Tonåring anorexia
Hej alla på FL!!
Jag har en dotter på fjorton år, Linn. Hon har alltid varit duktig i skolan, idrottat mycket och varit en typisk "duktig tjej". Har extremt bra betyg, rider sex dagar i veckan och fotboll tre dagar. Visst, det är otroligt mycket men hon har en egen ponmy osv. Hon har aldrig haft problem med mat, ätit bra, frukost, lunch, middag och sen några mellanmål! Husmanskost och aldrig tex mat från mc'Donalds. Fisk minst tre gånger i veckan och mycket grönsaker och aldrig läsk eller saft till maten utan vatten eller mjölk. Inte överdrivet mycket socker, utan på helgerna kan hon få lite godis och någon gång i månaden kanske vi bakar osv. Aldrig varit extremt smal eller tjock, vältränad bara liksom. Hon har i ca ett år legat på samma vikt och längd, 172 cm, 50 kg.
En dag kom hennes pappa (mitt ex) hem till oss på middag. Det första han sa var "Men Linn, vad smal du har blivit" och då vaknade jag upp och tänkte att amen ja, hon har blivit smal. Så jag frågade Linn vad hon vägde och lite undvikande svarade hon "Jag vet inte riktigt, kanske 43 kilo eller så?" och jag blev ju förfärad, och sa att men Linn du måste väga mer, du är ju en lång tjej liksom. Hennes svar var väl då "Men jag är inte smal, tvärtom" och jag tänkte liksom direkt på om hon var påväg att utveckla en ätstörning eller vad det var frågan om? Sen när jag tänkte tillbaka så insåg jag att hon nog slarvat med maten, inte ätit så bra, och tränat mer än vanligt, tex sprungit efter maten. Allt detta var ca 4 veckor sen. Jag tänkte då att jag har lite mer koll än innan ang detta med träning osv och fortsätter det såhär så får jag prata med henne. Idag var hennes storasyster Hanna uppe och letade efter sina ridbyxor som Linn hade lånat på Linns rum. Hon kommer då tillbaka med ridbyxorna och ett anteckningsblock och ber mig läsa. Linn har sedan april krånglat med maten och svultit sig. Alla kalorier och träningspass var inskrivna här. Dessutom kunde jag följa hennes viktminskning från 50 till nu 38, 5 kg. Nu inser jag hur blind jag varit. Det är klart hon måste ha anorexia eller något. Så idag har jag kontaktat en ätstörningsklinik som ska göra upp ett matschema åt henne + bup för en psykolog. Hon kommer hem om ca 2 timmar. Jag har bett Hanna rida Linns hästar för ett tag framåt och jag ska se till att Linn inte tränar.
Jag känner mig helt förkrossad, hur kunde jag blunda för detta? Råd och tips mottages gärna.