Följas åt efter MF/MA i juli/augusti?

Jag hakar gärna på här om det är okej? Jag fick missfall igår. Första barnet, andra försöket. Det var ett väldigt tidigt ett, i vecka 5, men det var ändå bland det värsta jag varit med om. Även fast jag var medveten om riskerna hann vi börja hoppas och planera. Måste varit ännu värre för er som hann gå fler veckor. :( På jobbet fick jag en smärta i magen som var utom denna värld, fick ett enormt tryck neråt och visste inte var jag skulle ta vägen för det gjorde så ont. For hem från jobbet, låg i fosterställning och grät. Ringde 1177 när det hade lugnat sig, de sa att om jag börjar blöda eller får så igen bör jag åka in. En timme senare var det blod på pappret. Åkte till akuten, fick vänta fyra timmar. Läkaren hittade inte ens spår av hcg i varken urin eller blod och två dagar innan fick jag ju gravid 2-3 veckor på ett test. Kändes som hon ifrågasatte mig och trodde att jag hittade på att jag varit gravid. Hon menade att de kan vara falskt positiva, men förklarade att jag tagit med stickor också varav alla blivit positiva. Dock kollade hon med ul och livmoder + äggstockar såg fina ut. Igår kom det ytterst lite blod, nu kommer det inget blod, vill bara att "mensen" nu ska komma igång på riktigt så vi kan börja om på ny kula. Tror ni något är fel när jag inte blöder mer? Läkaren tyckte inte heller man skulle få upp förhoppningar innan vecka 13, det är ju omöjligt att inte få det. Grät hela natten. Fy alltså...

Jag var in till gyn idag för att dubbelkolla så jag hade utomkvedshavandeskap då graviditetshormonet varit segt på att sjunka och jag haft ont på höger sida. Kom ju heller aldrig någon störtblödning för mig, bara blodblandade flytningar. Allt var bra, ingen graviditet någonstans. Min kropp är bara seg på att återställa sig. Hon trodde inte ägglossning skulle ske förrän jag fått en rejäl mens om 2-3 veckor. Då menade hon att kroppen skulle vara rensad. Känns som en evighet dit. :( Vill vara gravid nu!

Ja vanligtvis, men hon sa att mina äggblåsor var för små så hon trodde inte de skulle ske innan mensen kommer. Sen småblödde jag bara vid mitt missfall, slemhinnan är ännu kvar från förra cykeln, den åkte inte med så att säga. Mitt ägg fäste aldrig utan gick enligt gynekologen troligtvis sönder i en äggledare, därav den sinnessjuka smärtan jag fick på vänster sida i samband med missfallet, men ägget var så litet så det påverkade inte äggledaren som tur var. De såg fina ut! Så det är jag glad för, kunde gått mycket värre.

Jag tror och hoppas att min mens kom igång idag! Så det blev inte så lång väntetid på den som jag befarad. Kroppen verkar vara tillbaka på banan. Vilken lättnad! :)