Jag HATAR verkligen att vara gravid

V 25 här nu. Krämpor håller sig (åtminstone hittills) undan den här gången också men jag tycker de flesta som kommer i min väg är kompletta idioter. Vill skälla ut, blänga på och fräsa åt i princip alla som öppnar käften. I synnerhet min sambo som för närvarande inte är vatten värd i mina ögon - oattraktiv och dum i huvudet. Fortfarande inte outat på jobbet och slipper därmed närgångna frågor. Spyr i munnen åt vissa instagramkonton (som jag av nån anledning ändå inte kan låta bli att följa men det är samtidigt underhållning) där det läggs ut "magbilder" tamejfaan från vecka sju och sen tio sådana om dagen i 40 veckor. Christ! Kommentarerna under är värst: Åååååh vad du är fiiiiiiin (hjärtan och pussmunnar) och åååååh vad jag saknar min mage.

Vill slå dem hårt. Allihopa.

Känner igen det där med att nästan hoppas på missfall för att slippa allt. Kände också så tidigt i grav men det gick över sen. Hoppas det gör det för dig med. Försök skita i allt vad skuldkänslor heter bara. Hormonpsyken kan jävlas mycket.

Dagens spya i munnen: Instagramkärring gravid i v 19 som beställt kläder som kommande bebbe ska ha på BB!!!!!! Orkar inte. Jag orkar fan inte.

V 26 och som en klubba i huvudet kom även fysiska skitgrejer, som om det inte räcker med att vara konstant jävla skitarg. Halsbränna, andfåddhet och känsla av att sakta men säkert gå mot nån slags knubbsälsform. Åsså har man över 100 dagars kamp kvar. Känns som 100 år.

Tips mot halsbränna? Förstoppning? De jävla järntabletterna gör att jag skiter typ två gånger i veckan.

Och har någon provat gravidyoga?

Jag är ingen expert men med elva dagar kvar borde väl baket vara klart? Men fatta ELVA dagar!! Snart, snart, snart. Hoppas du kan vara hemma, glo på film, äta pizza och sova på dagarna. Nå, det LÅTER iaf skönt. Heja heja!

Dags för dig snart va?! Snyggt kämpat! Blir nyfiken på ditt planerade ks. Orsak? Jag velar kopiöst mycket just nu över hur jag vill föda. Får planerat ks om jag vill men är osäker.

Tack för alla halsbrännetips! Bättre nu. Tampas "bara" med enorm trötthet och humöret från helvetet nu.

Födde första barnet med ks pga förlossningsrädsla och jobbig graviditet. Gick jättebra. Fin upplevelse. Du är i trygga händer! Känner dock att jag vill fundera några varv nu. Det är ändå en stor operation och jag tänker att återhämtningen kanske går fortare efter vaginal förlossning, om inget går åt helvete förstås. Men jag vet verkligen inte. Ska prata med kurator på Auroramottagning för att testa att gå en rond mot mina egna rädslor.

Surdeg förresten. Undviker inte det men tycker det lindrar lite med mineralvatten. Var nog en ganska tillfällig krämpa för det har som sagt lugnat sig mkt utan större åtgärder.

Och hur går det för dig? Har hormonstormen lugnat sig nåt?

Exakt så! Nu är jag "bara" rädd för att spricka från Ystad till Haparanda.

Övertygad om att det kommer att gå kanon för dig på fredag! Ks går som en dans och sen kommer resten att falla på plats. Stort, varmt lycka till om vi inte "hörs" innan. Berätta gärna sen hur det gick! Glöm inte att upplysa din partner om att man är värd en grym present efter att ha krigat sig igenom en graviditet och sen toppat den med en final på operationsbordet.

Fantastiskt! Stort grattis och så jäkla bra kämpat! Känn dig stolt.