Hej och grattis!
Jag är i samma situation, men lite längre gånget.
Ska ha mitt första barn 2016-02-12.
Jag bor i Stockholm på Kungsholmen, och har ingen i min eller min mans kompisgäng som fått barn så det vore jätteroligt att hitta någon/några att följas åt med och dela erfarenheter.
Ett första tips är att passa på att njuta av mat, träning och sex dessa tidiga veckor innan illamåendet kickar in :)
Kul att vi är fler!
Jag är 28, fyller 29 samma vår som bebisen kommer.
Är "infödd" Stockholmare men har inte fler att prata med för det, eftersom mina vänner inte börjat skaffa barn än. Har inte berättat för så många än heller.
Hittills har min graviditet inte varit toppen, men det ser ut att vara på väg att vända.
De första veckorna kände jag inget alls, allt var finfint. Dag 5+3 var jag ute sent med mina tjejkompisar, och drack såklart ingenting men vaknade med hemsk "baksmälla" dagen därpå, väldigt trött och illamående. Veckorna som följde var hemska med illamående, trötthet (kunde utan problem ta tupplurar när som helst, tex i receptionen till en golfklubb med massa folk runtomkring) och ett smaksinne som helt hade spårat ur. Allt smakade äckligt så jag kunde knappt få ner ett kex. Det verkar inte vara ärftligt heller, min mamma mådde illa men kände sig till skillnad från mig bättre när hon åt. Vi har båda anlag för åksjuka. Samtidigt mår många inte illa alls.. Men de senaste dagarna har iallafall känts klart bättre för mig, så tror det är på väg att gå över. Förutom illamående/trötthet har jag inte haft några andra problem.
Man kan nog ta sig igenom en jobbresa om man kämpar, fastän det inte är så kul, om man har med sig snacks man vet att man kan äta och kanske kan lägga sig tidigt.
Usch. Det lät inte som att du har haft det lätt. Skönt ändå att det börjat vända! Hoppas att det håller i sig :)
När var du på ditt första ultraljud och hur ser det ut med besök för dig? Du som ligger lite längre fram!
Jag vill berätta men samtidigt inte för risken att något händer under de närmaste veckorna. Tror nog att jag väntar ett par veckor iaf. Så att det inte vore något spöktest jag tagit. :P Men kluven hur jag ska göra med kollegorna. Berättar jag för dem vill jag ju berätta för familjen innan och kryssningen med jobbkollegorna är nästa helg.. Vet inte om kollegorna går på att jag äter något så jag måste avstå eller annan orsak. Och vill ju verkligen inte att chefen ska få veta ännu..
Jag ringde direkt när jag visste att jag var gravid (3 positiva test i rad) och bokade tid för första besöket. Hade läst mig till att det skulle vara i vecka 8 - 12, och jag är ledig från jobb i slutet på vecka 10 och ville boka in det när jag var ledig så jag slapp ta det med chefen.
Vet inte så mycket mer än att jag ska dit då. Känner mig ganska "lost", trots att jag trodde att jag hade ganska bra koll. Vad har jag att förvänta mig? Något annat jag bör ringa och fråga om/boka in?
Jag vill verkligen försöka vänta med att berätta till vecka 12, men det kommer bli svårt!
Jag går på mamma Mia söder och tycker än så länge att det känns kanon. De utför ultraljud själva vilket är ett plus samt att de har läkare som kommer dit varje vecka om man behöver träffa en. På inskrivningen bokade min barnmorska in alla tider så jag behövde inte fixa med något :) smidigt att det ligger på ens egna linje också :)
Min barnmorska rekommenderade postafen och jag försökte alltid känna efter först om jag verkligen behövde ta en tablett och inte bara tog de i "förebyggande" syfte. Du kan ju alltid ringa till sjukvårdsupplysningen, men om du googlar lite så ser du att det är många gravida som äter postafen :)
Jag gjorde NIPT, eftersom det är säkrare än KUB på Vasamamma (eftersom mama mia inte erbjuder det). Inte fått svar än men det kändes bra, det är ju bara ett blodprov och har hög tillförlitlighet. BM på vasamamma verkade också duktig.
Ser att jag glömde ett kommatecken efter KUB, men hoppas meningen är läsbar ändå :)
Ser att jag glömde ett kommatecken efter KUB, men hoppas meningen är läsbar ändå :)
Du behövde inte en remiss?
Det kanske beror på vem man pratar med. Hoppas vår barnmorska är bra (Victoria heter hon )så man kan prata om alla olika alternativ med henne! Jobbigt bara att det är en månad kvar tills inskrivningen :-S Jag känner inte att jag behöver tidigt UL men det hade varit underbart att faktiskt se att det finns något där inne!
Jag mår än så länge bara illa när jag åker buss/tunnelbana/tåg. Förhoppningsvis stannar det där men jag är beredd på det mesta! Är sjukt åksjuk i vanliga fall och det blev direkt 100 gånger värre.
Idag har jag varit fruktansvärt orkeslös. Skulle städa lägenheten men fick sätta mig ner var femte minut. Jobbigt!
Men man ska inte klaga :)
En annan sak som jag behöver råd med:
Jag sökte en högre tjänst på min nuvarande arbetsplats innan sommaren. De har gått vidare med 3 personer och jag är en av dem. På måndag ska vi få reda på vem som får det (jobbet innebär bättre tjänst och högre lön).
Jag VET att jag är den som är bäst lämpad. Jag gör i princip jobbet idag, men har inte titeln. Det är lite av ett drömjobb som jag både skulle vara grym på och dessutom trivas med. Jag tror och hoppas att jag har en bra chans att fåd et.
Men jag har sån sjuk ångest till att tacka ja i det här läget. Vill liksom inte sätta mina kollegor i sitsen att jag tillträder en tjänst och sen kort efter det måste vara mammaledig. Samtidigt som ett nej skulle få stora konsekvenser för mig och min sambo (lång historia men det skulle nog innebära att vi hade flyttat hem till Skåne).
Har berättat för en vän och kollega och hon tycker inte jag gör fel som tackar ja om jag blir erbjuden jobbet, dock så menar hon att jag måste berätta direkt hur läget ligger (jag går in i vecka 7 på sön så det är ju fortfarande tidigt, för tidigt enligt mig att berätta).
Vad ska jag göra? :-S
Tack för era svar.
Tycker det bara är så svårt eftersom detta är folk jag jobbar med redan idag, och tycker om. Jag vill SÅ gärna ha jobbet, men känner mig som en dålig kollega om jag tar det när jag inte kan jobba fullt ut det närmsta året.
Tanken är att tjänsten ska tillträdas i höst, men det kan även bli i början på nästa år.
Men å andra sidan ska jag inte ta ut något i förskott. Inget är ju klart än.
Min tanke är att vara ärlig. Men jag åker bort på jobbresa kurs på måndag, och kommer att vara iväg i tre veckor, så beskedet kommer att komma per mail/sms eller telefon. Vet inte om jag ska då säga något eller vänta tills jag kan ta det öga mot öga.
Usch. Att man ska behöva få sån jäkla ångest för en sån här grej.
Tror inte (de flesta) killar tänkt såhär... :-S
Ingen mage på mig heller än, gått upp ett halvt kg ungefär sen jag blev gravid. Men jag som vanligtvis har en rätt smal midja har sett att den blivit lite kraftigare om man tittar från sidan. Ser ut lite som att jag inte tränar så mycket, men ingen "kula" än :)
Hej :)
Jag vill gärna vara med, har bf 22/2 så är i v. 12 just nu :)
Jag går också på Mamma Mia söder, hade en äldre bm vid inskrivning i v.9, sedan gjorde jag ett ultraljud med en manlig läkare Rickard när jag var i 10+0 var skönt att få se hjärtat slå :)
Har även jag Viktoria som kommer vara vår barnmorska men har tyvärr inte träffat henne :) på första inskrivningsmötet bokas RUL i v.19-20 in och ett till besök hos bm veckan efter. Det tog också blodprov, blodtryck och mätte socker i urinet, samt ställde många frågor om både mig och min sambo :)
Blivit väldigt trevligt bemött av samtliga :)
Här kommer ännu fler frågor från mig (hungrar ni också efter kunskap och kontroll - eller är det bara jag?)
Ni är ju ett par som går på Mama Mia söder.
Hur tycker ni att ert bemötande har varit?
Jag upplevde hon jag pratade med när jag bokade inskrivningen lite otålig (jag fick liksom ingen möjlighet att ställa frågor eller något), hon var inte otrevlig på något sätt men lite kort. Hur har det varit för er? Man vill ju veta mycket nu med sitt första barn, och jag hade gärna pratat lite mer i "lugn och ro". Nu upplevde jag samtalet lite stressat.
Idag mailade jag och frågade om man kunde maila direkt till sin barnmorska med frågor. Jag skrev att jag hade jag frågor om illamående, om jag fick ta postafen och så frågade jag om möjlighet att boka in KUB redan nu (då jag fortfarande i vecka 12-13 vill slippa ta ledigt från jobb - så att jag kan planera bättre eftersom vi på mitt jobb lägger arbetstid nu för vecka 540 och framåt).
Vi har egentligen inte bestämt oss om KUB eller NIPT men jag lutar åt KUB då vi inte är i någon riskzon och för att det är enklare (fortfarande osäker dock på vad som är rätt och fel).
Fick svar snabbt från receptionisten att min barnmorska Victoria var ledig men att mailet var vidarebefordrat till en annan BM vid namn Annica.
Annica svarade också snabbt och skrev: "Postafen går alldeles utmärkt att ta mot illamående. Det känns långt fram att försöka boka in KUB men jag gör ett försök och hoppas det blir rätt. (Och sen skrev hon datum och tid)."
Inget otrevligt eller något konstigt alls egentligen.
Men jag känner mig ändå som en idiot som vill planera och fråga saker... kommer typ inte våga maila igen om det skulle vara något. Känner mig bara till besvär.
Jag är livrädd för att inte trivas med min barnmorska eller med mottagningen. Jag är en sån som inte klagar om maten är dålig, eller om frisören har misslyckats. Jag ler och säger tack. Jag kommer ha stora problem om jag skulle behöva byta BM.
Är det jag som begär för mycket? Hur har det varit för er?
Rörligt inlägg kanske, ber om ursäkt för det isåfall!
Kram på er :)