Majbebisar 2016
Hej tjejer, hur är det med er?
Jag har lite funderingar, vi har hittills bara berättat om graviditeten för min pappa och hans fru. Idag undrade dem varför jag aldrig pratar om graviditeten och bebisen och sånt, min pappas fru var själv gravid för 5-6 år sedan och hon påstår att från att hon blev gravid fram till förlossningen så ville hon bara prata om det hela tiden! Och jag kom då på att jag känner inget behov av att säga något, vet inte vad det skulle vara? Jag känner mig liksom inte gravid trots att jag ändå snart går in i v.16. Är det något fel på mig? Varför känner jag inget annorlunda? Borde vara överlycklig och sväva på moln enligt dem. Kanske blir det annorlunda när man fått något livstecken från magen, jag vet inte! Hur är ni? Känner ni er lyckligare eller annorlunda på något sätt? :P jag kan liksom fortfarande inte tro på det.
Jag har känt samma hela tiden, men nu när vi snart är i vecka 19 så börjar jag slappna av litegrann och då känner jag mig MYCKET gladare och vågar verkligen prata om graviditeten.
Fick en blödning i vecka 15 som verkligen gjorde att vi inte vågade vara glada, blev helt chockade! Alla jag känner (och alla kvinnor i min släkt) har haft svårt att bli med barn och har dessutom fått en rad missfall, så jag har bara väntat på att det ska ske :/ jag hann inte ens få mens innan jag blev gravid, detta är första bebisen och det känns sjukt att man kan ha sån "tur". *peppar peppar*
Men som sagt nu börjar det släppa och den 1 december har vi RUL :D
Har ni gjort något tidigt ultraljud eller så? Läste att det får många känns så mycket mer verkligt efter att man faktiskt sett bebisen.
Vill ni veta kön?! Vi kommer inte kunna hålla oss om det går att se :D
