Hur många äggblåsor hade ni? Finns det hopp?

Det låter väl jättebra, så får ni förhoppningsvis bättre svar och fler möjligheter att prata med dem. Jag stället nog nya frågor varje gång jag är på besök ;) Det hjälper mycket att kunna bolla med dem lite då och då eftersom det oftast dyker upp nya frågor när man minst anar det. 

Väntan suger... Suck... När man försöker naturligt försöker man ju mer eller mindre hela tiden, så fort man misslyckats en gång är nästa försök på gång. IVF är tufft. Jag hoppas att ni får börja så snart som möjligt och att du under tiden kan fokusera på något annat och vila både huvud och kropp från allt vad IVF heter. 

Hur mår du nu? 

Inga problem, skriv om det är något så finns jag här :) (Förutom som den här veckan när datorn befunnit sig ungefär 40 mil härifrån... tack och lov för posten! ;) )

Ingen fara, det är liksom inget tvång att skriva ;) Det gör man när man har tid eller när andan faller på, inga problem. 

Skönt att höra att det är ok. Tråkigt att det inte är bra, men bra är å andra sidan mycket begärt där du är just nu. Och ännu tråkigare att du behöver känna dig rädd :( Men jag förstår dig, man investerar så fruktansvärt mycket hopp och energi i varje liten del av behandlingarna, och nu har du fått känna på den hårda vägen att det inte alltid är enkelt. Önskar att du hade sluppit det. Har tyvärr ingen erfarenhet av det du råkat ut för, men hoppas på att det ska vara väldigt låg risk för det. 

Vet inte hur det är med RMC, men på Sahlgrenska har de bara mindre personal kring storhelger, så de utför ändå behandlingar :) Hoppas att det är så hos er också så du kan släppa den oron. Jag förstår verkligen att du vill börja så snart som möjligt, fy sjutton vad mycket dötid det är när man håller på med IVF :( 

Jag har det bra, tack! Är inne i en orolig period av någon anledning, men allt verkar bra med min lilla parasit ;) Kram!! 

Skönt med svar, även om jag förstår att det måste kännas oroande. Även om äggkvaliteten är det viktiga vill man samtidigt ha flera försök. Man vill ha kakan och äta den liksom ;) Det som är riktigt bra med IVF är att de alltid är väldigt måna om att få så bra "statistik" som möjligt, de vill liksom lyckas av fler anledningar än att patienten ska bli nöjd, så jag tänker mig att de verkligen tror på behandlingen om de föreslår den. 

Tråkigt att ni inte fått en tydlig plan med ungefärliga datum på starten så du behöver oroa dig för när ni kör igång. Förhoppningsvis behöver de inte skjuta på behandlingen mer än några dagar för julledigheterna (om de nu har stängt då) så ni kommer igång inom kort. 

Håller verkligen tummarna för att det äntligen ska gå bra för er nu. Hoppas du efter omständigheterna mår bra. Tänker på dig ofta. Stor kram!! 

Vad härligt att den kom i tid!! Det är ju alltid något :D Men vad besvärligt att behöva vänta på ett brev, man kan ju tycka att de borde kunna meddela detta per telefon... Det är så fint att det känns som att ni båda är så involverade i detta, du och din sambo. Min man var väldigt involverad, men han ringde aldrig in och frågade saker. Skönt att ni är två om detta. 

Hoppas hoppas hoppas att ni kan få svar när ni ringer igen och att det svaret är att du snart får köra igång! Det här är en riktig nagelbitare! Det här är verkligen den stora nackdelen med att behöva hjälp för att bli med barn - all jävla väntan. Alltid ska man behöva vänta... 

Hur känns det nu då? Är du fortfarande nere eller har du gått vidare till nästa försök? Kram på dig!! 

2 stycken 2-dagars embryo ruvar jag på.

Tack! Ja, en är ju orolig. Har väntat och kämpat och gått igenom en hel del läkarbesök och haft diverse problem med min kvinnokropp. Allt jag önskar är att det verkligen går vägen, trött på att alltid få motgångar. Endometrios gör inte livet lättare.

Ruvar du?

Finaste Regnbågsdröm!

Jag är 44 år, min man 41. Vi fick vårt första barn spontant och på första försöket när jag var 39 år. Förlossningen slutade med ett akut kejsarsnitt som gick mindre bra och för att göra en lång historia kort var vi länge i ngt slags "aldrig-i-livet-mode". I april i år hade vi aktivt försökt i ett år och fick trots min ålder på nåder lov att göra ett försök. (privat). Detta då min mormor och min mamma bägge blivit spontant gravida vid 42. Å jag själv alltså vid 39.

Försök 1: Kort protokoll, menopur. ÄP 17 ägg och totalfrys av 15. Chockbesked på ÄP-dagen då min man tre veckor tidigare drabbats av lunginflammation och spermierna plötsligt blivit värdelösa. (Kliniken var informerad, men vi blev lugnade med att det "nog" inte var ett problem och att vi inte skulle avbryta.)

Sedan började månader av "försök till återförande i naturlig cykel". Hade kanske gått om inte min kropp envisats med att få ägglossning på en helg - tre ggr i följd. Å det enda kliniken inte gör på en helg är att tina just ägg. Till slut bestämdes att alla ägg skulle tinas, befruktas och frysas som embryon. Hälften klarade inte upptiningen, andra hälften blev befruktade men slutade växa. End of story, sex månader "till spillo". Det kändes tungt kan jag säga. Å min åldersfaktor på det gjorde inte saken bättre. (43 år då)

Jag har nu fyllt 44 år och vi är mitt i försök 2: Kort protokoll, menopur. ÄP 9 ägg, 8 befruktade, 1 ET och 3 till frysen.

RD 7 idag. Nervös, otålig, men glad. TD på söndag. Håll tummarna...

Jag önskar dig och din partner ALL lycka på er IVF-vandring! <3

Men vad i sjutton?! GAAH!! Fy vilket tråkigt besked :( Det var inte alls vad jag ville läsa... Att det ska ta sån tid och att det ska vara sån väntan! 

Hur tar du det? Stor kram.