Lilly2013 skrev 2015-12-13 11:39:56 följande:
Ja kroppen är bra konstig.
Tänk om det bara hade varit så enkelt att ett positivt test var nu kommer det ett barn och ett negativt försök igen.
Måste ha varit jobbigt att få graviditetsflrbud när det är det enda man vill. Plus att jag nog blivit rädd. Men du fick ingen behandling??
Man kan ju tydligen köpa både progesteron och trombyl utan recept så det kan du ju testa.
Denna gången har jag kört massa omega3 o D vitamin plus att vanliga vitaminer oxå. Har tagit det i ett par månader.
Det värsta för mig är att alla mina missfall blir väldigt långdragna. Provat med både skrapningar o tabletter men det är precis dom det o inte vill komma ut. Sista gången fick jag både abort piller och sen en skrapning men det var ändå rester kvar på återbesöket 2 månader senare. Sen tar det ju mån månad innan kroppen är i fas igen.
Hoppas det gick bra på insemineringen.
Håller tummarna för er.
Jag hade 3 ägg denna gången men tror ändå att det är kört. Tänkte att hoppas jag blir gravid på mer än ett så stannar väl nått kvar men tyvärr så försvinner bara symtomen mer o mer. Bara o bita ihop tills på fredag.
Tack det gick bra med inseminationen. Testdag den 27/12 så får se om jag testar tidigare men ägglossningssprutan sitter i ca 14 dagar för mig.
Jag behövde ingen behandling, gjorde lungröntgen som såg bra ut. Cancern kan spridas till lungorna och bli metastaser. Så innan jag fick provsvaret så var jag livrädd. Blodprov en gång i månaden för att mäta hcg och om hcg var under 5 inom 8 veckor blev förbudet 3-6 månader annars förbud på 1 år. Men självklart var jag rädd varje månad innan provsvaret kom. Det var en väldigt tufft period att först vara ofrivilligt barnlös sedan två missfall i vecka 10 och 8 och Sedan mola (cancer) på det. Gick till en kurator på kvinnokliniken för att få stöd. Jag är fortfarande livrädd för att bli gravid, risken ökar med 10 gånger om man har haft en mola tidigare. Men min längtan efter barn är för stark för att låta bli att försöka.
Oj vilka tuffa missfall vad jobbigt. Första missfallet startade spontant efter ca en vecka efter att vi fick reda på att fostret dött, hade tid till skrapning dagen efter men slapp det. Det missfallet gjorde satans ont och blödde massor. Andra var jag tvungen att skrapas eftersom analys skulle göras av hinnsäcken. Skrapning gick mycket bättre även fast jag var livrädd för att sövas, men det gick jättebra.
Hur har det gått med symtomen? Ska du på vul imorgon? Kram