• Cyanea

    Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

    Regnbågsdröm skrev 2016-01-13 23:11:28 följande:
    Tack återigen för dina ord. Jag blir så peppad av dig!

    Nu ska vi snart sova på hotellet efter en bra kväll. Mycket redo för morgondagen! Och jag hoppas också att du får läsa ett positivt inlägg från mig här imorgon <3

    Gällande juridisk förälder så blir vi det båda två. Det är det som är så bra med att man får göra detta i Sverige. I Danmark exempelvis så blir det en annan process. Då måste den parten som inte fött adoptera barnet, vilket ju är en process i sig. Nu blir min sambo förälder direkt. Hon har redan skrivit på ett papper nu innan IVF:en, att hon samtycker till att de gör såhär med mina ägg, haha. Jag fick inte ens skriva på något själv Sen ska hon väl skriva på något mer när det förhoppningsvis kommer en bebis. Men verkar ändå rätt smidigt. Till skillnad från vad jag hört bekanta berätta om Danmark.

    Vad fin du är gällande Crinonen Jag ska höra imorgon om man kan ta dubbel dos. I så fall har vi ju till dubbelt 13 dagar, och ska ta totalt15 dagar. Så känns rätt lugnt i så fall. Men tack ändå fina du!

    Vi hörs imorgon igen! Sov gott du och bebis! <3
    Skönt att slippa hålla på med adoption och sånt krångel. Det hade ju varit lite förnedrande att behöva göra en sån grej bara för att det gäller samkönad relation, jag menar, många av oss heteropar som behöver fertilitetshjälp behöver donation lika mycket som ni och då blir båda föräldrar per automatik ändå. Lite lustigt ändå att våra partners fyllt i exakt likadana blanketter ;) Jag har nästan ett krig mot de där jäkla samtyckelapparna för att det känns så omyndigförklarande att beslutet rent juridiskt blir min partners om vad jag gör och inte gör med min kropp ;) Jag hänger med på varför, men gillar det inte ändå. 
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-14 11:03:05 följande:

    Hej min vän! Äggplocket har gått bra. Men det blev bara 4 ägg. Försöker att inte vara ledsen för det, men det är svårt och min oro känns alldeles för stor just nu. Men jag hoppas så att de här 4 äggen är riktiga guldägg och att de befruktas fint och att jag får det perfekta tillbaka. Imorgon ska vi ringa labbet och få veta hur befruktningen har gått.

    Helt slut nu. På väg hem och längtar tills jag får lägga mig ner. Kram till dig! Och släpp inte tummarna!


    Jag hade precis som du önskat ett lite generösare besked, onekligen. Vi får verkligen hoppas att det är fyra guldägg, i så fall är det en betydligt bättre kvot än jag fick. Det är kvalitet, inte kvantitet som har betydelse. Tvinga dig inte att pusta ut än, jag förstår att det är alldeles för mycket på spel för att göra det. Ta dagen för vad den är - ett nödvändigt ont du måste genomlida för att komma vidare. Grubbla inte för mycket och försök inte att tänka dig in i olika situationer som kan hända imorgon, det ger ingenting mer än ännu mer oro. Du är väl medveten om att det kan gå bra och att det kan gå fel, det räcker så. Du är så förberedd du kan bli. 

    Slå på någon film eller serie när du kommer hem och försök att bara låta tankarna vara så gott det går. Du måste inte vara optimistisk eller peppad eller försöka intala dig att allt är solsken och rosor. Det är ok att känna besvikelse även om det än så länge inte är en dålig prognos på något sätt. Vi alla hoppades på fler ägg, så är det. Imorgon är en ny dag. 

    Vila ordentligt och ta hand om dig så gott det går. Tummarna kommer att hållas tills de ramlar av. LYCKA TILL!!!! Kram! 
  • Cyanea
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-14 14:08:37 följande:
    Tack fina du! Jag ska försöka att inte tänka för mycket, även om det är svårt, precis som du skriver. Vill tro att vi har guldägg, men är samtidigt så rädd för alla tankar som finns just nu. Både negativa och positiva. Jag vet ju allt det här egentligen. Att antal ägg inte är det man ska bry sig om. Precis som att många äggblåsor inte automatiskt betyder många ägg (det fick vi ju bevis på nu) Just nu känns det bara som att vi måste få en återföring. Vad som händer sen orkar jag inte tänka på. Blir det ingen bebis, så fine. Då får vi resa oss upp och försöka igen. Men blir det ingen återföring den här gången heller, då vet jag inte om jag kommer kunna resa mig upp. Tankarna är så många. Förlåt. Innerst inne är det såklart en bebis vi vill ha, men tror ändå du förstår vad jag menar? Det är ju liksom hela grejen att jag är så rädd att det ska sluta som sist. Och nu är jag även rädd för befruktningen. Rädd för allt.

    Tack för att du finns! Ska ringa labbet imorgon efter 10. Hör av mig igen då. Helt slut nu, så måste vila igen. Kram!
    Jag hade varit skitskraj också i dina skor. Just för att man själv sitter i den sitsen, inte för att det nödvändigtvis finns något att oroa sig för än. Men precis som du skriver - man tror gärna att mängder med ägg är bra grejer även fast det inte betyder ett smack. Det känns som att det är större chans, även fast det kanske inte är så. 

    Och jag vet att du vet det jag skriver :) Men rädsla är en obehaglig sak som tar över alla tankar på något vis och förvränger dem, så när jag är rädd för något behöver jag höra det jag redan vet, gärna många gånger för att tränga undan rädslan. Tänker att det kanske är så för dig också. Du är en klok tjej, men just nu är det riktigt, riktigt tufft. Och utan facit i hand är det klart att det är rena rama mardrömmen. Ett återförande hade varit magiskt, det kanske hade kunnat lätta på en stor del av bördan. 

    Jag vet precis vad som händer om det inte går. Du bryter ihop. Du sörjer. Sen reser du dig upp igen efter ett tag, precis som du gjort så många gånger förr i livet. Du behöver inte planera eller förbereda dig eller ens peppa dig för att klara det, du kommer att göra det ändå när tiden kommer. Du behöver inte oroa dig, det löser sig. Och varför ber du om ursäkt? Det är du som har det jobbigt nu och du får hantera det hur du vill. Varken jag eller någon annan ska försöka pracka på dig hopp när du inte vill ha det eller försöka vända något till det positiva. Det här är din situation att hantera så som du kan hantera den bäst. Jag själv vill inte alltid fyllas av hopp, för hopp är inte alltid bra. Ibland är det bättre att bara acceptera hopplösheten, och det är bara du som vet det. 

    Jag vet att du är rädd, och jag vet att det är få rädslor som är så uppslukande och totala som den att inte få några barn. Jag har den fortfarande och blir ledsen i själ och hjärta varje gång jag hör någon mer som behöver känna den, för den är omänsklig och orättvis. Det är så himla logiskt att du känner som du gör just nu. Men det finns fortfarande lösningar kvar. Kanske inte alls välkomna lösningar just nu eller något förstahandsalternativ, men det är långt från kört. Barn får ni, det är jag säker på. Frågan är bara vilket och när. Så lås dig inte i tanken att det här är enda sättet och enda chansen, för det stämmer inte. Möjligheterna är fortfarande många :) 

    Vila på, ta hand om dig och STOR KRAM!!! 
  • Cyanea
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-14 17:26:45 följande:
    Tack för dina ord. Alltid. Jag läser dem och förstår, tar till mig en del och tänker att det är bra att jag har dig här.

    Jag håller dig uppdaterad. Önskar så att jag kan komma med några lite mer glädjande besked någon gång.

    Samtidigt är det såhär. Vi hade bara 4 ägg som var mogna för befruktning förra gången också. Förhoppningsvis är alla de här äggen mogna. Då har vi till och med chans att få fler befruktade ägg den här gången. Och att vi inte fick någon insättning förra gången berodde ju på en tillfällighet och dålig spermier.. Har vi ju sagt så det måste fan gå den här gången. Jag ska inte behöva bryta ihop nu. Det ska gå. Jag bara bestämmer det nu. Nu jävlar är det min tur att ruva. Min tur att få ett positivt besked.

    Så är det bra.

    Kram och tack!
    <3 <3 <3 

    Tack min vän. Jag hoppas också att det snart blir glädjande besked - för din skull. Någon gång kommer det att vända, och jag hoppas att det är nu. 

    Precis, så är det ju. Jag fick ju hur många ägg som helst eftersom jag var ganska kraftigt överstimulerad, men det var ändå "bara" 7 av dem som blev bra, och bara 1 enda som kunde bli barn. Man tror liksom att kvantitet är bra, jag var självklart jättelycklig för att jag fick 7 fina embryon, men så här i efterhand känns det ju också som att vi förmodligen slösat många fina ägg på absolut ingenting. En vän till mig som gjorde plock nu i december fick ut 9 finfina ägg som befruktades med ICSI, bara ett befruktades och det delade sig inte korrekt (det är manlig faktor som spökar hos dem också). Och sen träffade jag en tjej på profylaxen som gjort 4 (!!!) plock där de bara lyckats med max ett enda återförande per gång och som nu alltså lyckats. Jättemärkligt hur det kan vara. Ingen som helst logik och ingenting man kan dra slutsats av är bättre eller sämre. Men återförande känns som en bra första grej. 

    Jag sitter och kollar på klockan och tänker på dig. Håller tummarna så hårt för att det blir glädjande besked per telefon. Stor styrkekram <3 
  • Cyanea
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-15 10:13:22 följande:

    3 ägg befruktade!!!!!! Återföring imorgon om allt nu går som det ska. Vi får inte tappa hoppet. Är trots all rädsla så lycklig över det här resultatet nu, så försöker leva på det fram tills vi vet mer. Tack för att du finns för mig! Du är fantastisk!


    YES!!! Det var ju hur bra som helst!! Bara ett endaste litet ägg som inte ville sig :D Vilken tid gäller imorgon? Det är verkligen hårt nu, först väntan på att höra om det blev befruktat och nu väntan på om det blir insättning. Ta en minut i sänder, så är den här dagen snart över. 

    Det vet du att jag gör :) Du är så himla gullig som boostar mig tillbaka, det behöver jag just nu. Fortsätter att hålla tummarna hårt för imorgon! 
  • Cyanea
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-15 11:24:37 följande:
    TACK!! Ja, det var ju verkligen det! Och det ska ju verkligen vara ovanligt att de inte delar sig och att man inte får något tillbaka. Så är det ju faktiskt. Jag tycker inte att vi borde ha samma otur en gång till. Vi har dessutom bytt donator och bytt till menopur (som för vissa ger bättre kvalitet på äggen) Jag önskar så att jag får ett guldägg tillbaka nu! Jag bara måste få det! 14.15 är tiden imorgon. De ringer på morgonen om det inte gått bra. För det ser de direkt då sa dem. Livrädd. Sambon var tydlig med att vi har 3 timmars resväg dit och tog upp vår oro med tanke på hur det gick sist. De sa att vi måste försöka tänka bort förra gången. Det är faktiskt sant. Det här är en ny gång med andra förutsättningar.
    Förresten så har jag nu fått ta Crinone. De sa igår att vi skulle vänta med att ta den tills vi visste, så jag inte behöver ta i onödan. Vi frågade om det där med dubbel dos igår. Läkaren sa direkt att det är vid FET som man gör det. Och då förhandlade jag inte mer, för tänkte att hon nog säkert har rätt. För det är ju sånt du gjort också väl?

    Jag målar i en sån där "vuxenmålarbok" för att försöka fokusera på annat. Imorgon bitti ska vi baka, ha ha!

    Du förtjänar att höra allt fint i världen! Det betyder sjukt mycket för mig att ha dig här. Sambon sa innan "alltså ni måste ju nästan bli kompisar på riktigt"
    Eller hur! Som de svarade dig, det händer ju bara typ 2%. Något litet embryo ska väl klara sig :) Jag tror att det egentligen är jättebra att ha donator just för att kunna byta ut åtminstone en komponent om det inte funkar. Funkar inte min makes spermier är det liksom bara att försöka exakt likadant igen och igen tills vi väljer att avbryta och byta, vilket verkligen inte är självklart (vi kan ju inte trampa på en mans ego ;) ). Tur att de hör av sig på morgonen, det är ju helt omänskligt att gå nästan en hel dag och bara vänta på ett sånt avgörande besked... Vi fick göra det med sista återföringen, när de hade odlat dem till blastocyster. Då visste vi inte om en enda hade överlevt förrän vi var på kliniken. Det var tufft, trots att vi fått tillbaka tre stycken tidigare och jag var rätt inställd på att göra äggplock nummer två. Tre timmar är långt att åka, så jag hoppas verkligen att det blir en väl värd resa :D 

    Aha! Så är det säkert. Äggstockarna producerar ju progesteron efter ägglossning, vilket du just haft av det kraftigare slaget ;) Jag ägglossade ju inte alls vid någon av mina FET och behövde alltså ersätta det helt och hållet. Bra svar :) 

    Ååååh, jag ÄLSKAR såna målarböcker!! Har en som jag klottrar i just när tankarna är för besvärliga, gärna med något ljud i bakgrunden för att inte lämna en millimeter till jobbiga tankar. Mysigt att baka! Vad blir det för något? 

    Naaw, tack min vän <3 Hahaha, det roliga är att maken sagt detsamma XD Vi får helt enkelt börja följas på Facebook eller ta en fika ;) Det är så himla skönt att känna någon mer som förstår hur det är med IVF. Det gör liksom inte gemene man, tyvärr, så man blir så ensam. Det känns som att jag aldrig riktigt kommer att lämna den här bubblan, även om den snart inte är hela mitt liv. Men det är lättare när man inte är helt ensam därinne, det är skönt att ha sällskap av någon som dig. 
  • Cyanea
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-16 13:54:14 följande:

    JAG RUVAR!!!!
    Äntligen kan jag komma med ett bra besked! Har varit en fruktansvärd dag. Såklart ringde telefonen vid 10 och jag skrek på riktigt rakt ut. Men de ringde bara för att fråga om vi kunde komma in tidigare då de hade få patienter. Alltså, det var det sjukaste jag varit med om. Har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv. Var säker på att allt var kört.

    Men ett litet hjälteägg har nu satts tillbaka i min kropp. De andra två klarade sig inte, så blir inga kompisar till frysen. Men vad gör väl det om det här är vårt guldägg. Det är ju en kämpe som hållit sig kvar. Jag vill tro på det här ägget och ser ändå ruvningen som en seger!!!


    AAAAAAH!!!! JA JA JA!!! Nu gråter jag härborta :'D ÄNTLIGEN!!!! 

    Fy farao för den där väntan alltså. Förstår precis vad du menar med ett telefonsamtal som har makten att rasera hela ens värld. Vad skört allting är liksom, och vad utsatt man är. Vad desperat man hoppas och så lite som krävs för att släcka det lilla hopp man har. Det är så fruktansvärt grymt. Du förtjänar verkligen att ÄNTLIGEN ha fått lite medvind :D 

    Precis - vad gör det om detta är guldägget! Det är inte alltid att de klarar sig även om de klarar frysen. De kan lika gärna bli odugliga när de tinas upp, och på sätt och vis kanske man invaggas i falsk säkerhet av att ha dem där och bli superbesviken när de inte klarar sig. 

    Våga fortsätta tro in i det sista. Du behöver inte oroa dig. Det finns inga garantier, men det vet du om någon alldeles för väl. Just i denna stund är du gravid. Just i denna stund växer någon i din mage. Just i denna stund har ni kommit längre än någonsin. 

    Stort, stort grattis!!! <3 :'D 
  • Cyanea
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-16 15:04:58 följande:
    Åh, fin! Tack så mycket! Jag är så lycklig nu och tänker försöka leva i det så länge jag bara kan! Har testdag 31/1. Finns ingen tanke på att testa tidigare som jag läst att vissa gör. Blir bara irriterad när folk gör det Däremot en dag tidigare funderar vi på, då vi är på väg till Sälen 31a och vaknar på ett sunkigt vandrarhem på halva vägen.. Kanske inte optimalt Vore skönare att testa hemma då. Men det får vi fundera mer över vartefter kanske.

    Ikväll ska vi på middag. Känns fantastiskt att vi kan fira vår lilla hemlighet i smyg då. Tänk att den är där inne! Oavsett vad som händer så är den ju där nu och kämpar. Fint på något vis.

    Tack för att du finns!
    Det gör du helt rätt i :D Det har jag unnat mig varje gång vid återförande. För det är något magiskt i det där att bära något levande i magen. Det är så himla värt att njuta och suga ur varenda liten droppe glädje man kan. 

    Mycket bra beslut, tycker jag. Man blir inte lugnare av att tjuvtesta. Ofta blir man bara ledsen och tror ändå inte helt och fullt på testet. Men en dag hit eller dit spelar ingen roll, så gör det absolut där det känns bekvämt :) Vi tjuvtestade den här gången då maken hade examen på TD. Men precis, ta det som det kommer. En dag kommer inte att göra någon skillnad :) 

    Fira på i all hemlighet ;) Den är där, och den kämpar för att bli en riktig bebis. Ett litet mirakel. 

    Tack själv <3 Och njut nu!! Det förtjänar du verkligen. 
  • Cyanea
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-16 17:37:44 följande:
    Tack för dina fina ord. Du har ju helt rätt i att det faktiskt är något där inne. På riktigt. Det är så sjukt att tänka så. Men det är ju verkligen så. Jag är så glad över att det gick. Har ju tänkt alla möjliga tankar att vi aldrig ska få tillbaka något ägg. Att mina ägg ska vara så odugliga att de inte klarar delningen. Man är ju livrädd. Särskilt efter förra gången. Och inser nu också att mina ägg inte riktigt är att lita på. Men just det här ägget - den gick en annan väg än de andra två. Fattar du! Redan nu har den bestämt sig för att gå sin egen väg haha!

    Tack för bra svar om TD. Tänkte ni också så så känns det mer okej att tänka så jag tänker också att det inte borde göra någon skillnad med en dag. Testade ni dagen innan TD? Då tror jag att vi kommer göra det. Även om vi förstås måste testa igen på TD för att ringa kliniken, så känns det ju som att man hellre tar chocken med sorg eller glädje hemma än på en offentlig toalett liksom.

    Nu iväg och fira jag får ju köra ikväll dårå
    Tänk att ägget redan när du fick tillbaka det delats TVÅ gånger. Det klarade inte bara att dela sig, utan det gjorde det en gång till. Minst. Jag önskar att man kunde få ett bra svar på vad det är som inte funkar med äggen. Så himla jobbigt när huvudet börjar spekulera utan att man har en aning. Man tänker ju ofta det värsta när det egentligen kanske inte är så illa. Men det är helt klart en liten kämpe i din mage :D 

    Det gör ingen som helst skillnad. Jajamensan, vi testade dagen före. Jag började blöda lite och som sagt skulle maken ta examen, så vi ville ha dagen för oss själva att bryta ihop. Snacka om att vi blev chockade när testet var hur starkt positivt som helst med eftermiddagsurin. Sen testade vi igen dagen efter, på TD, för att känna oss hundra när vi rapporterade in till kliniken. Instämmer med att det bästa är att ta beskedet, vare sig det är positivt eller negativt, hemma. Det hade i alla fall jag velat.

    Fira på!! :D Och kör försiktigt ;) 
  • Cyanea
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-17 01:15:59 följande:
    Ja, man skulle vilja ha många svar på varför vissa saker blir som de blir, men ibland är det nog så att det inte finns några svar. Mitt lilla ägg var 5celligt nu. Är det bra vad du vet? De sa att det såg ens ut, men jag har ju egentligen ingen aning om någonting. Vill tro att vi fick in guldägget. Samtidigt finns ju förstås en rädsla när man vet att fem ägg totalt gått till spillo. Visserligen hade vi annan donator förra gången. Men ändå. Lär ju knappast ha de bästa äggen. Däremot kanske min kropp är jättebra på att ruva. Det vet man ju inte? Känns i vilket fall skönt att slippa åka till Malmö var och varannan dag nu. Jag känner att jag kan slappna av just nu i alla fall. För jag kan inte påverka något nu innan testdag i alla fall. Så är det ju faktiskt. Och ingen kan ringa från RMC och säga att allt skitit sig. För jag är inte i deras händer just nu. Det känns faktiskt som en befrielse på sitt sätt det också.

    Hur mår du? Du ska få din bebis snart. Det är ju helt sjukt! Så stort!

    Kram och godnatt!
    Min största skräck under utredningen var att bli oförklarligt barnlös. Att inte förstå är något av det värsta jag vet ;) Det låter väl kanon med fem celler!! Äggen ska dela sig inom ett visst intervall, inte för snabbt och inte för långsamt, så fem celler låter som att det delat sig två gånger och varit på väg mot den tredje delningen. Det är jättebra! Jag läste en studie där de såg att de flesta befruktade ägg som inte blir till barn dör inom de tre första delningarna (det är därför det är så bra prognos på en blastocyst som alltså kommit över det antalet), uppenbarligen har ditt lilla guldägg inte stannat vid två delningar i alla fall :D 

    Jag har läst ganska mycket genetik och fosterutveckling på universitetet och nyligen fräschat upp minnet (har undervisat i genetik på grundnivå). Saken är att vi människor är så extremt känsliga för minsta lilla fel i generna. Man måste inte ens ha något direkt ärftligt fel, utan det kan uppstå små fel när DNA ska dela sig. Därför blir det väldigt mycket oftare än vi tror och vill fel under befruktningen. Små fel gör att det inte blir några barn. Det är därför jag tror mycket på när de säger inom vården att det är ren och skär otur. Det råkade vara ett litet fel i ägget eller i spermien, och det sabbade hela grejen. Vet inte om det är tröstande eller ännu mer frustrerande, men det behöver i alla fall inte vara några fel alls på dina ägg. 

    Jag tror att din kropp är fantastisk på att ruva. Skulle något gå fel beror det inte alls på dig eller din kropp, utan skulle i så fall bero på att det är ett embryo som inte kan bli ett barn. Klart din kropp är GRYM på att ruva!

    Hahaha - eller hur!!! Du är FRI!!! Ibland har jag känt mig lite för fri, nästan ensam. "Ska jag inte ringa in den här veckan?", "Bara en medicin att ta?", "Är det ingen som ska kolla något med min kropp?" XD Man blir lite förstörd av processen ;) 

    Jag mår bra, tack, men nu har förvärkarna börjat bli besvärliga. Igår på kvällen trodde jag att det var på gång för att det gjorde så ont, men det gav sig förstås till natten ;) Vaknar flera gånger på nätterna av att det gör ont. Men men, snart är det väl över ;) 
  • Cyanea
    Regnbågsdröm skrev 2016-01-17 16:46:04 följande:
    Oj vad du kan! Coolt att du läst en massa om sånt där. Det är klart, man blir väl extra intresserad förstås när man själv "behöver" bry sig om det, om man säger.
    Jag hoppas du har rätt i att det verkar bra med delningen av mitt lilla hjälteägg. Jag vill så gärna tro att jag är gravid om några veckor. Samtidigt så har jag en märklig känsla som kommer över mig ibland. Jag får för mig att jag rent psykiskt, som någon form av mamma-instinkt borde känt på mig om jag var gravid. Det är en dum tanke, jag vet. Men den kommer över mig ibland och då inser jag ju att jag inte känner någonting. Men samtidigt vet jag ju hur knäpp den tanken är. Innerst inne. Det är ju knäppt oavsett, men särskilt ruvardag 2 när det ändå inte är något som hänt direkt.

    Konstigt nog känner jag mig väldigt lugn i ruvandet. Har läst så mycket om folk som beskriver det här som den värsta perioden. Visst, jag hinner kanske ändra mig. Men tanken på det får mig att tänka att nej, jag kommer nog inte känna så. Jag kan inte påverka någonting och inte göra något förrän jag ska ta det där graviditetstestet. Symptom kommer jag få av Crinonen, så ingen mening att spekulera i dem heller. Jag har svårt att tro att något (förutom då ett negativt besked på testet) kommer vara jobbigare än det hopp och förtvivlan man kastas mellan under tidens gång. Äggblåsor som inte blir fler. Som inte växer. Sprutor som gör ont och krånglar. Äggplock som innebär få ägg. Väntan på befruktning. Väntan på delning. Ruvningen känns liksom som rena semestern i jämförelse. Fram till TD kan jag ändå inte göra något.

    Oh med shit!! Du ska verkligen föda snart! Det är ju hur coolt som helst! Ni måste längta något sjukt? Några dagar kvar till beräknat väl? Men hon kan verkligen titta ut när som! Oavsett när så önskar jag dig all lycka! Det vet du! Du kommer vara grym!
    Haha, tja, kombination mellan ofrivilligt barnlös och biolog ;) Vi läste ett gäng poäng med genetik, men det blev väldigt aktuellt när jag själv fastnade i barnlösheten. Tyvärr är jag som en svamp och suger åt mig all fakta jag bara kan när jag har ett intresse, så det är både bra och dåligt antar jag ;) 

    Rent krasst är du gravid nu. Sen om graviditeten fortsätter eller inte är väl frågan. Men just nu är det ett befruktat ägg som delar sig därinne, och det är väl en graviditet? Man bombarderas ju av att kvinnor känner när de blir gravida och i princip till och med känner om det blir en befruktning, men jag köper inte det alls. De flesta känner av en ägglossning på ett eller annat sätt, resten tror jag är önsketänkande. Så det är ingen dum tanke, det är ju vad vi luras att tro. Jag kan inte påstå att jag direkt känt skillnad någon av de fyra gånger jag ruvat. Inte så tidigt i alla fall. Den här gången hade jag inte en susning om de skulle se något i livmodern eller inte vid VUL, och då var jag i v. 8. Så ingen känsla ens då ;) 

    Jag gillar också att ruva. Eller, första veckan gillar jag att ruva, sen blir jag nervös inför testet ;) Men de första dagarna är ju allt toppen. Man vet att det blev ett embryo, man vet att det är därinne, man kan förutsätta att det än så länge går bra. Så ta tillvara på dagarna :) Du har ju verkligen fått kämpa för att få lov att ruva, så det kanske aldrig blir jobbigt för dig alls. Jag håller med dig, det är liksom bara att vänta ut tiden och inte spekulera för mycket. Symptomen får man ändå på grund av progesteronet man tar, men det kanske är lika bra. Nej, ruvning är en dans på rosor jämfört med väntan på om det blir några ägg eller om äggen klarar att dela sig. 

    Ja, snart snart :) Jag längtar så jag går sönder. Även om vi kommit så långt känns det som världens längsta graviditet. Vi har väntat henne i mer än 3,5 år nu. Och hon verkar otålig att komma ut också, hon tar liksom spjärn mot ryggen och trycker sig utåt mot magen XD Jag vet inte om hon satsar på att komma ut genom ryggen eller magen! Tack min vän. Jag hoppas det, för hennes skull. 
Svar på tråden Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?