Anonym (Åsiktsfrihet och yttrandefrihet?) skrev 2025-03-28 12:07:05 följande:
För att svara på mina frågor och för att resonera med mig behöver du inte använda några siffor alls.
Jag förstår inte varför du hänvisar till det där om siffror, känner du behov av att skylla på det där med siffror för att slippa resonera om frågeställningarna?
Du hävdar alltså att du TROR på att en majoritet av svenskar som arbetar och betalar skatt skulle svara ja på att de vill ha MINDRE kvar i plånboken för att lösa de samhällsproblem som vi har dragit på oss.
Jag har utan tvekan motsatt uppfattning.
På vad grundar du din tro?
Jag delar din uppfattning att många politiker inte vågar säga sanningen.
Landets dåvarande högsta politiker uttalade ju t ex för inte länge sedan och försökte bortförklara problemen med att "-Vi såg det inte komma" och "-Vi har varit naiva", vilket självfallet inte var sant. Det partiets egna analyser, liksom alla andra, har ju i efterhand visat att dessa uttalanden inte var sanna.
Politiker TROR inte att majoriteten av väljarna bryr sig om sin ekonomi. Politiker och alla VET att den stora majoriteten bryr sig om ekonomi i stort och sin egen ekonomi i synnerhet.
Detta har undersökts väldigt mycket och klarlagts under många år och det är allmänt accepterat av alla (eller åtminstone de allra flesta).
Har du några vedertagna undersökningar som skulle tyda på motsatsen?
Nej, jag lutar mig inte mot siffror.
Men i de fall oenighet eller oklarheter uppstår i en massa olika ämnen och frågeställningar så brukar det i väldigt många fall gå att finna stöd och information för vad som är rätt eller fel, rimligt eller orimligt, just med stöd av siffror.
Detta visas i t ex de allra flesta studiematerial inom de flesta ämnen, i princip i all förekommande forskning, i forskningsrapporter, i dagliga nyhetssändningar på TV, i tidningar och i alla nyhetsmedia, etc, etc.
För den sakens skull handlar inte ämnet om siffor, utan siffrorna blir bara ett medel gällande att förklara och diskutera ämnet.
Visst håller också du med om detta?
Jag har inte bett dig lägga arbete på att finna siffror åt mig, var får du det ifrån? Ingen av mina frågor behöver besvaras med siffror. Visst förstår du att du kan svara helt utan siffror, att siffran inte är det väsentliga, när jag i min fråga t ex frågar dig vad du tror om "hur många". Det är helt ok om du vill svara vad du tror utan att nämna någon siffra.
För visst förstår du andemeningen (jag är övertygad att du inte vill s a s göra dig själv dummare än du är?) med min fråga inte är att få ett svar i siffror?
Jag tror att alla (nästan) med barn skulle tacka ja till höjda barnbidrag.
Men har du förstått att alla höjda bidra behöver finansieras och har du på djupet förstått att Sveriges skatteintäkter inte är en outtömlig resurs?
Som sagt, jag är fullkomligt övertygad (tills någon på saklig grund har förmått visa motsatsen) att den stora majoriteten av alla som arbetar i Sverige, alltså Sveriges alla skattebetalare inte svarar jag på frågan om de önskar få MINDRE kvar i plånboken.
F ö är barnbidraget och dess finansiering mycket tveksam, liksom många andra bidrag.
Sverige tar in skatt från välldigt många medborgare.
Sedan administrerar vi bort väldigt stor andel (vissa undersökningar visa mer än häften av alla pengar...) och av det som blir kvar väljer sedan myndigheterna sedan att betala tillbaka en del av det som blir kvar. I vissa fall till behövande och i andra fall betala till lite alla möjliga.
Du skrev tidigare om effektivitet. Men att ta in pengar från medborgarna, administrera bort stora delar, och sedan välja att betala tillbaka en del, kan det verkligen vara effektivt?
Sanningen är självklar, många barnfamiljer skulle inte alls behöva något barnbidrag. Med lite lägre skatt så skulle ännu många flera barnfamiljer inte behöva något barnbidrag. Kvar blir en väldigt mycket mindre del som verkligen behöver barnbidrag, och som i de flesta fall bör få barnbidrag, men det blir ju då väldigt många färre som skattebetalarna behöver försörja och väldigt mycket mindre administration som gör av med så mycket av skattepengarna.
Och ungefär på motsvarande sätt fungerar det gällande de flesta bidragen i Sveriges bidragssamhälle.
Minskade totala bidrag, minskad administration, skulle kunna ge högre bidrag till dem som verkligen behöver, men till lägre kostnad för skattebetalarna.
Och Tyra myra, notera,
allt sakligt beskrivet utan några siffror i mitt inlägg!
Hoppas du vill åtminstone försöka svara på någon mer av mina frågor, nu när du det underlättar för dig veta att du inte behöver svara med några som helst siffror.
På första frågan Jag TROR eftersom jag inte har tillgång till någon opinionsinstitut, att de flesta svenskar som lever och betalar skatt i detta land är beredda på att via skattsedeln betala för en fungerande välfärd, ett kompetent försvar, farbara vägar, fungerande infrastruktur och ett allmänt BARNBIDRAG.
Till skillnad från dig tror många med mig inte att några kronor mer i plånboken kompenserar för kostnadsökningarna i samhället. Min släkting som får 26 kronor i skattesänkning måste ändå betala flera hundralappar mer för mat och hyra.
Medan sådana som jag får flera tusen i skattesänkning, trots att jag egentligen inte behöver det.
När det gäller BARNBIDRAGET är detta ett allmänt bidrag som utgår till alla barn oavsett föräldrarnas inkomst. Man har valt att se till alla barn i syftet att inte särbehandla barn till mindre bemedlade.
Med ditt resonemang att behovspröva allmänna bidrag så skulle högkostnadsskydd i olika system alltså behovsprövas. A-kassan behovsprövas, studiebidragen behovsprövas, sjukpeningen behovsprövas, föräldrapenningen behovsprövas, mm. Du kanske till och med tycker att hela välfärden borde behovsprövas? Kanske skulle det finnas ett inkomsttak för välfärden? Frågan är väl då vart skulle detta tak ligga?
Ärligt talat tror jag att du får väldigt få svenska skattebetalare med dig på detta. Ett fåtal väldigt rika personer skulle kanske hålla med dig men konstigt nog brukar även de lyckligt lottade känna solidaritet och värna välfärden för alla.
Det är lätt för höginkomsttagare att gnälla över skatten men när det väl kommer till kritan föredrar de allra flesta en fungerande välfärd före sänkt skatt.