Ensamkommande kontra fattiga barn

Ensamkommande barn är fattiga barn, så det går inte att tala om något "kontra".

Att kommunerna/staten genom migrationsverket saknar kompetens att ordna boenden till rimlig kostnad är ju synnerligen märkligt och den kostnaden kan man kanske ställa mot resurser till fattiga barn. Frågan skulle i så fall bli inkompetens kontra fattiga barn. Hur löser man den ekvationen?

Uppenbarligen finns pengarna (eftersom boenden ordnas, om än till extrema kostnader). Samtidigt anser man tydligen att dessa kostnader blir lägre än att själva bygga boenden, t.ex. i form av barnhem där man kan använda resurserna mer effektivt. Men visst riskerar pengarna att någon dag ta slut, om man inte hittar mer effektiva lösningar än idag.