Tips mot halsbränna? Förstoppning? De jävla järntabletterna gör att jag skiter typ två gånger i veckan.
Jag får panik! Vecka 31 idag, alltså 10-12 veckor kvar av detta elände. Och min foglossning är nu så överjävlig att jag har ont HELA tiden. Jag kan inte sova hur trött jag än är för att det gör så ont. Ligga gör ont, sitta gör ont, stå gör ont.
Det enda på den positiva sidan är att det känns som att manshatarhormonerna gått över en smula och jag faktiskt står ut med maken igen och det känns inte som en evig förbannelse att få barn med honom om några månader.
Däremot så har han ju grymt svårt att fatta hur ont det här gör och hur handikappande det är. (Typ, ber man om massage så "får han ont i tummarna" efter tre minuter - då har jag lust att skrika nåt om att jag har för fan ont HELA TIDEN och kan inte göra nåt åt det... Men jag är för väluppfostrad för det. ;) ) Han gör ändå sitt bästa med att ta hand om allt det praktiska.
Det är så larvigt skönt att någon känner igen sig (och har det likadant). Trodde också på lite mer bortskämning, ffa iom att min man vet om att jag inte är den som ber om hjälp och som biter ihop LÄNGE när jag har ont. Men nä.. Sista veckan eller så är det väl iaf som att han fattat att jag verkligen är gravid och har börjat ta mer av det praktiska hemma (handling, snöskottning etc.) men annat stöd - näe.. "mentalt uttröttbar" - fantastiskt uttryck. 36 dagar, himmelrike, 68 här.. Hoppas typ att jag har ett äktenskap kvar efter det här. (Men jag är glad för att det inte är NU för här är typ INGET förberett, min make tycks tänka att "det gör vi sen när det är dags" även om jag sa att efter årsskiftet får du göra allt själv för då kommer jag inte orka. Så jag väntar med spänning. ;)
Här är allting färdigt endast för att jag har varit sjukskriven i nästan 2 månader och är av den rastlösa typen! Jag är så rastlös så jag har börjat planera hur vi ska göra om vårt extrarum/barnrum så att det kan användas till flera ändamål. Sorterat bland gamla papper/böcker, vilket jag hatar att göra, tvättat allting fler gånger än vad som egentligen behövs och annat som jag aldrig hade gjort annars, bara för att det är så tråkigt att endast vara hemma.
Vi är nog beräknade ungefär samtidigt du och jag då. Senaste två veckorna har jag velat VRÄKA i mig kolhydrater och framför allt godis och kakor, som jag väldigt sällan är när jag är "frisk" (läs: ej gravid). Äter snask varenda dag och tänker att "äh, ett par kilo till på vågen spelar då fan ingen roll".
Ang män som inte skämmer bort en som de borde (jo, faktiskt) skulle jag kunna skriva en avhandling. Har inte sett tillstymmelse till nåt extra ompysslande trots att jag är höggravid. Idag åkte han bort en vecka (sköööönt) och då kan man ju tycka att frågan "kan jag göra nåt för dig innan jag åker, storhandla eller så?" men inte då. Stolpskott.
TACK Elenic för förlossningsbeskrivning! Blev mindre sugen på att föda vaginalt kan jag säga. Jag var raskt på benen efter mitt snitt och hade inte ont mer än ett par dygn (har jag åtminstone för mig) så i jämförelse med att kanske ligga i födslosmärtor ett halvt dygn tar jag nog hellre ett operationssår, tror jag. Har stora problem dessutom att tänka mig att ligga med muffen till allmän beskådan i flera timmar.
Vår tjej är här, snart 3 veckor gammal nu! Jag måste bara skriva det, jag hade också en fördjävligt graviditet och hatade det mesta av den (förutom när bebisen sparkade och ultraljuden), fick igångsättning pga foglossning i v41 vilket i stort sett ska vara omöjligt i Gbg. 10 dagar efter förlossningen gick jag till en specialistsjukgymnast som fixade foglossningen på en timma (måste fortsätta träna men har inte ont längre!), bebisen äter, sover och är helt underbar. Jag får sova (minst) 8 timmar per natt med ETT uppvak, så bara för att graviditeten var ett helvete behöver det inte fortsätta i samma stil!
Vi är helt galna, framför allt jag, för om ett par månader kör vi igång och ska skaffa ett syskon till vår tjej, trots att jag HATADE att vara gravid! Jag kommer klaga lika mycket nästa graviditet men jag hoppas jag är lika nöjd när jag tittar på vår kommande ögonsten, det gör det värt allt lidande!
Stå ut alla ni där ute som fortfarande lider och framför allt, använd den här tråden till att spy av er alla känslor. Folk runt oss förstår inte, tur att vi har varandra!
Stort grattis till tjejen, och tack för pepp!
För mig tog det ärligt talat 2 år innan jag kunde börja tänka på syskon igen... (Och mellan barn 2 och 3 10 år...) Fast jag visste ju redan innan att jag ville ha några år mellan barnen förstås.. Lycka till med syskonskapande och graviditet nr 2! Tänkte bara på det där med din foglossning, om du blir gravid så tätt inpå så var jättejättenoga med att lyssna på kroppen och träna hos sjukgymnast, för dina fogar kommer inte ha återhämtat sig. Så var försiktig så nästa inte blir ännu värre..