Bonusarna har mer sparat än våra gemensamma :(

Ts, det är ju inte dina barn. Och du har inte att göra med deras sparpengar.

Däremot tycker jag att ts man ska testamentera mindre till sin särkull och mer till de yngsta för att jämna ut de ekonomiska förutsättningarna mellan sina barn.

Det är mannens pengar som han bör få kunna göra som han vill med (förutom den lagstadgade laglotten).

Vad är rättvisa? Att ge lika mycket? Eller att ge efter behov? Om jag exempelvis skulle ha ett handikappat barn skulle jag personligen tycka att det vore mer rättvist att testamentera mer till det handikappade barnet än de andra eftersom det handikappade barnet har större behov av ekonomisk trygghet. Man vill ju ändå att alla ens barn ska ha det lika bra. Samma i det här fallet. Särkullebarnens behov av pengar lär vara mindre på grund av sparpengarna och kan gott och väl därför ärva mindre pengar än de yngre barnen.

Om de äldre barnen har mer sparade pengar än de yngre har de givetvis mindre ekonomiska behov (förutsatt att alla andra villkor för övrigt ser likadana ut). Ser av den anledningen inget fel i att pappan testamenterar mer pengar till de yngre barnen. Tvärtom kan jag se det som mer rättvist.

Lite förenklat, pappan har rätten att testamentera sina pengar hur han vill (nästan). Han kan välja olika principer för fördelningen av sin kvarlåtenskap.

1) Slumpartat. Han drar lott och fördelar pengarna slumpartat.

2) Han kan fördela pengarna lika mellan sina barn.

3) Han kan fördela pengarna efter sina egna känslor. Han ger mest till de barnen han älskar mest (om han nu skulle älska barnen olika mycket).

4) Pappan kan fördela pengarna efter prestation. Whatever han tycker är viktigt.

5) Han kan fördela pengarna efter hans uppskattning av barnens ekonomiska behov. Han kan testamentera mest till de barnen med störst behov av ekonomisk trygghet.

Etc etc etc. Finns en massa olika sätt att tänka på.

Tycker personligen att testamentera efter behov känns som det mest rättvisa. Men det är bara jag det.

Vilken levnadsstandard de har vet jag ingenting om.

Vet inte hur det ser ut rent juridiskt men rent principiellt skulle man ju nästan kunna se de äldre barnens sparpengar som förskott på arv.

Enligt svensk lag kan ska en kvarlåtenskap testamenteras relativt lika mellan bröstarvingarna. Man kan inte komma undan det (och missgynna någon/några av bröstarvingarna) genom att ge bort en massa pengar som gåva under sin livstid istället. Om man nu ändå ger bort en massa pengar under sin livstid så räknas de pengarna i så fall som förskott på arv och arvet minskas. Tror inte att det är tillämpbart här (mer än principiellt) då sparandet till de äldre skett då de yngsta inte ens fötts än men ändå värt att tänka på ur rättviseaspekten.

Vet inte hur det ser ut rent juridiskt men rent principiellt skulle man ju nästan kunna se de äldre barnens sparpengar som förskott på arv.

Enligt svensk lag kan ska en kvarlåtenskap testamenteras relativt lika mellan bröstarvingarna. Man kan inte komma undan det (och missgynna någon/några av bröstarvingarna) genom att ge bort en massa pengar som gåva under sin livstid istället. Om man nu ändå ger bort en massa pengar under sin livstid så räknas de pengarna i så fall som förskott på arv och arvet minskas. Tror inte att det är tillämpbart här (mer än principiellt) då sparandet till de äldre skett då de yngsta inte ens fötts än men ändå värt att tänka på ur rättviseaspekten.

Vet inte hur det ser ut rent juridiskt men rent principiellt skulle man ju nästan kunna se de äldre barnens sparpengar som förskott på arv.

Enligt svensk lag kan ska en kvarlåtenskap testamenteras relativt lika mellan bröstarvingarna. Man kan inte komma undan det (och missgynna någon/några av bröstarvingarna) genom att ge bort en massa pengar som gåva under sin livstid istället. Om man nu ändå ger bort en massa pengar under sin livstid så räknas de pengarna i så fall som förskott på arv och arvet minskas. Tror inte att det är tillämpbart här (mer än principiellt) då sparandet till de äldre skett då de yngsta inte ens fötts än men ändå värt att tänka på ur rättviseaspekten.

Vet inte hur det ser ut rent juridiskt men rent principiellt skulle man ju nästan kunna se de äldre barnens sparpengar som förskott på arv.

Enligt svensk lag kan ska en kvarlåtenskap testamenteras relativt lika mellan bröstarvingarna. Man kan inte komma undan det (och missgynna någon/några av bröstarvingarna) genom att ge bort en massa pengar som gåva under sin livstid istället. Om man nu ändå ger bort en massa pengar under sin livstid så räknas de pengarna i så fall som förskott på arv och arvet minskas. Tror inte att det är tillämpbart här (mer än principiellt) då sparandet till de äldre skett då de yngsta inte ens fötts än men ändå värt att tänka på ur rättviseaspekten.

Vet inte hur det ser ut rent juridiskt men rent principiellt skulle man ju nästan kunna se de äldre barnens sparpengar som förskott på arv.

Enligt svensk lag kan ska en kvarlåtenskap testamenteras relativt lika mellan bröstarvingarna. Man kan inte komma undan det (och missgynna någon/några av bröstarvingarna) genom att ge bort en massa pengar som gåva under sin livstid istället. Om man nu ändå ger bort en massa pengar under sin livstid så räknas de pengarna i så fall som förskott på arv och arvet minskas. Tror inte att det är tillämpbart här (mer än principiellt) då sparandet till de äldre skett då de yngsta inte ens fötts än men ändå värt att tänka på ur rättviseaspekten.

Vet inte hur det ser ut rent juridiskt men rent principiellt skulle man ju nästan kunna se de äldre barnens sparpengar som förskott på arv.

Enligt svensk lag kan ska en kvarlåtenskap testamenteras relativt lika mellan bröstarvingarna. Man kan inte komma undan det (och missgynna någon/några av bröstarvingarna) genom att ge bort en massa pengar som gåva under sin livstid istället. Om man nu ändå ger bort en massa pengar under sin livstid så räknas de pengarna i så fall som förskott på arv och arvet minskas. Tror inte att det är tillämpbart här (mer än principiellt) då sparandet till de äldre skett då de yngsta inte ens fötts än men ändå värt att tänka på ur rättviseaspekten.