• CccK

    hur hanterar man pojkvännens bortgång?

    För en vecka sedan tog min pojkvän sin motorcykel och skulle åka till sin pappa, men han kom aldrig fram. Han åkte tidigt på morgonen utan att varken jag eller hans pappa visste att han tänkte åka dit.

    Han kolliderade med en lastbil och dog direkt. Vi kommer aldrig få veta säkert om det var medvetet eller inte.

    Veckan innan hade han mått rätt dåligt psykiskt och dragit sig undan mer och mer Så jag kan inte förstå varför han skulle tillbaka till sin pappa istället för till jobbet som jag trodde han var på. Det är ju skit samma egentligen.

    Jag hade bara träffat hans pappa en gång då så han visste inte hur man fick tag på mig och hans kusin hade inte haft kvar mitt nr så dom kunde inte kontakta mig.

    Jag skrev till hans kusin när jag inte fått tag på honom på ett helt dygn och då slänger han ur sig det med en mening på ett sms.

    Det var då min värld rasade!

    Jag vet inte hur jag ska kunna leva utan honom. Han var min värld, min bästa vän och mitt livs kärlek. Jag har aldrig känt så för någon som jag gjorde för honom. Han var den absolut finaste människan jag träffat.

    Minsta lilla sak får mig att bryta ihop.

    vi hade vårt liv planerat och nu står jag här själv, ensam kvar och förväntas ta hand om allt. Vi var inte sambos just nu (vi var det tidigare och skulle bli igen men hade lite problem i mars) men jag känner att jag måste hjälpa hans pappa.

    Jag kan liksom inte fokusera på något annat, jag vet inte hur jag ska kunna leva vidare efter det här.

    Jag förstår att det finns dom som har gått igenom samma sak och faktiskt klarat det, jag förstår bara inte hur?

    Hur ska jag kunna fortsätta leva mitt liv som jag egentligen hade planerat med honom, vi hade planerat enda fram tills vi skulle bli gamla och grå och sitta på vår veranda med barnen och barnbarnen springandes runtomkring.

    Jag försöker få hjälp från vårdcentralen men det dom gör är typ att kasta tabletter på en och tackar för sig.

    Vad gör man? Hur gör man?

  • Svar på tråden hur hanterar man pojkvännens bortgång?
  • Påven Johanna

    Beklagar din förlust. 

    Tiden är sorgens bästa motmedel. Stora förluster glömmer man förstås aldrig, men med tiden så blir livet inte bara uthärdligt utan också glatt igen trots att sorgen och saknaden efter en älskad lever med en.

    Man vänjer sig vid att den som skulle funnits där bredvid i stället lever vidare i minnet. Det orättvisa i att bli berövad någon på tok för tidigt kan man förstås känna sig både arg och besviken över, och som med alla känslor livet igenom så kommer de och går. Ibland sköljer känslor av vrede över en bara för att senare dra sig undan och släppa fram känslor av ledsnad, saknad och kärlek. Och så där fortsätter det. År efter kan man behöva gråta en hel eftermiddag, eller känna sig förbannad en tidig morgon eller trött en hel helg - men livet, det återvänder och återfår alla sina färger med tidens hjälp. 

  • Anonym (kajsa)

    jag kan inte ens föreställa mig sorgen du just nu går igenom men vill skicka de allra varmaste tankarna och kramar till dig. Jag hoppas du en dag kommer bli hel igen <3

  • Susanne1975

    Jag beklagar sorgen och sänder dig många styrkekramar. Jag har inte upplevt det du gör nu men jobbar inom psykiatrin så jag uppmanar dig att inte vara ensam i din sorg. Sök stöd hos andra, familj, vänner och de som står dig nära. Det finns där jag bor en samtalsmottagning för vuxna dit man söker själv utan remiss. Kyrkan har många gånger samtalsstöd och det finns många hjälplinjer att ringa där du kan vara anonym om du behöver någon som lyssnar. Var rädd om dig! Sorgen är en process som tar tid. Läs gärna om krisens olika stadier.

Svar på tråden hur hanterar man pojkvännens bortgång?