Mångkultur

Svensk bondekultur= en del av den svenska kulturen.

Samisk kultur= En minoritetstkultur hos ett folk som bott i det som kallas Lappland sedan tiden innan vi blev landet Sverige. Denna kultur har alltså inte kommit utifrån och tvingats på samhället.

Finsk kultur= är mindre "osvensk" (i meningen svensk majoritetskultur) än samisk kultur och har dessutom ursprung i att Finland tillhört Sverige.

Judisk kultur= Har judar i Sverige haft en avvikande kultur jämfört med majoritetsbefolkningen på andra plan än de rent personliga och religiösa?

Med undantag för samisk kultur så betecknar jag de nämnda som varianter på svensk kultur, jämförbart med lokala variationer.

Ingen av dessa kräver anpassning från majoritetsbefolkningen med majoritetskultur, med några få undantag för den samiska kulturen.

Jo och så har det varit med den mesta kultur som kommit hit med invandring genom århundradena, men de har också haft en inverkan på hur vår kultur ser ut idag.

Men man måste förstå skillnaden på våra naturliga kulturförändringar av att vi inspireras från andra länder och kulturellt parallella samhällen med folk som invandrat och har svårt eller inte vill anpassa sig till majoritetskulturen.

I vissa fall ska nog ingen förändring alls ske i den riktningen. Sverige har kämpat för ökad jämställdhet under lång tid, det ska vi inte backa 100 år på.

Här tycker jag det är mannen som är löjigt intolerant. Hustrun tvingar inte döttrarna att bära huvudduk. Så varför ska inte hustrun få bära den om hon vill? Är mannen rädd att både han och hon ska misstänkas vara jihadister eller vad?

Helt rätt tanke. De som inte har ambitionen eller behovet av att bli permanent boende i Sverige kan vi inte förvänta oss att integreras mer än i begränsad grad, men de ska då heller inte ha permanenta uppehållstillstånd eller medborgarskap, utan vända hem så snart rimlig möjlighet finns.

Mångkulturalisterna och "kulturskillnadsförnekarna" (som tyvärr finns även på positioner i samhället där de har något att säga till om) är inte till någon hjälp när det gäller arbetet mot antisemitism, homofobi, hederskultur, inskränkningar av religions- och yttrandefrihet, ojämställdhet och föråldrade könsroller, ibland t.o.m. tvärt om.

De i hederskulturer som ägnar sig åt hedersmord och förföljelse mot kvinnor "vill inte stå utanför samhället",  men du menar väl "vill inte stå utanför bidragssamhället"?

Vaken och inte särskilt yrvaken så anser jag att dessa borde stå utanför bidragssamhället.
Likväl som jag anser det vara fel att med bidrag stödja och bekräfta att det är ok att bryta mot svensk lag, t ex månggifte, tvångsgifte, äktenskap med minderårig, könsstympning, och massor av andra brott mot svenska lag, som följer mer eller mindre direkt med mångkulturen.

Det råder ju ingen tvekan om att numera har kommit att accepteras vissa brott m h t mångkulturen, likväl som har kommit accepteras inskränkningar i yttrandefriheten.u

Ok. Om du anser ordet vara fel ändra då till:
"Vill inte stå utanför bidragen"
Allt i övrigt lika. Då är vi överens på den punkten?

F ö så tror jag att du känner till, eller åtminstone kan gör din egen bedömning, att Sverige ligger i absoluta världstoppen vad gäller att betala ut bidrag per capita.

Sannolikt särskilt vad gäller att betala ut t ex barnbidrag till barn som stadigvarande befinner sig i ett annat land, t ex som har återvänt till sitt s k hemland, så ligger Sverige mycket högt, sannolikt t o m högst i världen per capita?
Och under senare tid har vi läst att svenska myndigheter vill försöka komma tillrätta med att mycket skattepengar går till pensioner och andra bidrag som felaktigt betalas ut till personer som stadigvarande befinner sig i andra länder.

Jag tror du känner till att i flera svenska kommuner har avslöjats adresser där många personer står skrivna på samma adress, som utgör angiven adress för flera olika bidrag som betalas ut, adress/bostad där personer växelvis turas om att vistas för att handlägga bidragen, sköta många bankdosor, för flera personer och familjer och ombesörja att bidragspengarna skickas vidare till personer/familjer som stadigvarande vistas i ett annat land.

Ett annat problem som diskuteras är den anmärkningsvärt låga närvaron avseende t ex SFI.
SFI är ofta en förutsättning för att få ut vissa bidrag.
Sambandet blir därigenom uppenbart.
Om en person är anmäld till SFI och uppbär bidrag men rent fysiskt inte befinner sig i Sverige, så kan det vara svårt att få sin närvaro registrerad...

"Bidragssamhälle" eller inte, kriminellt överutnyttjande av den svenska välfärden eller inte, ligger nog mer i hur man VILL presentera och läsa statistik, och ligger nog i hög utsträckning i betraktarens ögon...

Det är inte sant att Sverige varit ett mångkulturell samhälle där de som ville kunde stå utanför. Beroende på tidsandan har minoriteter tvångsintegrerats eller medvetet utestängts. Det är så det sett ut oavsett om det handlat om Judar, Romer, Samer, Skåningar (när Skåne skulle försvenskas) eller någon annan grupp.

Mångkultur har ett direkt samband med den omfattande invandringen.
S k flyktingströmmar och liknande har ett direkt samband med antalet, alltså hur stor och omfattande invandringen har blivit under senare tid.
Sveriges välfärd, där bidragssystemet är en av hörnpelarna, är en mycket klar och tydlig anledning till att så många, så väl invandrare som s k "flyktingar" har valt just Sverige som målet för sin resa.
En mycket stor andel, faktiskt extremt hög andel, av invandrare och s k flyktingar är helt eller delvis beroende av bidrag.

Jag anser som du att vi lever i ett välfärdssamhälle. Men detta välfärdssamhälle har nu blivit utsatt för mycket hårda prövningar som inte kommer att klaras på samma sätt som tidigare, om nuvarande utveckling tillåts fortsätta

Tyvärr överutnyttjas den svenska välfärden, och den är dessutom utsatt för omfattande kriminalitet, alltså s k välfärdsbrott, av väldigt många individer och på sätt som den traditionella goda svenska välfärden aldrig någonsin var avsedd för och aldrig någonsin finansierad för.
Individer som är utrikes födda, samt barn till dessa, står (enligt bl a BRÅ) för en extremt hög överrepresentation gällande brottslighet och i gängkriminalitet. Så även gällande välfärdsbrotten, och kanske i ännu högre utsträckning gällande just välfärdsbrotten.

Gällande pension till individer som aldrig bidragit till det gemensamma i Sverige, aldrig betalat skatt till sin egen pension, dessa individers pension betraktar jag som bidrag. Och detta oavsett om individerna är av utländsk eller svensk härkomst. Förklara gärna hur, om du anser att sådana pensioner inte utgör en form av bidrag?

Jag uppskattar att även du vågar erkänna att de senaste årens utveckling har medfört behov att vi borde satsa mycket större resurser på att hindra våra välfärdspengar att strömma ut ur landet och för att se till att den historiska och traditionella goda (kanske världsbästa?) svenska välfärden borde styras upp och återgå till att användas och fungera på det sätt och till de människor som den egentligen är avsedd för och finansierad för.

Tyvärr, det gör mig uppriktigt ledsen, jag kan i dag inte hålla med dig om din sista mening.
Om du hade rätt i detta så skulle det inte vara vanligt förekommande med t ex sådana saker som månggifte, tvångsgifte av minderåriga, könsstympning, hedersförtryck, och liknande företeelser, inte heller skulle det vara utbrett förekommande i Sverige med klansamhällen med deras extrema kultur och samhällsfrånvänd tillämpning av juridik, helt avskild från svensk lag.

Vår välfärd inklusive förvaltandet av vår välfärd för mer resurser än någonsin tidigare.
År 2025 slår vi nytt rekord igen. Aldrig någonsin tidigare har vi satsat mer resurser.

Om resurserna är rekordstora, större än någonsin tidigare, men om de ändå är otillräckliga,
kan då orsaken vara att vi satsar för lite?
Eller ligger det närmare sanningen att vi dragit på oss för höga kostnader?

Om väldens högsta skattetryck visar sig inte räcker för att lösa problemen, inte ger tillräckliga intäkter till den svenska välfärden, innebär det då att världens högsta skatter borde höjas ännu mera?
Eller innebär det att vi behöver se över våra kostnader?

I dag finns det fullt jämförbara länder som har minst lika fin och god välfärd som Sverige, trots att de inte har väldens högsta skattetryck.
Kan då den enda lösningen, vid denna jämförelse, vara att ytterligare höja skattetrycket i Sverige, trots att fullt jämförbara länder, med god välfärd, inte behöver höja sina skatter till att bli högst i världen?

Visst måste du klara att se det orimliga i att ytterligare höja väldens högsta skattetryck?

Till skillnad mot vad många vänsterblivna vill försöka inbilla sig så är Sveriges skattebetalares resurser inte outtömliga.
Resurserna är faktiskt begränsade.

Alla etablerade riksdagspartier (utom möjligen kommunisterna?), alla etablerade partiers nationalekonomer, fackförbundens nationalekonomer, regeringskansliets ekonomiska tjänstemän (relativt opolitiska ekonomer...), i stort sett alla svenska likväl som internationella nationalekonomer som andra ekonomer är samtliga överens om att man skulle förlora röster på att ytterligare höja världens högsta skatter.
Och ingen anser det motiverat eller ens rimligt för ett land att lösa sina problem genom att ytterligare höja väldens högsta skattetryck.
Sverige utgör ingen egen ankdamm utan Sverige är tvingad att förhålla sig till ett internationellt perspektiv. Sverige behöver exportera för att överhuvudtaget ha någon välfärd, men om Sverige blir alltför dyrt att importera från så faller Svensk export, och därmed faller vår välfärd som ett korthus.

Om man höjder skatterna väsentligt över våra grannländer och andra jämförbara länder så får det till följd att såväl arbete som kapital flyttar utomlands och den totala skatteintäkten för Sverige minskar i ställer för öka.
Detta är en mycket enkel sanning som i princip alla är överens om.
Detta konstaterade t ex Gunnar Sträng (S) redan på -60 och -70 talet och senare men ändå tydligare Kjell Olof Feldt (S) på -80 talet, likväl som alla finansministrar därefter och oavsett parti. 

Att vi har dragit på oss för stora kostnader beror självfallet inte i huvudsak på bristande kontroller. Också detta tror jag du håller med om?

Du får tycka och känna vad du vill.
Sverige har rent faktabaserat världens högsta skattetryck, eller bland världens absolut högsta. Små obetydliga skillnader beror bara lite på hur man mäter, över hur lång tid man mäter osv. Men oavsett så kvarstår fakta.
Och fakta påverkas mycket lite eller inte alls av hur du mår eller hur du känner dig.

Jag kan inte finna att någon påstår att Sverige skulle vara ensamt med problemen?
Däremot är det många som med mig har visat att det finns många jämförbara länder som har genom aktiva handlingar valt att undvikit problemen och/eller har hanterat problemen mycket bättre än vad vi har valt att göra i Sverige.

Faktamässigt gäller att:
Vår välfärd inklusive förvaltandet av vår välfärd får mer resurser än någonsin tidigare.
År 2025 slår vi nytt rekord igen.
Aldrig någonsin tidigare har vi satsat mer resurser.

Alla erkända och trovärdiga ekonomer har motsatt uppfattning mot din.

När mer resurser är någonsin står till förfogande, resurserna har historiskt ökat och ökat i princip vartenda år, fortfarande utan att resurserna räcker till,
då säger i princip alla ekonomer och allt sunt förnuft att grundproblemet INTE är för lite resurser,
utan problemet är att det saknas kontroll över de skenande kostnaderna.
(Om du inte tycker ekonomernas kunskap duger så räcker det att fråga en gammaldags husmor som sköter hushållskassan, du får exakt sammas svar!)
Alla erkända och trovärdiga ekonomer anser att höjda skatter och evigt höjda intäkter INTE effektiviserar resursutnyttjandet utan snarare gör tvärtom alla organisationer och alla verksamheter MINDRE effektiva.
Du har rätt såtillvida att den självklara sanningen kan inte negligeras.

Tvärtemot vad du försöker påstå så är sanningen självklar att höjda skatter medför att resursutnyttjandet blir MINDRE effektivt. 
Facit finns såväl historiskt som i närtid.
Vare sig Sverige eller något annat land har någonsin lyckats visa något annat.

Jag trodde inte att du skulle försöka påstå att Gunnar Sträng, K-O Feltd, tillsammans med alla andra finansministrar, skulle ha fel,
medan du själv skulle ha rätt...

Har du ställt dig själv den enkla men självklara frågan:
Hur många svenska invånare önskar få MINDRE kvar i plånboken för att vi ska ge ännu mera pengar till de skenande kostnaderna för den misslyckade invandringspolitiken?
Hur många svenska politiker skulle tycka det är rätt gå till val på att MINSKA pengar i plånboken för sina VÄLJARE för att täcka de skenande kostnaderna för  den misslyckade invandringspolitiken?

Jag har efter min bästa förmåga åtminstone försökt att seriöst och uttömmande besvara alla dina frågor.
Jag hoppas att du åtminstone uppskattar mina ansträngningar att svara på dina frågor?

Om du inte vill behöver du givetvis inte besvara mina frågor med något uttömmande svar, om du kanske finner det besvärande för dig?

Men berätta åtminstone om du har ställt dig själv frågan, om du på djupet har tänkt efter och reflekterat gällande dessa frågeställningar:

Har du ställt dig själv den enkla men självklara frågan:
Hur många svenska invånare önskar få MINDRE kvar i plånboken för att vi ska ge ännu mera pengar till de skenande kostnaderna för den misslyckade invandringspolitiken?

Hur många svenska politiker skulle tycka det är rätt gå till val på att MINSKA pengar i plånboken för sina VÄLJARE för att täcka de skenande kostnaderna för  den misslyckade invandringspolitiken?

Du citerar mitt inlägg men väljer att skriva om helt andra saker än det jag har skrivit i inlägget som du väljer att citera.
Som jag redan har skrivit så finner jag din uppräkning intressant, men de skriver intet eller väldigt lite om just det som jag har skrivit om i tråden. Och du håller väl med om att din uppräkning saknar anknytning till mitt inlägg som du citerar?

Håller du med om att jag har lagt mig vinning om att svara på dina frågor?

har du ställt dig själv frågan, om du på djupet har tänkt efter, gällande mina frågeställningar till dig?

Hur många svenska invånare bedömer du önskar få MINDRE kvar i plånboken för att vi ska ge ännu mera pengar till de skenande kostnaderna för den misslyckade invandringspolitiken?

Hur många svenska politiker bedömer du skulle tycka det är rätt gå till val på att MINSKA pengar i plånboken för sina VÄLJARE för att täcka de skenande kostnaderna för  den misslyckade invandringspolitiken?

Hos hur hur många? I så fall vilka? Kan du finna några svar på dessa frågeställningar bland de av dig uppräknade nationalekonomerna? Vad är i så fall deras svar?

Jag tror du håller med om att dessa frågeställningar är centrala för svenska invånare?
Särskilt viktiga och centrala för svenska skattebetalare?
Likväl som för de allska politiker inom de allra flesta riksdagspartier?

För att svara på mina frågor och för att resonera med mig behöver du inte använda några siffor alls.
Jag förstår inte varför du hänvisar till det där om siffror, känner du behov av att skylla på det där med siffror för att slippa resonera om frågeställningarna?

Du hävdar alltså att du TROR på att en majoritet av svenskar som arbetar och betalar skatt skulle svara ja på att de vill ha MINDRE kvar i plånboken för att lösa de samhällsproblem som vi har dragit på oss.
Jag har utan tvekan motsatt uppfattning.
På vad grundar du din tro?

Jag delar din uppfattning att många politiker inte vågar säga sanningen.
Landets dåvarande högsta politiker uttalade ju t ex för inte länge sedan och försökte bortförklara problemen med att "-Vi såg det inte komma" och "-Vi har varit naiva", vilket självfallet inte var sant. Det partiets egna analyser, liksom alla andra, har ju i efterhand visat att dessa uttalanden inte var sanna.

Politiker TROR inte att majoriteten av väljarna bryr sig om sin ekonomi. Politiker och alla VET att den stora majoriteten bryr sig om ekonomi i stort och sin egen ekonomi i synnerhet.
Detta har undersökts väldigt mycket och klarlagts under många år och det är allmänt accepterat av alla (eller åtminstone de allra flesta).
Har du några vedertagna undersökningar som skulle tyda på motsatsen? 

Nej, jag lutar mig inte mot siffror.
Men i de fall oenighet eller oklarheter uppstår i en massa olika ämnen och frågeställningar så brukar det i väldigt många fall gå att finna stöd och information för vad som är rätt eller fel, rimligt eller orimligt, just med stöd av siffror.
Detta visas i t ex de allra flesta studiematerial inom de flesta ämnen, i princip i all förekommande forskning, i forskningsrapporter, i dagliga nyhetssändningar på TV, i tidningar och i alla nyhetsmedia, etc, etc.
För den sakens skull handlar inte ämnet om siffor, utan siffrorna blir bara ett medel gällande att förklara och diskutera ämnet. 
Visst håller också du med om detta?

Jag har inte bett dig lägga arbete på att finna siffror åt mig, var får du det ifrån? Ingen av mina frågor behöver besvaras med siffror. Visst förstår du att du kan svara helt utan siffror, att siffran inte är det väsentliga, när jag i min fråga t ex frågar dig vad du tror om "hur många". Det är helt ok om du vill svara vad du tror utan att nämna någon siffra.
För visst förstår du andemeningen (jag är övertygad att du inte vill s a s göra dig själv dummare än du är?) med min fråga inte är att få ett svar i siffror? 

Jag tror att alla (nästan) med barn skulle tacka ja till höjda barnbidrag.
Men har du förstått att alla höjda bidra behöver finansieras och har du på djupet förstått att Sveriges skatteintäkter inte är en outtömlig resurs?

Som sagt, jag är fullkomligt övertygad (tills någon på saklig grund har förmått visa motsatsen) att den stora majoriteten av alla som arbetar i Sverige, alltså Sveriges alla skattebetalare inte svarar jag på frågan om de önskar få MINDRE kvar i plånboken.

F ö är barnbidraget och dess finansiering mycket tveksam, liksom många andra bidrag. 
Sverige tar in skatt från välldigt många medborgare.
Sedan administrerar vi bort väldigt stor andel (vissa undersökningar visa mer än häften av alla pengar...) och av det som blir kvar väljer sedan myndigheterna sedan att betala tillbaka en del av det som blir kvar. I vissa fall till behövande och i andra fall betala till lite alla möjliga.
Du skrev tidigare om effektivitet. Men att ta in pengar från medborgarna, administrera bort stora delar, och sedan välja att betala tillbaka en del, kan det verkligen vara effektivt?
Sanningen är självklar, många barnfamiljer skulle inte alls behöva något barnbidrag. Med lite lägre skatt så skulle ännu många flera barnfamiljer inte behöva något barnbidrag. Kvar blir en väldigt mycket mindre del som verkligen behöver barnbidrag, och som i de flesta fall bör få barnbidrag, men det blir ju då väldigt många färre som skattebetalarna behöver försörja och väldigt mycket mindre administration som gör av med så mycket av skattepengarna.

Och ungefär på motsvarande sätt fungerar det gällande de flesta bidragen i Sveriges bidragssamhälle. 

Minskade totala bidrag, minskad administration, skulle kunna ge högre bidrag till dem som verkligen behöver, men till lägre kostnad för skattebetalarna.

Och Tyra myra, notera,
allt sakligt beskrivet utan några siffror i mitt inlägg!

Hoppas du vill åtminstone försöka svara på någon mer av mina frågor, nu när du det underlättar för dig veta att du inte behöver svara med några som helst siffror.