"White Trash" namn?

Visst finns det en koppling mellan samhällsklass och vilka namn man ger sina barn, det finns till och med akademisk forskning som styrker det. Dock tycker jag att man beskriver det på ett något felaktigt sätt.

Att ge sina barn otraditionella namn handlar mer om historielöshet än vad man har för jobb, utbildning eller ekonomisk status. Det är mer en fråga om bildning och/eller historiskt intresse än en klassfråga.

Om det handlar om klass, så är det snarare ens klassbakgrund som spelar roll och hur mycket man pratade om historia och angränsande ämnen hemma under uppväxten. Det finns massor av unga akademiker som ger sina barn så kallade "WT-namn".

Håller med och det är viktigt att skilja mellan utbildning och bildning. Den flesta i min generation (runt 35) är mindre bildade än sina föräldrar, trots vanligen många fler år i skolan. Obildade akademiker kan ge nästan lika (ursäkta uttrycket) "trashiga" namn till sina barn, som socialt utsatta föräldrar med låg utbildning. Vad man ger barnen för namn har inget med utbildning och ännu mindre med ekonomi att göra. Det är en fråga om bildning och historieintresse.

Sedan tycker jag att det är viktigt att se att det finns hela skalan av namn från superklassiska namn som Carl till väldigt nyskapande och historielösa namn som Texas. De flesta modenamn ligger någonstans mittemellan på skalan.

Dessutom går det trender i namn. Nu verkar engelskklingande namn med känsla av sekelskiftet 1900 vara inne: Alice, Agnes, Lilly, Ellen, Vincent, Alexander, Hugo, Victor, Lucas, etc. I min generation (födda omkring 1980) dominerar riktigt traditionella svenska namn som Johan, Per, Anna och Maria.

Tycker också at uttrycket WT är löjligt i det här fallet. Men det är ett faktum att föräldrar olika social bakgrund, bildningsnivå, ålder, intressen, livsstil etc tenderar att ge sina barn olika sorts av namn. Detta är faktiskt något man till och med forskar om på universitet. Att intressera sig för sådant är inte löjligt. Det handlar bara om att försöka förstå samhället och samtiden.

Jo, precis, det finns skillnader i smak mellan olika socialgrupper. Givetvis påverkas smaken även av andra faktorer, till exempel föräldrarnas ålder. Jag misstänker att det är mera sannolikt att unga föräldrar döper sina barn till otraditionella namn än att äldre föräldrar gör det. Milos föräldrar är nog ofta yngre än Gustafs.

Grovt generaliserat skulle jag säga att medelklassen ofta döper sina barn till lätt engelskklingande namn, som var nymodiga i Sverige kring sekelskiftet 1900, kanske efter någon gammelmormor, -morfar, -farmor eller -farfar: Alice, Agnes, Lilly, Linnea, Hugo, William, etc.

Arbetarklassföräldrar döper ofta också sina barn till sådana namn, men väljer ibland mer fantasifulla och/eller otraditionella förnamn: Liam, Kevin, Charlie, Nova, Milo, Neo, etc.

Den riktiga "revolutionen" på senare år (sedan 1990-talet ungefär) är att de flesta klassiska svenska förnamnen nästan försvunnit bland nyfödda: Johan, Anders, Maria, Anna, etc, kanske för att sådana namn är så vanluga i föräldragenerationen de senaste decennierna?

Jo, kanske kommer de klassiska namnen tillbaka när det är dags för dagens barn att få barn. Dock tror jag att många av dagens föräldrar tror att namn som Alice och Theodor är klassiska svenska namn, trots att de har ganska kort historia i Sverige och egentligen bara har varit populära en period kring sekelskiftet 1900 och nu på senare år.

Jag vet egentligen inte om polarisering ökat så mycket på senare år. Den stora skillnaden är att de riktigt klassiska namnen som folk har hetat i hundratals år har försvunnit bland nyfödda och att alla namn som nu är vanliga bland nyfödda har en något internationell klang.