Äldre och tveksam inför IVF -hur tänkte ni?
kottelisa 483 skrev 2015-09-27 09:13:58 följande:
Jag håller för närvarande på med Suprecur dvs nässpray. Om 2 veckor blir det hormonsprutor och sedan prel äggutplock vecka 44-45. Men det känns fortfarande inte rätt och jag känner bara ångest och ingen glädje. Vilket jag borde?! Hela den "konstgjorda vägen" känns fel på ngt sätt. Det är bevisligen ingen fel på varken jag eller min man. Så det borde gå ändå eller? Jag är 37 i detta nu. Fyller 38 i jan. Det som tynger mig just nu är att äggutplock står för dörren. Har funderat på att avbryta. Men då är vi på egen hand igen. Och om vi ångrar oss är det nu väntan i kö. Min man vill mer än jag känns det som... Vi måste ta chansen nu säger han. Vilket stämmer. Egentligen. Förvirrad =(
Hej! Jag hoppar in med en liten input här i tråden. Jag är 36 år och genomgår just nu IVF-försök nr 2. Kan säga att jag var MINST lika tveksam som du till att ge mig in i denna IVF-karusell... Levde med min x-make i 10 år och tanken på barn fanns överhuvudtaget inte (från min sida). När vi skiljdes för 5 år sedan träffade jag min nuvarande make och från dag 1 har jag velat ha barn med honom. Men det har inte velat sig... Efter att ha försökt 2 år på egen hand gjorde vi en utredning och till vår frustration hittar de inget fel - vi är oförklarligt barnlösa... Efter 1 års tvekande och velande testade vi att göra några insemineringar men lyckades inte med det heller. Så tillslut efter många bråk, mycket tårar och stor tveksamhet från min sida, gick jag med på att prova IVF. Hela första omgången som vi gjorde i våras mådde jag jättedåligt (psykiskt). Jag avskyr att använda nässpray så redan från början blev det ju jobbigt :) Sprutor är jag livrädd för så min man fick ta dem på mig och jag grät varje gång :) Äggplocket stod för min värsta mardröm (det var den faktiskt lite också om jag ska vara ärlig, men det är ju fort över). Värst av allt sedan då - ruvningen... Och besvikelsen när det inte lyckas... Men här är vi nu igen, andra omgången, sprayen avklarad, mitt i sprutorna och nästa vecka äggplock :O Men det har gått SÅ mycket lättare denna andra gång. Nu vet man vad man har att vänta sig och hoppet lever om att denna gång ska det vara vår tur! Stor styrkekram till dig från en till som har känt sig mer eller mindre tvingad in i den här processen. Du fixar det! Det är inte så illa som du tror. Ta chansen, då har du iaf gjort allt du kan! Lycka till!
