Äldre och tveksam inför IVF -hur tänkte ni?
"Tantenfyrtioplus" att läsa om dina känslor är som att jag skrivit ner mina egna. Jag är 40 och ska börja med nässpray nästa vecka och oroar mej för ALLT. Min kille gjorde vasektomi efter sitt 3 barn så vi måste göra ivf. Men det känns inte naturligt. Jag försöker tänka att det hade kanske blivit så med nån annan oxo, att jag kan ha svårt att få barn. Jag oroar mej över biverkningar. .äggplock..att det inte ska bli nåt..att det ska bli nåt. Oroar mej över graviditet om jag blir en bra
mamma. Om jag ska orka med. Men känner oxo att detta är sista chansen. En annan stor sak är att jag lever i en trygghetsbubbla, en falsk sån. Killen bor 20 mil bort o jag veckopendlar till jobbet, gjort så i 3 år nu. Jag har bara mitt jobb på min hemort, min syster som jag inte träffar o min pappa som jag kan hälsa på ändå. Jag tänkte att tar det sej jobbar jag in i d sista o flyttar upp helt. Jag trivs mer på hans hemort, eget umgänge o så.men nu när det närmar sej att faktiskt börja leva på riktigt så är jag bara rädd. Eller det går upp o ner. Jag har varit på jobbet i 22 år o jag vet att jag skulle inte sakna det..jag längtar aldrig dit när jag är ledig. Men oroar mej hur ekonomin ska bli, jag har alltid försörjt mej själv o vatt duktig o sparat pengar. Men jag örsöker ta en dag i taget. Det är dax o hoppa nu. Sticka hål på bubblan.Ta chansen.