Så trött på det här!!! Jag är i v 15 och mår fortfarande fruktansvärt illa nästan dygnet runt. Spyr numera "bara" varannan eller var tredje kväll istället för varje, men jag är så förbannat trött på detta. Orkar inget, lämnar inte lägenheten, kan knappt äta, ligger bara i soffan och mår illa. Har varit så här sen vecka 7. Jag vill må bra igen!!!!
Illamående i 11 veckor och nu har foglossningen slagit till också. Inte kunnat träna sen jag blev gravid pga av illamåendet så det gör ju knappast saken bättre. Om två veckor ska jag börja en visstidsanställning och jag FATTAR INTE hur det ska gå till.
Jag har klarat mig utan att spy i två veckor... Så plötsligt idag har jag spytt två gånger när jag verkligen trott att det värsta var över. Imorgon börjar jag ett nytt jobb och jag fattar inte hur det ska gå till. Så himla ledsen :(
Är det bara mig som inte haft sex sedan barnet blev till? (20 veckor)
Jag har n o l l lust.
Och ful som en gris känner jag mig :(
Järnbristanemi säger läkaren. Magen tål ej järn så måste få injektion, men det ges inte förrän man är jättedålig så jag får kanske fortsätta att lida om remissen nekas.
Totalt sammanbrott över hur överjävligt det ser ut här hemma. Sambon är usel på att städa men har bättrat sig. Jag orkar ingenting, är utslagen efter jobbet trots halvtidstjänst. Vill ha det fint och rent omkring mig men är högar av kläder, papper, damm, brödsmulor och annat skit ÖVERALLT.
Oroar mig över bebis mer än vad som antagligen är hälsosamt, vilket gör att jag oroar mig för att att oron skadar barnet = mer oro.
Jag vill vara pigg och glad och njuta av att vänta barn men det går inte.
Och så kom foglossningen och slog till med full kraft. Hyperemesis till v 18, sedan järnbristanemi och nu kan jag knappt röra mig. SÅ JÄVLA KUL.
Så trött att jag mår illa. Jobbar tre timmar/dag och det är för mycket. Jag vill jobba! Men när jag sitter här och lider är jag rädd att jag gör illa bebis genom att kämpa ändå, och sjukanmäler jag mig har jag dåligt samvete för att jag inte sköter jobbet. Det finns ingen annan som kan göra mina arbetsuppgifter, allt står och faller med mig. Jävla skit!
Men va fan, ska jag börja läcka urin när jag nyser nu också?! Jag trodde att det var ett problem man fick efter förlossning.
Jag vill bara gråta! Var hemma hela förra veckan, lyckades jobba mina 4 timmar igår men idag var det dags igen. Svimmade nästan fast jag låg ner så nu har jag väl vena cava. Ska träffa läkare på torsdag, inser att jag borde bli sjukskriven heltid men jag vill inte!!! Den här graviditeten sabbar alla mina chanser att ta mig in på arbetsmarknaden känns det som. 11 veckor kvar till bf och jag mår så uselt och mitt dåliga samvete för att jag inte sköter jobbet blir bara värre (tanken var att jag skulle "ordna upp" min arbetsplats under våren så allt ligger verkligen på mig). Är egentligen ett perfekt jobb för mig och jag vill visa det men det går inte och jag känner mig så värdelös!!
Jag kräks inte längre, svimningskänslorna har minskat litegrann... Men foglossningen! Har känt av det hela graviditeten men senaste veckorna har det blivit hundra gånger värre. Kan knappt röra mig. Gör svinont att bara gå, böja sig är nästan omöjligt och vända sig i sängen gör så jäkla ont trots glidlakan. Känns som att det förvärras för varje vecka, hur ska det bli?!