Bli familjehem till ett ensamkommande flyktingbarn.

Varför skulle man ställa kränkande frågor? Och vilka kränkande frågor skulle det vara?

Du måste väl förstå att man måste vara väldigt noga med vem man anlitar till att ha ansvaret att ta hand om barn, särskilt då barn som troligen upplevt fruktansvärda saker. Naturligtvis kommer det även frågor som är personliga och obehagliga och kanske även lite provocerande. För att se folks reaktion och vad de svarar.

Ger ju inte så mycket att fråga om ni bakar kanelbullar på söndagarna eller om vilket bilmärke ni kör eller om ni handlar på Willys eller coop.

Är man så lättkränkt att man inte klarar frågor om sitt sexliv eller om ens partner kan vara våldsam så ska man nog inte ta på sig ansvaret att vara familjehem till ett krigsskadat barn.

Har liknande funderingar. Hoppas att nån som vet kan upplysa oss

Det är bra att vara förberedd, handlar nog bara om det. Inte att man är lättkränkt...

Hej! Beundransvärt det ni vill göra vill jag säga. Jag är nyfiken på om ni har någon "maxålder" som önskan på barnet ni vill hjälpa? Jag menar, 18,20,5? Är bara genuint nyfiken så inget illa ment, vilket ju är säkrast att tillägga.

Hej. Det behövs verkligen fler familjer som kan tänka sig att bli familjehem till ensamkommande barn/ ungdomar. Vad man gör från soc sida är en djupintervju på ca 3 timmar med er vardera för att lära känna er som personer. Frågorna är inte i sig kränkande beroende på hur öppen man kan prata om sitt känsloliv. Mycket handlar om dina värderingar och hur du hanterar olika problem och svårigheter som kan uppstå som familjehem. Och även vad du har för erfarenheter av livet tidigare. Och hur relationen inom familjen ser ut och där kommer även din och din partners sexliv in i bilden. Man vill ju placera barn i stabila och väl fungerande familjer och om man t.e.x inte har något sexliv alls med sin partner så kan man kanske fundera över hur äktenskapet ser ut och om det möjligen finns risk för separation inom kort. Däremot är det inte så att man måste ha åkt genom livet som på en guldsked och aldrig haft några problem eller svårigheter alls. Vad man vill veta är hur ni hanterat eventuella svårigheter för att kunna förutse hur det kommer att fungera. Barnen som kommer hit har ju oftast svåra trauma med i bagaget och hur det tar sig uttryck kanske ni inte kommer att veta i förväg men måste klara att hantera. Barnen behöver trygga, starka och empatiska familjer att knyta an till vilket ställer krav på hela familjen.

Hej och tack för ett utförligt svar. Vi är en välfungerande och stabil familj så där finns inga problem. Vi har däremot små barn, båda under fyra, är detta ett problem? Vi tänkte även skaffa ett till barn litet senare är detta ett problem? Vi känner att vi har kärlek till övers för ett barn till då vi förlorade ett barn för lite över ett år sedan. Sorgen har dämpat sig nu och jag/vi känner att vi gärna för över de oanvända föräldrarkänslorna på ett barn i nöd. 

Vet inte, har aldrig funderat i de banorna, Det barn som behöver vår hjälp antar jag...

Det är absolut inga problem att ni har små barn bara ni orkar? Dessa barn/ungdomar har ju som sagt oftast mycket traumatiska upplevelser med sig som betyder att de sett och upplevt saker som barn inte ska behöva vara med om. Det i sig kan innebära att de har omfattande psykiska problem när de kommer hit vilket kan ta sig olika uttryck. Det är vanligt att de lider av PTSD och behöver psykologisk behandling och oerhört mycket stöd av er. Och det måste ni orka att hantera. Ni får även räkna med att det kommer ta tid innan ert "nya" barn känner sig trygg hos er och ute i samhället. När det är tungt och svårt och barnet inte agerar som ni förväntat ( vilket sannolikt kommer hända) så behöver ni komma ihåg hens bakgrund och försöka förstå varför hen agerat på det viset. Så en stor inlevelse förmåga är bra att ha. Vi utgår från våra förhållanden och värderingar och kan aldrig riktigt förstå hur de haft det och vad som präglat dem tidigare i livet. Men med kärlek, trygghet och tålamod kommer ni en bra bit.

Vill bara tillägga att en bra kommun eller organisation ger er stöd och handledning så helt ensamma kommer ni inte vara.

Tänk på att dessa "barn" inte är barn utan unga vuxna.

Ni blir säkert godkända, krävs ingenting i stort sätt för att bli familjehem.

Men vänta med att skaffa bebis tills mannen har flyttat om x antal år.

Då har ni även hunnit tjäna ihop en smärre förmögenhet

Ge dig!