Att gå på en vårdtagares begravning

En av de saker jag minns bäst från min älskade farmors begravning är de två polska kvinnorna som grät framme vid kistan i ryska pälsmössor. De korsade sig och visade sin sorg på ett sätt som berörde, osvenskt och varmt.

Dessa kvinnor var två fantastiska undersköterskor som arbetat med farmor i nästan tio år på hemmet där hon bodde efter sin stroke. Min faster gick fram och tackade dem varmt efteråt. Det var väldigt positivt för oss alla- att de tog av sin tid för att visa arr farmor varit viktig för dem också. Ingenting som någon av oss anhöriga tyckte var jobbigt eller opassande.