Någon med erfarenhet av utomkvedshavandeskap med metotrexat?

Jag behandlades med det efter utomkveds, men fick då som svar av läkare att jag inte behövde vänta eller de sade väl egentligen ingeting. Av en slump läste jag om en annan kvinna som också behandlats som var så ledsen för att hon blivit tillsagd att vänta närmsre sex månader innan nya försök. Jag fixk panik. Det hade gått cirka två månader efter att jag var gravid igen med hjälp av ivf. Läkare jag talalde med sade olika. Utredning gjordes, men studierna var för få för tydliga svar, men jag råddes att inte avbryta graviditeten.

Vi beslöt att behålla, men fixk extra kontroller. Allt såg bra ut hela graviditeten, men jag mådde psykiskt oerhört dåligt och var så otroligt rädd att något skulle vara fel då vi inte väntat. Sonen föddes i oktober 2011. Han har muskulär hypotoni, dvs han är muskelsvag. I början märktes det inte tydligt såklart, men jag kände att något inte stämde. Han har varit oerhört sen med allt och ligger nu snart fyra år efter fortfarande. Han är inskriven på habiliteringen hos logoped för talet oxh sjukgymnast för träning av motorik och muskler. Otaliga utredningar har gjorts och mkt sjukhusbesök. Jättejobbigt och sorgligat. Han är arg och frusterad mycket då han inte klarar allt han vill och som jämnåriga gör. Ex kmpisarna springer ifrån honom på dagisgården då han inte hänger med i tempot och han blir ledsen. Det skär i mammahjärtat.

Vi kommer aldrig få veta till 100 procent om det var cellgiftet som gjorde det. De svaren går inte att ge säger dem. Men klart man undrar och tror. Hade jag fått iinformstionen att vänta så bade jag aldrig någonsin börjat innan. Man är ivrig jag vet, men oron vi levde med under gravidteten och hur det sedan blev. Skulle inte önska någon detta. Vi älskar självklart våran lilla kille och vill inte ha han ogjord, men önskar så att jag inte bara lyssnat på första läkaren utan att ta reda på mer. Kunde vi undvikit detta genom att väntat lite längre?

Jag blev gravid två månader och lite till efter att andra sprutan. Jag fick två sprutor el 1 1/2 dos egentligen, med sju dgr mellan då hcg först inte sjönk som det skulle.

Läkarna på kvinnokliniken på KS som gav sprutorna och läkarna på ivfkliniken skyllde på varann om vem som borde informerat oss och där stod vi. De tog hjälp av ngn läkemedels... Ahh vad hette det. Dit läkare kan vänds sig och få hjälp. Där sitter de andra läkare och medicinare och går igenom material och studier. De samlade in det som fanns, de mesta studier från USA, men det var mest kvinnor som behandlats längre tid i dessa studier. Det alla verkade vara överens om tillslut är att vi borde väntat tre månader, men att det då till stor del också handlade om det psykiska. Detta "tänk om" man går med är överjävligt. Jag förstår ni är ivriga och det är kanske ingen fara. Garantier finns aldrig och helt säkra svar går inte att få. Men jag skulle uthärdat en månad till så det blir tre för att kunna känna att jag gjort allt jag kunde för att öka chansen till ett friskt barn och slippa den extra oron. Vid varje UL var jag så livrädd att de skulle upptäcka ngt fel. Vi fick pga av cellgiftet göra en organscreening i vecka 20. Den kunde inte göras tidigare då allt måste utvecklas tillräckligt först. Jag var säker att de skulle hitta avvikelser på hjärtat eller hjärnan då och att vi skulle få göra ett sent avbrytande. Hade läst att risken för underutvecklad lillhjärna ökade. Jag grät av sorg första gången jag kände bebis sparka då det var innan denna kontroll var gjord. Jag ville inte fästa mig. Nu fortfarande tar det så mycket tid med träningsprogram och olika besök så det är konstant dåligt samvete mot storebror som inte kan få all den tid han behöver också. Det var ju flera som fött friska barn i studien också. Det går inte säga om vår kille hade haft detta ändå, även om vi väntat eller om jag inte ens hade behandlats. Men vem vet... Fundera och känn efter ordentligt. Vi visste inte bättre, men det är jobbigt att leva med ibland ändå.

Ja jag fick extra stark folsyra efteråt. Men var nog egentligen försent. Tog folsyra i de vitaminer jag redan åt också. Han fyller snart fyra år.

Hej! Hur har det gått för er? Hur valde du/ni att göra tillslut? Hoppas allt är bra.