nonameleft skrev 2016-01-11 20:44:00 följande:
Tack! Bra att veta. Jag får hoppas på att han hinner hit. Flyget är 2 timmar och dörr till dörr med incheckningstid på flygplats inräknat blir det 4,5-5 timmar. Så det skulle vara om värkarna startar på kvällen som han inte hinner eftersom sista planet hit går kl 20 och första planet på morgonen landar kl 10 ... Det är alltså 14 timmar drygt.
Hur har ni andra som redan fått barn upplevt tidigare förlossningar? Något ni skulle vilja ändra på till denna gång eller har det bara varit positivt?
Min första förlossning var speciell, på alla sätt. Var helt oförberedd eftersom hon kom för tidigt och min bm hade ställt om mig på att jag skulle få gå över två veckor. Därför fattade jag inte vad som gjorde så ont i magen när jag vaknade på natten. Hade täta värkar med fem minuters mellanrum från start så min mamma körde in mig efter ett par timmar. Vi befann oss då 50 mil hemifrån, hade firat jul hos min farmor o farfar, och när vi kom in till sjukhuset konstaterade de att förlossningen var igång men inte i den aktiva fasen än så vi fick åka "hem". De var också noga med att påpeka att det kunde ta i princip hur lång tid som helst innan det övergick i aktiv fas, speciellt för en förstföderska. Så, vi åkte "hem" och bestämde oss där för att försöka hinna ta oss hem o föda, alltså 50 mil bilresa, eftersom vi inte hade något med oss till bebis. Åka bil så långt, med konstanta värkar. Ingenting jag kommer göra om, ever! :P var tvungna att åka in på ett sjukhus halvvägs av resan för jag började kräkas så fruktansvärt, var då öppen 8 cm och de föreslog att jag skulle bli inlagd men vi fortsatte sista biten hem iaf och vi hann precis fram... Hann inte med någon bedövning, uppenbarligen, men de stack hål på fostervattenshinnorna och sen kom dottern ut på första krystvärken. Gick väldigt smidigt.
Andra förlossningen var mer normal, inget direkt dramatiskt händelseförlopp där :P slemproppen gick på morgonen men hag tänkte inte mer på det, under eftermiddagen kom värkarna och sent på kvällen var det dags att åka in. Valde en förlossning utan bedövning den gången också och det gick fint.
Jag upplever själv värkarbetet som det allra mest plågsamma, så utdraget och man vet aldrig hur länge det ska hålla på, så när det väl är dags att krysta blir jag bara lättad, då får man ju äntligen slut på det hela, sista biten innan man får träffa sitt lilla underverk liksom.
Har inga planer på att ta smärtstillande denna förlossning heller, men har ju läst på om de olika som finns ifall att jag skulle ångra mig.