Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

Förstår verkligen att det känns sårt, även fast vi alla vet att pengar inte är det viktigaste. Vore jag pappan skulle jag övervägt att ta den delen av pengarna JAG sparat till de äldste barnen (kan givetvis inte rök a med att exet vill fördela de pengar hon sparat ihop på mina tre nya barn) och sätta det in på ett nytt konto där jag sparat till alla mina barn på samma konto. Så kunde alla barnen fått efter behov när de behöver dem sen.

Pengar på ett sparkonto till ett barn är inte en gave, barnet ägodel, innan det är myndigt och faktiskt fått pengarna.

Här inne sitter förälder som aldrig i hela helvete skulle kunde åkt på semester till Italia på semester utan ALLA sina barn, för tänk om någon stackare skulle känna sig utanför? Mindre värd? Och fan ta dig om du lägger mer pengar på de gemensamma barnens presenter än på de som får dubbla uppsättningar! Men att ge två av sina barn en mill var och de resterande tre barnen får 50 000 DET är ok?? Spela roll om livssituationen och ekonomin har ändrats, något av han barn kan ändå uppleva detta som grovt orättvist, trots att de fick se sin pappa lite mer. De äldsta får ju även de se sin pappa mer nu.

Jag skulle inte haft mage att gör så iallafall. Rörde det sig om 10-20 000 kanske jag inte brytt mig så väldigt, för nä livet är inte alltid rättvist. Men en skillnad på 950 000kr? Not a chanse in hell!

Han spar väl inte mer till de äldsta barnen nu hoppas jag?

Nej, hans exfru har också bidragit står det.

Säg att han säger till exet att han vill ta ut hälften av pengarna för att han har nu har 5 barn och vill behandla dem likt. Han är kanske typen som gillar att ge för samma summa till alla barnen och åka på semester med alla? Tyvärr för ts 3 barn verkar det ju inte som att han är det dock...

("Grattis till Studenten Olle! Bra jobbat!! Här har du 1 miljon från din mor och mig. Det kanske räcker till en liten lägenhet? Eller du behöver inte ta upp studielån någonsin!")

Några år senare: "grattis Stina! Jäkla bra jobbat! Här har du 40 000 från din mor och mig. Du kanske kan få dig en gammal begagnat bil? Eller släppa ta studielån...ett halvår om du jobbar på helgerna! Kul va?

Orättvis säger du??? Fick Olle en miljon...? Ja jo men du vet -han har ju en annan mamma som bidrog med pengar! :) Utan hennes sparande vore det kanske 500 000kr till honom säger du? Ja jo tja...men 40 000 är väl skitbra? :) Du kanske kan besöka Olla i nya lägenheten och få middag emellanåt?)

Sedan viset det sig även att Olle får det väldigt lätt för sig i livet -han har kompisar, orkar jobba ved sidan om studierna, är populär, gör det bra i skolan, reser ibland utomlands med kompisar osv.

Medan Stina däremot, har det rätt svårt. Hon är dyslektiker/har koncentrationssvårigheter eller annat och måste jobba stenhårt i skolan för att ta sig igenom. Hon pallar inte högskolan, hamnar i depressioner och jobbar 50-75% på ett lager åren efter gymnasiet. Hon har ont om pengar, hon äter relativt dyra mediciner bland annat, och har sällan råd att resa.

Pappan jobbar numer inte så mycket och har inte råd att hjälpa Stina så mycket som hon skulle behövt. Han skulle så gärna hjälpt henne att hitta en lägenhet eller bara hjälpt till med hyran där hon bor nu. Men han gav bort en miljon till sitt äldsta barn (som har det mycket gott), så han har inte råd. Visst får hon alltid komma på middag och prata och få tröst och råd, men det är vara så mycket man kan göra...

Tänk om pappan i stället hade sparat på bara ett konto och sedan gett efter behov. Han kunde gett ungefär lika mycket till dem, men haft möjlighet att ge lite extra till den/de som hade det svårare. Eller han kunde gett likt till alla, då hade alla fått en ordentlig summa!

Jag förstår faktiskt inte logiken till de flesta i denna tråd!

Precis så!

Dessa småsaker som glass, nöjespark, semester osv är jättenoga, även fast, som du skriver ess, de inte har NÅGRA gemensamma föräldrar.

Om ts' 3 barn var hennes från en tidigare relation skulle självklart inte de fått av sina bonussyskon/styvsyskons sparpengar. Men nu får 2 av 5 barn JÄTTEMYCKET mer pengar än sina andra syskon. Var finns rättvisan i det?

Man måste ju se detta ur pappans perspektiv, inte ts'. Det är inte hon som vill ha pengar till sig själv. Hon tycker det är orättvis att hennes barn blir behandlat väldigt annorlunda än sina syskon va gäller ekonomisk hjälp i startdagen av sitt vuxenliv. När man verkligen skulle behöva lite pengar.

Jag känner inte dig och vet inte hur du är som styvmor, eller hur du ser på den rollen, så jag utgår ifrån vad många på detta forum anser:

1. En bonusförälder får inte göra skillnad på egna barn och bonusar -de är ju för helvete barnets syskon!! (Grundregeln)

2. Man FÅR INTE åka på semester med sin fru/man och enbart deras gemensamma barn. Skit samma om de andra barnen har en annan mamma/pappa och får allt de pekar på där -de kan känna sig åsidosatta och behandlat annorlunda. De kan tro att mamma/pappa inte bryr sig lika mycket om dem.

3. Man FÅR INTE lägga mer pengar på de gemensamma barnens presenter, även fast de får för tusenvis av kronor hos den andra föräldern.

4. Man ska hämta och lämna på dagis och skola, och man ska ha sina bonusar hemma med sig om man själv är hemma vid tex föräldraledighet. De måste ju få bonda med sitt nya syskon -det är oviktigt att den nybakade mamman vill ha egentid med sitt första barn och/eller är väldigt trött.

5. Man ska torka rumpor, låta bonusbarn sova i sin säng (den är ju fan deras pappas säng!!), hålla kalas, krama och pussa och trösta.

6. Man ska älska sina bonusar/styvbarn. Minst vara jättejättejätteglad i dem och glädjas över alla deras framgångar.

7. Man ska acceptera, aldrig kräva.

Ja, det var bara något av allt vad förväntas av en god bonusförälder. Lite överdriven, men skrämmande nog inte väldigt.

Men att bonusarna, som du vabbat, tröstat, hämtat, lämnat och engagerat dig i, de som på ALLA SÄTT OCH VIS är dina barns syskon, får 10-20 gångar mer i ekonomisk hjälp av sin pappa, DET är ok??

Shit pomfritt!! You guys scare me!!

Man ska alltså ta hand om, och älska, bonusbarnen. Och se till att ens egna barn inte får någonting mer än sina syskon. Sedan ska man vara uppriktig glad när dessa barn får 1 miljon var när de blur myndiga, medan ens egna barn bara får 50 000? Ni skojar!!

Vore det ok om det var de gemensamma barnen som fick mer?

Men alltså, om jag har två barn med samma pappa och det är, låt oss säga, 8 år mellan dessa barn. Fram till den förstfödda var 6-7 år jobbade både jag och min man mycket och sparade massa pengar till lille Pia. Men när Lasse kommer känner jag att jag i te orkar like mycket och att jag vill vara hemma längre, även fast det innebär att vi får mycket mindre i inkomst. Vi har nu inte råd att spara något särskilt till barnen.

Pia har, när Lasse föds, 80 000kr på sparkontot.

När Lasse börjar skolan och jag vill börja jobba mer igen, råkar jag ut för en olycka eller pådrar mig en skada som gör att jag blir sjukskriven i flera år. Vi får inte sparat mycket till barnen.

Är det nu rättvist att Pia får sina 80 000 plus en 15-20 000 vi skrapat ihop under resten av uppväxten? Och att Lasse då enbart får en 15-20 000? Bara för att Pia flyttat hemifrån har vi i te fått så mycket mer pengar att spendera och spara.

Detta är alltså helt ok? Vi kan vara avskriva Lasses avundsjuka och säga att "sorry, livet är orättvist. Skaffa dig ett jobb."?

Kanske är det inte bara så lätt för ts att "skaffa sig en utbildning" och sedan dra in fett med cash? Hon kanske måste läsa på komvux ett år? Kanske kommer hon inte in på de utbildningar hon söker sig till på en gång? Utbildningen tar så 3-5 år. Sedan ska hon hitta sig ett jobb och slutligen jobba ett tag innan hennes lön blir något att skryta om. Tänk till innan ni skriver.

Ts' man har dessa pengar.

Vidare har han nu 5, inte 2, barn.

Han kan välja att ge lika till sina barn.

När skillnaden i vad de kommer få är så enormt stora, är det det enda vettiga att göra om man vill vara en schysst förälder.

Och vad betyder "att leva dyrt"? Det finns inte en chans att det kan betyda att man betala dyrt för boende? Bor man i en stad kan man lätt behöva betala dyrt för en lägenhet som rymmer 5 människor på heltid och två på deltid. Det är inte så lätt att bara ge upp sitt liv i staden, med familj/släkt, jobb, vänner osv, och flytta ut på landsbygden.

Ts har inte förklarat på vilket sätt de lever dyrt.

Amen!

Nuff said!

Alltså, du verkar väldigt nedlåtande i din ton vad gäller ts. Du får det att låta som att ts är ute och shoppar massa, äter ute ich reser ständigt. Hur fan ska hon kunna det?

De har ungefär 30 000 in i mnd.

De har 3 barn på heltid.

De har 2 barn på deltid.

De är tre vuxna.

Vi vet inget om var de bor och vad de betalar, men med då många i hushållet kan vi ändå anta att det kostar endel. Möjligtvis går hälften av deras inkomst till boende, och det är inte bara att ändra på det. Men OM de måste göra det, vore första grej att göra sig av med eget rum till hans barn. Helgumgänge. Sova på soffan eller bara komma över dagen.

Sen kostar så många barn rätt mycket -kläder, busskort, hygienartiklar, aktiviteter, kanske lite veckopeng osv.

Och det ända du antyder är att ts är slösaktig/dyr i drift och att hon "bara kan skaffa sig ett välbetalt jobb". Vet du hur svårt det kan vara?

2 vuxna skulle det självklart stå. :)

Men hallo!!

Det är ju du som hela tiden tjatar om att ts' är så "dyr i drift". Att hon lever så dyrt.

Att få ett bra betalt jobb är inte gjort sådär bara. Så då måste de ju se över sina UTGIFTER eller hur? Och med så många barn antar jag att de har ett rätt dyrt boende. Håller du inte med? OM det nu är så att hans rika barn har var sitt rum nu, så är ju det det första som måste gå! De får helt enkelt se om det är möjligt att flytta till något mindre. För jag tror inte det är så att de spenderar så himla mycket pengar på annat eller va tror du? Boendet tar nog endel?

Visst är tid med pappa viktigt!

Det kan man som vuxen och etablerat förstå.

Men hur lätt tror du det är för 3 tonåringar att förstå? "Era äldre syskon får en miljon var, men shit asså, ni fick ju mer tid med mig när ni var små, så det är inte så noga va? Här får ni 30 000 var! ;)"

Som tonåring och ung vuxen, i en ålder där det är en jättefördel att ha lite ekonomiska medel (till studier, bil, lägenhet mm) måste det kännas otroligt orättvist att titta på att de du kallar syskon, de som har samma pappa som dig själv, får så mycket och du bara en mindre summa (jämförelsevis). Det kan skapa grundlag för avundsjuka och konflikter mellan syskonen och mellan barn och förälder.

Alltså jag vet inte hur jag skulle genomfört något sådant...? Hade gjort ont i hjärtat att göra de 3 yngsta besvikna.

Visst har ts ett ansvar att även hon spara till sina barn, men det är inte hon som satt 5(!!) barn till världen och sendan valt att bara spara till 2 av dem. Och inte bara sparat men sett till att det blivit mycket pengar till de som har tur och får.

Jag tycker självklart det är bra att pappan vill spendera mer tid med barnen nu. MEN när han nu sparat (gjort vinst) så mycket till de två äldste kan han inte bara vända på klacken och skita i helt i sparandet. För det är viktigt det också. Han kanske får försöka få in lite mer pengar så han kan se till att även de yngre kan få iallafall en god del. Och då kan han givetvis inte förutsätta spara till de äldre. De har ju för fan så det räcker och blir över redan. Han har sparat nog till dem nu. Nu är det dags att fokusera på de som knappt något har!