mot huden i några sekunder innan man sticker, då domnar nerverna av. För mig kändes sprutorna ingenting, så jag klarade av dem på egen hand. En del adrenalin fick jag allt inför varje spruta, men det blev mer av en kick varje gång jag klarade det på egen hand. Så oroa dig inte förrän du vet vad du tycker om dem :) 

Jag har varit mycket sjuk under de senaste åren och har blivit behandlad på alla möjliga sätt av vården, så jag var orolig för hur det skulle gå. Men jag måste säga att jag aldrig i hela mitt liv blivit så väl bemött inom vården som under utredning och behandling av barnlösheten. De är dessutom himla duktiga nu för tiden, så det i sig har hjälpt mig att slappna av. 

Nu vet ju inte jag någonting alls om era problem eller prognoser, men jag hoppas att jag kan lugna dig med att säga att jag och min make har i princip noll chans att bli gravida på egen hand. De tror inte att vi kan med vanlig IVF heller. Därför gjorde vi ICSI (mikroinjektion av spermie in i ägget), och det var en fantastiskt bra metod för oss. Jag har nu gått halva tiden med vår lilla dotter i magen <3 

Hoppas att din erfarenhet av IVF kommer vara lika positiv som min. Stort lycka till!! 

Det låter verkligen som att ni kan ha goda chanser att lyckas :D Det kan ju vara något så "enkelt" som att spermierna har svårt att ta sig in i ägget, då brukar IVF vara en riktig kanonbehandling. Stort tack!! Det finns ju många andra här som har stenkoll, men undrar du något är det bara att fråga. 

Längtan efter barn är en väldigt, väldigt stor längtan. Vet inte om det hjälper dig något, men jag började tänka när vi påbörjade IVF att vi äntligen började försöka på riktigt för första gången. Nu har det ju åtminstone en chans att ta sig :) 

Nej, vi har gått på Sahlgrenska i Göteborg. Bra ställe tyckte jag! 

Det låter bra att du är förväntansfull, tycker jag :) Det är en bra känsla. Jag tyckte att det var väldigt spännande med hela behandlingen även om det, förstås, var jättetufft i perioder. Fram till äggplocket var det bara spännande, sen har jag tyckt att varje ruvning varit svår. Försök att räkna bort alla försök ni hittills gjort på egen hand och räkna bara från och med nu. Det är inte så att de flesta blir gravida direkt på första insättningen, men det finns goda chanser för att något av äggen som plockas vid plocket blir en liten bebis :D 

Stort lycka till :D Heja heja!!! 

Heja heja!! Håller tummarna för att det ska gå vägen :D 

Usch vad ledsamt :( Stor kram på dig. Sörj ordentligt, bli förbannad och frustrerad. Ta din tid att hantera det som dyker upp, så är du säkert redo när det är dags igen. Förhoppningsvis blir det ett bättre plock den här gången så ni kan få några till frysen också. KRAM!!

På något sätt har man alltid tårar kvar, de kommer bara ännu djupare ifrån... Benen liksom slås undan hur väl förberedd man än tycker att man är och sorgen från alla andra försök bubblar ibland också upp. Vet inte om det är så för dig, men jag hade dagar som var riktigt, riktigt nattsvarta. Då sörjde jag ordentligt och gav mig själv utrymme att ta itu med det, sen kom betydligt bättre dagar. Hoppas att dina bättre dagar kommer snart så du orkar blicka framåt. 

Oroa dig inte för att inte vara stark nog. Du klarar det en gång till. Och en till. Och en till. Det gör alldeles på tok för ont varje gång, men på något sätt ställer man sig upp igen och försöker en gång till. Men jag tror att det också är viktigt att ha dagar när man inte bara kämpar för sitt barn och sitt liv, utan faktiskt släpper alla krav och låter sig själv vara så ledsen och bruten man vill. Utan att sörja ordentligt tror jag att det blir för tufft att orka igen. Var snäll mot dig själv.