Det finns de som ifrågasätter om kulturskillnader ens existerar.
Följande är från en intervju som Elisabeth Cederbjörk gjorde med några somaliska kvinnor i slutet av 1990-talet i syftet att förstå kulturskillnader och invandrares syn på Sverige.
Följande stycken är kopierade ur texten och längst ned har du en länk till den kompletta texten.
Men kvinnornas muslimska tro innebar naturligtvis att de betraktade det svenska folkets beteende ur en speciell synvinkel. Detta kom till uttryck bland annat i deras syn på den förhärskande sexualmoralen i Sverige. Att svenskar godtar sexuella förhållanden mellan personer som inte är gifta, det förvånade åtminstone några av kvinnorna. En av dem fnyste ogillande: "Och så är de sambo!"
...
Kvinnorna hade dock inte enbart negativa saker att säga om det folk som de hade bosatt sig bland. Svenskar beskrevs som "snälla", och flera av kvinnorna omnämnde med gillande att svenska män hjälper sina fruar med hushållsarbetet, något som männen aldrig gör i Somalia. Jämställdheten mellan kvinnor och män är större i Sverige än i Somalia, påpekade kvinnorna. En av dem nämnde faktiskt just detta som en viktig skillnad mellan länderna: "Kvinnorna i Somalia är hemma. Svenska kvinnor är aldrig bara hemma, de gör samma saker som männen", sade hon.
...
Ett annat drag hos svenskarna, som några av de intervjuade kvinnorna omtalade, var punktligheten. I Sverige anstränger man sig för att komma i tid till avtalade möten, vilket man däremot inte fäster någon större vikt vid i Somalia. Alla kvinnor var medvetna om att det föreligger en skillnad mellan afrikaners och svenskars uppfattning om betydelsen av att komma i tid, och en kvinna yttrade att hon kände till att man i Sverige ibland säger "afrikansk tid" när man menar att den exakta tiden inte har någon betydelse.
Kvinnorna berättade att det i Somalia inte på minsta sätt är något anmärkningsvärt om man kommer en halvtimme senare än man sagt. Och att vänta på en pojkvän, som har sagt att han skall komma klockan sju men kommer tre timmar senare, det är ingen ovanlighet för en somalisk flicka. En av kvinnorna påstod till och med att om man skall börja klockan nio på morgonen på en somalisk arbetsplats, ja, då kommer man klockan elva, "det spelar ingen roll".
Kvinnan som berättade detta sade att hon försökte komma i tid i Sverige, eftersom hon visste att det är viktigt här. "Men jag är från Somalia", tillade hon, som förklaring till sin oförmåga att lyckas på denna punkt. Också flera andra av de intervjuade kvinnorna uppgav att de tyckte att det var svårt att vara så punktlig som man bör vara i Sverige. Emellertid ansåg några kvinnor - som inte hade problem med att passa tiden - att det svenska systemet är bättre än det somaliska.
Att många somalier har svårigheter att infinna sig på avtalade tider, det var något som utredaren erfor under arbetet. Tre av kvinnorna kom för sent till intervjuerna; i ett fall visserligen endast tio minuter, men i de andra fallen en halvtimme respektive en timme. Men vad som orsakade större problem under utredningsarbetet var att fem av kvinnorna överhuvudtaget inte kom till det första intervjutillfället. Ingen av dem ringde och meddelade att de inte skulle infinna sig, fast de hade fått utredarens telefonnummer. När de senare blev tillfrågade varför de inte hade kommit, uppgav de att de hade varit sjuka eller att de hade tagit fel på dagen (ändå hade den kvinna som sade det sistnämnda fått ett papper av utredaren, där tiden för intervjun var angiven). Att de borde ha ringt och lämnat återbud när de blev sjuka tycks inte ha föresvävat dem.
Alla somaliskor var dock inte nonchalanta beträffande tider. Några av de intervjuade hävdade tvärtom att det var viktigt att komma i tid till avtalade möten, ty Koranen säger att man skall göra det. "Det står i Koranen att om man är sen så skall man skynda sig. Och man får inte ljuga; om man har bestämt tid, så skall man komma", förklarade en kvinna. Beträffande sina landsmän yttrade hon: "Många somalier inser inte att det står så i Koranen, och därför kommer de för sent."
...
Somaliskorna tillfrågades också hur de såg på sina barns förhållande till svensk och somalisk kultur. Barnen skulle troligen växa upp i Sverige - var de då att betrakta som svenskar eller somalier? En kvinna, som ännu inte hade några egna barn, uttalade bestämt om sina eventuella framtida söner och döttrar: "De är somalier!" Men en annan kvinna, som hade flera barn, kunde berätta att dessa själva hävdade: "Vi är svenskar!" Hon brukade då säga till dem: "Glöm inte varifrån ni kommer!" Även denna kvinna ansåg alltså att det var viktigt att barnen var medvetna om - och stolta över - sina rötter.
En annan kvinna menade i stället: "De blir som svenskar, när de växer upp här." Och det hade hon inte något emot, eftersom hon tyckte att svenska män var bra karlar, som kan laga mat och sköta annat hushållsarbete; hennes söner fick gärna bli sådana. Det fanns dock ett villkor: "De skall vara muslimer!"
...
En kvinna sade att hon inte var intresserad av Internet. Hon berättade att hon hade blivit arg när hon hade tittat på de somaliska hemsidorna, eftersom det där förekom klanstrider: en somalisk klan förtalade en annan. Övriga kvinnor som hade hämtat information om Somalia från Internet nämnde dock inget om sådana fejder.
...
Somaliska kvinnor (Kultur och samhälle)
