Vidriga hemska fördomsfulla förskollärare!

Jag är förskollärare och jag tar inte åt mig det minsta av detta, men jag blir ledsen! Ytterligare ett bevis på vilken dålig insyn i förskolan folk har.

Vi som jobbar i förskolan får inte säga nåt till föräldrarna om hur läget är, vi får inte skuldbelägga dem som det så fint heter. Vi får inte heller prata illa om kommunen som är vår arbetsgivare. Detta får till följd att föräldrarna tror att allt är mycket bättre än det är.

Det är på tok för stora grupper, med en ljudnivå som på en annan arbetsplats skulle ha krävt hörselskydd. Det är inte ovanligt att vi tvingas vara själva med upp mot 15 barn...ibland ännu fler. I sådana situationer frågar man sig hur man ens ska kunna säkerställa säkerheten och närhet och trygghet kan man glömma. Det enda man hinner är att räkna barn om och om igen för att veta att ingen ligger skadad nånstans. Visst vi är tre heltider på avdelningen, men så är det inte i praktiken då vi jobbar omlott och dessutom har massor av icke-barn-arbete att göra (duka, bädda beställa, möten osv). Barnen tenderar att gå allt längre dagar och vi räcker helt enkelt inte till.

För mig som är med barnen hela dagarna så är det fruktansvärt att vi ska skydda föräldrarna så de inte får dåligt samvete. Sorry, men barnen blir inte piggare och mindre utslitna för det. Vissa barn klarar långa dagar på förskolan, men vissa gör det inte. Det är fruktansvärt att se hur slitna vissa barn är. Lägg sedan till att de sällan får sova tillräckligt hos oss, för då somnar de inte på kvällen. När det är som värst så går de runt som trasor och vi får på sin höjd säga att de varit lite trötta.

Barnen får betala priset för den ökade konsumtionen i samhället!

Sedan vet jag att vissa föräldrar måste jobba heltid för att klara sig, den biten behövs inte ens diskuteras. Däremot skulle deras situation underlättas om de som kan gå ner i tid gör det. då skulle vi hinna ge närhet och trygghet istället för att räkna västar om och om igen på eftermiddagarna när vi har mindre personal.

Hur många av er vill vara ensam ansvarig över 15 barn i åldrarna 1-6 år? Tycker ni att detta är rätt mot era barn?

Skillnaden är att vi jobbar med barnen till våra kunder, barnen är inte våra kunder. Ni jobbar direkt med kunden och era kunders behov är i fokus. Det är det visserligen hos oss med, föräldrarnas behov att jobba...hur barnen mår är det ingen som bryr sig om, de har inga rättigheter. De måste ställa upp på det som de vuxna bestämmer oavsett hur de mår. De kan oftast inte ens uttrycka hur de mår...och vi har munkavle på från våra chefer.

Förälderns behov av att få jobba går före barns behov av vila och närhet till sina föräldrar. Faktiskt ganska skrämmande då det handlar om en liten individ under utveckling.

Antagligen Förskoleupproret

Vuxna, vuxna, vuxna, vuxna och åter vuxna...var får barnen plats? Jo på överfulla förskolor där det gärna tvingas in en till och en till.

Jag tycker nog att ni ska vara jävligt glada över att vi vidriga hemska fördomsfulla förskollärare finns. Det är vi som tröstar, uppmuntrar och avleder era trötta och utslitna barn. Det är hos oss de är större delen av sin vakna tid!

Barnet blir inte gladare och tryggare för att ni har miljonboenden och två bilar. Sedan har i stort sett alla vuxna en dyr mobiltelefon...som tar ytterligare massor av tid från barnen. Utlandsresor har blivit allt vanligare och det är heller inget som barnen behöver. De behöver närvarande och trygga föräldrar.

Vi vuxna har skapat dagens samhälle, inte barnen!
 

Sorry men barnen trivs oftast väldigt bra på förskolan, det är inte samma sak som att verksamheten tröttar ut dem. Var med en vecka på förskolan och lev barnens liv så får du se! Jag som vuxen gör oftast färre timmar i veckan än de flesta barnen och  utan min 30 minuters rast så skulle jag inte klara jobbet...det ska barnen göra...även de som nyss fyllt ett år...jag gör 36 timmar i barngrupp per vecka som heltidsarbetande (har äldre barn) och barnen kan göra ända upp till 60 timmar.

Jag jobbar också med att se enskilda individer i gruppen, jag älskar både barnen och mitt jobb. Det tar inte bort det jobbiga med yrket. Bara det att vara 50 timmar i den höga ljudnivån är direkt skadligt både för öron och stressnivåer. Det påverkar anknytningen och utvecklingen av empatiska förmågor. Fortsätter det som det är nu, så lär psykolog vara framtidsyrket...om det nu finns pengar till sånt. De blir väl svikna av samhället även som vuxna.

Håller med!

Om föräldrarna vore på vår sida skulle man kunna sätta tryck på politikerna att öppna fler avdelningar. Om barnantalet sjunker drastiskt i grupperna så skulle situationen bli helt annorlunda.

Det finns en formel som räknar ut relationer i en barngrupp (x*(x-1)) och den visar att antalet relationer ökar drastiskt i ökande grupper.

Enligt forskning klarar äldre barn grupper med 15 barn och det ger 15*14 relationer =182 relationer. Idag kan äldregrupper ha 25 barn, alltså 600 relationer. Viss skillnad eller hur!

Jag anser att de flesta föräldrar inte är kapabla till att ta de rätta besluten. inte för att de inte har kompetensen, utan för att förskolan är belagd med munkavle och inte tillåtna att informera föräldrarna om den faktiska situationen. Dessutom är föräldrarna oftast stressade och fyllda av krav, så de kanske inte ens reflekterar över deras situation utan kör på så som det ska vara...villa, fin bil, fina kläder (gärna en massa funktionsmaterial så det syns att de bryr sig om sina barn), mobiltelefon, utlandsresor osv. Barnen får liksom bara följa med i farten vare sig de vill eller inte.

Läs om, läs rätt!

Jag skrev att föräldrarna har kompetensen, men inte informationen. De flesta luras av förskolepersonalens tvång att inte informera om hur det egentligen är. Föräldrar tror att barnen har det jättebra på förskolan, men det har de inte i dagens stora grupper. Det är mer komplext än att barnet trivs och är glatt när det hämtas.

Jag är inte det minsta bitter, jag är orolig för våra barns vardagliga miljö. Jag är insatt i verkligheten och ni föräldrar borde lyssna på oss som vet, istället för att känna er som skadskjutna små offer. Det är barnen som är offer här, inte föräldrarna!

Jag drar inga slutsatser alls, tycker bara att det är tragiskt att så många fastnat i vårt "måste ha"-samhälle. De flesta föräldrar tror att de faktiskt måste köpa dyra och bra kläder till sina barn. Jag har testat massor med märken och kvalitéer genom åren i mitt jobb. Nytt billigt är ofta bättre än dyrt begagnat. Nytt dyrt är oftast överdrivet bra för vårt klimat och längden på våra utevistelser. Barnet mår inte bättre i dyra kläder och de leker inte bättre. 

Titta runt i olika trådar här på Familjeliv, du kan inte dra en massa slutsatser utifrån dig själv. Du är kanske inte alls den jag syftar på. Faktum är dock att allt fler barn kommer tidigt och går hem sent och det utan att föräldrarna ens verkar reflektera över hur barnen mår av 45-50 timmar i veckan. Detta trots att det sammanboende föräldrar med två heltidslöner. Jag skrev att vissa behöver jobba heltid, men långt ifrån alla som gör det måste det.

För bara nåt år sedan hade vi tid med de sena barnen, då kunde vi ge dem lite extra som kompensation för att deras föräldrar jobbade långa dagar. idag har vi fullt hela dagen...förutom på personalsidan. 15 barn är inte ovanligt att ha kvar när man blir ensam på avdelningen på eftermiddagen.

Det handlar inte om att föräldrar prioriterar sig själva, det handlar om att barnen far illa av så långa dagar. Jag skiter ärligt talat i vad föräldrarna har för anledningar, barnen far illa ändå och det är det som ni som inte jobbar i förskolan inte verkar förstå. Fine att det är politikerna som ska vakna för att få till en lösning, men utan föräldrar och förskolepersonals stöd, så är barnen chanslösa! Du pratar om problemet som att det är personalens problem, men det är BARNENS problem, ERA barns problem inte mina barns för de har lämnat förskolan för många år sedan.

Barn idag utsätts för skadliga ljudnivåer och ett tempo som stressar den lugnaste. De blir inte sedda som de är värda, sällan vi hinner prata klart med ett barn utan att bli störda. De har för många relationer mot vad de klarar av och kraven på barnen är skyhöga. Vad händer med dem? Hur kommer de att fungera som vuxna? Kommer de kunna känna tillit och närhet på samma sätt som de skulle om de fått en bättre start? Det är inte jag som gnäller på mina arbetsförhållanden, jag kan byta jobb om jag vill. Nej jag larmar för barnens skull, vad i helvete gör vi med våra barn???!!!

www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/f%C3%B6rskolepersonal-larmar-barnen-%C3%A4r-f%C3%B6r-l%C3%A4nge-p%C3%A5-f%C3%B6rskolan-3201284

Observera att han som intervjuas är psykolog och inte förskolepersonal