Sörjer min morfar fortfarande efter 4 år

Min morfar dog för 10 år sedan och jag sörjer också fortfarande, inte hela tiden såklart men till och från.

Stod också morfar väldigt nära, träffades så gott som dagligen under hela min uppväxt och han fanns alltid där - precis som du beskriver. Min morfar dog dock inte riktigt lika oväntat som din, han fick cancer och levde i knappt ett år efter diagnosen. På slutet försämrades han snabbt och jag flydde. Jag klarade inte av att se honom så - och jag ångrar det så innerligt, jag borde ha tagit vara på varje ögonblick istället. Men jag var ung och dum, åkte inte ens hem när jag fick veta att han låg för döden - klarade inte av det.

För bara ett par veckor sedan sjöng jag hans favoritlåt för min dotter och då brast det totalt - jag bara grät och grät och grät. Jag var själv förvånad över hur stor sorgen fortfarande är efter 10 år.

Men nu har jag lättare att istället glädjas över alla fina minnen. Jag och mina syskon pratar ofta om morfar och skrattar åt allt kul vi hade.

Min man är förövrigt väldigt lik min morfar till personligheten. Mormor och morfar har alltid varit mina stora förebilder som par - det strålade kärlek om dem efter 65 år tillsammans, jag hoppas att mitt äktenskap blir lika fint som deras.

Långt utlägg - men jag tror att någon som stått en så nära alltid kommer finnas med en och alltid kommer fattas en.