Jag HATAR verkligen att vara gravid

Kul att du haft det så bra, med det där var ju precis att lägga sten på en börda. Vi som är i detta forum mår rent ut sagt piss med hyperemesis, psykisk ohälsa och alla andra möjliga åkommor.

Vilken underbar tråd!

Jag avskyr också att vara gravid. Känner mig så fruktansvärd besviken - trodde jag skulle gå och längta, njuta av att slippa mens, sitta och prata med bebis med min sambo och gå och strosa i babybutiker. Istället har jag mått otroligt illa otroligt länge men TROTS DETTA lyckats gå upp 20(!!!) kg på 6-7 månader. Innan var jag vältränad och smal, nu känner jag mig grotesk med jättetuttar och trivs inte i några kläder. Min sambo är världens snällaste och mest förstående; ändå får han sig regelbundna kängor av mig som bara är ledsen och tvär hela tiden. Vilket gör mig ännu mer ledsen. Och på mitt jobb säger alla hela tiden att jag ska ta det lugnt och vila ut, men ger mig samtidigt så mycket uppdrag att jag jobbat 60-70-timmarsveckor hela hösten (har oreglerad arbetstid) och har fått jobba precis hela julen hittills. Går ingenstans utan min spypåse med mig. När f*n skulle jag ha tränat, lagat nyttig mat och vilat ut?!?! Usch för den här skiten, vill bara att bebis ska komma ut NU!!

Tack för att man får spy galla här ...

Javisst men förlåt, så inskränkt tänk. Kul att du har gått på rosa moln i din upplevelse. Det skulle varit fantastiskt att uppleva. Andra upplever en psykiskt och fysiskt nedbrytande graviditet toppat med en hemsk förlossning och ytterligare toppat med förlossningsdepression, kolik och ett "evigt" kämpande. Sex månader tog det för mig att känna kärlek till mitt barn. Alla är olika och att försöka skriva någon på näsan med vad "de kommer att känna" är bara så inskränkt och kortsiktigt seende.

Du är ju inte sann. Du fattar ju uppenbarligen inte? Tror du att det är enkelt att längta när man ligger inlagd på lasarettet med dropp i 9 månader för att man kräks upp allt man äter? Bryter inte det ned en människa ja då vet jag inte vad som gör det. Det är fantastiskt att vissa slipper detta helvete och får en underbar graviditet istället, men det gäller inte alla och det måste du förstå. Du har hamnat i helt fel tråd, och det är inte peppning du håller på med om du trodde det. Sluta skriv i denna tråd, vi som är här vill verkligen inte höra på "det är värt det", klart som fan det kommer bli bra när detta är över - men just nu är det inte över! Läs istället på om: graviditetsdepression, hyperemesis, havandeskapsförgiftning och foglossning som medför kryckor. Det finns kvinnor som gjort abort för att de inte klarar av detta. Så jag ber dig, lev ditt liv så lever vi vårt. Kanske du kan hitta en tråd där man pratar om hur underbart det är att vara gravid istället, för det tycker nämligen inte alla och speciellt inte de som skrivit i denna tråd. Ibland kommer inlägg där vissa av oss fött barn efter en svår graviditet och säger att efter detta helvete är det bra igen, DET är peppning.

Du borde nog ta dig en funderare om varför du egentligen känner ett så starkt behov av att gå in i denna tråd och kommentera som du gör? Om du har något slags komplex eller annan sorg som gör att du måste trycka ned andra som mår dåligt, är det ingen ursäkt. Klart står i vart fall att du knappast själv kan må så jävla bra - då hade du ju haft roligare saker för dig än att hänga här. Och för att besvara din idiotiska fråga: Ja, jag är helt övertygad om att jag kommer må bra igen när jag inte längre kombinerar en 9 månaders kräksjuka och hormonell deppighet med en extrem arbetsbelastning.

Ingen av oss här betvivlar lyckan som (eventuellt) kommer med bebisen. Tvärtom längtar alla här enormt efter att graviditeten ska vara slut. Vi vill alla bli mammor och vill alla ha våra barn. Men vi mår väldigt dåligt av att vara gravida. Vi har accepterat det. Du behöver inte acceptera det, men var vänlig och respektera det.