socialen tog min 1 månaders dotter utan grund
Hon låter inte som en drömmamma. Men alla barn förtjänar sin egen mamma. Om ni inte gav henne chansen tycker jag att ni gjorde fel.
Hon låter inte som en drömmamma. Men alla barn förtjänar sin egen mamma. Om ni inte gav henne chansen tycker jag att ni gjorde fel.
Hon verkar ju ha jättestora problem. Att låta henne ta hand om ett barn skulle ju vara att utsätta barnet för stora risker, tror du inte det?
Så du tror vi slet barnet från barmen innan hon fick försöka? Du har redan din bild så ingen idé att försöka förklara. Vi försökte i tre dygn att få henne att titta åt barnet, hålla barnet vad som helst. Vi pratade om barnet men hon ville inte lyssna. Hon struntade i när bebisen skrek. Hon pratade om adoption under hela graviditeten. Tog dit ett familjehem men hon struntade i det. När hon sedan skulle åka hem gjorde hon det. Utan sitt barn. Utan att titta på den. Utan att säga hejdå. Utan att ens prata med eller om den. Och ändå förstår hon inte varför vi tog barnet. Jag kan inte beskriva allt om denna kvinna men ärligt, förstår du inte nu är du lika blind som många föräldrar som blir av med sina barn "heeeeeelt utan orsak". Tro mig att vi försöker. Vi gråter för dessa barn. Vi gör allt vi kan. LVU är alltid sista utvägen. Men vad skulle vi gjort? Kastat barnet på henne? Åkt efter henne och lagt barnet innanför dörrarna? Hon vägrade utredningshem eftersom de "har fel frukost. Jag måste ha färska jordgubbar och pauluns müsli annars åker jag inte dit".
Hon kan inte ta hand om sig själv och släpper inte in den hjälp vi försöker tvinga på henne. Men visst. Ska genast se till att hon får sitt barn tillbaka för annars är det vi som är elaka. Nöjd?
Tråden spårat ur en smula.
Ts, hur går det?
Misslyckad myndighet? Hur tänkte du nu egentligen? De kan ju knappast göra något om de inte vet om fallet eller hur?
[quote=75650603][quote-nick]Anonym (?????) skrev 2015-08-18 08:11:42 följande:[/quote-nick]Du har aldrig träffat någon uppenbart störd människa, eller? Det har inte jag heller. Vi som lever normala skötsamma liv har svårt att föreställa oss den galenskap som faktiskt finns där ute.
De senaste åren har man kunnat läsa om kvinnan som förvarade liken av fem spädbarn i en frysbox i källaren. Hon hade fött dem hemma i hemlighet och placerat dem i hinkar och tejpat fast locket. Hon avslöjades efter att ha flyttat till ett hus där det inte fanns eluttag i källaren, grannarna klagade på att det började lukta i källaren. Hon som gjorde detta var en normal arbetande människa som hade ett barn i skolåldern.
Det här blev offentligt för att det blev rättegång. Mindre allvarliga fall som inte går till rätten får vi aldrig höra talas om.
Jag kan tänka mig att de som upprepade gånger är med om att omhänderta vanvårdade spädbarn lär sig se de tecken hos mammorna som tyder på att det kommer att bli problem.
Och... Var var socialen i detta fallet?!
Vilken misslyckad myndighet!
inte så svårt, gäller bara att känna familjen så förstår man!
du får inte uttala dig om någon så att man kan lista ut vem det är.
hade hon skrivit : vi får omplacera ett barn direkt från bb om föräldrarna redan innan visat att dom inte vill bli föräldrar och gett oss orostankar sedan samma dag dom fick veta det.
men nu skriver hon om enskild person. vi lever i en liten värld där många har stort kontaktnät.
jag jobbar själv med tystnadsplikt. berättar aldrig online eller ens för min sambo eller för min familj om jag fått göra orosanmälan eller om ett barn som jag jobbar med.
skulle jag yttra mig (ett exempel) : jag har gjort orosanmälan för en av mina elever har det tufft hemma.
inom ett par dygn kan det komma ut och rykten kan gå och ja fan hans moster om man känner någon i klassen.
Sekretess är en svår sak att ha att göra med. Men så nödvändigt.
Det finns människor som vägrar hjälp. Man kan inte tvinga någon att prata med en psykolog.
Att någon tror sig vet vem det är säger ingenting. Berättelsen är inte tillräckligt detaljerad för att någon ska vara säker. Det är ju skillnad att prata hemma eller med folk som vet var man jobbar, i vilken stad osv.
Denna klient är egentligen tre med liknande fall. Har ändrat så ingen kan känna igen i historien. Skulle aldrig skriva så detaljerat om en enskild klient. Men dessa kvinnor är
Fler än ni tror.
Nu utgår du från mammas behov. Socialtjänsten utgår från BARNETS behov och barnet har inte behov av att man till varje pris och kostnad ska tvinga en biologisk mamma att ha sitt barn. Barnet har behov av att få ha en stabil tillvaro. Det är väl ganska uppenbart att den mamman (Socionom) pratar om inte kan ta hand om ett barn. Men visst, du kanske tycker att det är bra att barnet får bli en försökskanin som man bara kan hoppas att det ska gå bra för i framtiden, för det är SÅÅÅ synd om MAMMAN.Men alltså seriöst. Finns det verkligen folk som inte fattar att det
Anmäld kan man ALLTID bli. Jag har blivit anmäld i jobbet (till IVO) och klienter har överklagat mina beslut. Det betyder inte automatiskt att jag har fel, utan betyder att klienten inte håller med mig. Och så är det ju tyvärr, det finns klienter som inte håller med, speciellt vid tvångsomhändertagande av barn. Vem har du blivit anmäld till och för vad menar du?
Ts, hur har det gått? Uppdatera gärna.
Hej. Har snart gått färdigt min socinomutbildning och det där låter väldigt märkligt. Grunden för ett omhändertagande vilar på 2§ LVU. Socialen behöver ha stöd i lagen för att fatta ett beslut.
Ja, för socialsekreterare har ju inte tillräckligt mycket att göra annars och därför måste de hitta på saker så att de har något att göra. Typ omhänderta barn, där ett enda ärende ofta kan vara ett heltidsjobb under flera veckor eller månader. Fast ni tror givetvis att socialtjänsten inte gör någonting utan det enda de gör är att sitta på sitt kontor och tycka att "den mamman tittade konstigt på mig idag, jag tror jag ska straffa henne genom att ta hennes barn" och så åker man och hämtar ungarna bara, något som ofta kan vara ett heltidsjobb under flera veckor. Fast ni tror givetvis att socialtjänsten inte gör någonting utan det enda de gör är att sitta på sitt kontor och tycka att "den mamman tittade konstigt på mig idag, jag tror jag ska straffa henne genom att ta hennes barn" och så åker man och hämtar ungarna bara.
Och föräldrar?
Ts, hej igen. Vissa föräldrar blir så trakasserade av socialen att de får rådet att flytta till en annan kommun där socialen sköter sig, följer lagen och beaktar det positiva omdömet om klienten från psykiatri, polis, bvc och andra som är tillsatta att bedöma föräldraförmågan. Överlag i små kommuner är det lättare för soc. att agera diktator än i större städer. Socialen kan dra felaktiga slutsatser av sjukvårdsjournalet tex depression betyder olämplig förälder för evigt trots att du blivit friskförklarad. Därför kan det vara en ide att gå till en erfaren privat terapeut och inte uppge hennes namn till socialen. Du kommer förmodligen att gå genom många besvikelser framöver och brutna förhoppningar. Kontentan. Flytta till en större stad.