Jag HATAR verkligen att vara gravid

Säger som Elenic: så skönt att ha hittat denna tråden! Detta är min första gravididitet, i vecka 17 nu, och det är inte alls ett tillstånd av rosa moln, glittrande elefanter och obeskrivlig lycka! Jag ser ut som köttfärs i ansiktet, har fått tillbaka min panikångest, är så trött att jag nästan somnar stående (funderade om man skulle sätta en adresslapp på sig själv ifall man somnar på vagnen, så nån snäll person kan skicka en tillbaka) och vissa dagar är jag tokdeppog och vill bara gråta. Tycker vi alla förtjänar en riktig bragdmedalj för att genomgå detta! Ska på RUL 23/12 och hoppas få se en frisk liten räka därinne så man förstår varför man försatt sig i det här ;)

Vet inte hur jag kommer reagera om folk börjar pilla på en som ni berättar om! Än så länge ser man inte riktigt om det är chips eller bebis i magen, men jag märker att folk sneglar lite..

Att ligga i sängen, äta pasta och läsa böcker lät som en riktig dröm nu när jag är så sjukt trött. :)

usch jag lider verkligen med er alla! Jag har haft några bra veckor där jag började tänka att " nu känns det ju rätt bra ändå!". Tji fick jag. Vaknar upp av värk i kroppen på nätterna när jag väl lyckats somna. Har sjukt mycket krypningar i benen på nätterna. Igår somnade jag inte förrän vid två pga av detta.. Har ont i hela kroppen men såfort jag lägger mig börjar det klia. Någon som känner igen detta som har bra tips på hur man kan lindra det? Blir tokdeppig av det här...

T

Åh tack för svar!! Kollade på stödstrumpor idag men det fanns så många olika sorter... Finns de du köpte på Apoteket?

Köpte det igår men det var lite oklart hur mycket man skulle äta, varken bm eller apotekspersonalen visste. Men jag börjar med en tablett om dagen. Inatt slapp jag faktiskt krypningarna några timmar, halleluja!!