Jag HATAR verkligen att vara gravid

Ja inte fan är det rosenskimrande iaf. Senast igår kväll fick jag ett utbrott på min sambo som inte alls har funnits där för mig som jag trodde. Jag var riktigt vidrigt elak och sa tillslut att jag inte vill att han följer med på RUL imorgon. Jag kände mig så sviken och ledsen så jag ville att han skulle må lika dåligt som han får mig att må genom att inte prioritera mig och engagera sig i graviditeten. Varför skulle han få följa med på roliga saker när han inte finns där i de jobbiga sakerna.

Jag är arg och besviken på riktigt, men SÅ HÄR galen och elak brukar jag inte vara. Hormonerna gör mig till ett monster!

Jag är så trött så jag ligger mest på soffan från morgon till kväll och slumrar, är sjukskriven, har ont i min trasiga höft eftersom jag har gått upp i vikt så jag går som en gammal tant, gråter varje dag, är elak för att det känns som om alla är emot mig, känner mig ensam eftersom ingen orkar umgås med mig för att jag är så tråkig, magen gör ont, ryggen gör ont för att jag inte rör på mig, huvudvärken från helvetet och är depressiv sedan innan. Barnen (bonus) och hundarna får knappt någon uppmärksamhet från mig för att jag inte orkar. Jag känner mig fet, ful, äcklig, elak och dum. Jag känner mig inte som mig själv alls.

Jag är så innerligt less och jag fattar inte hur jag ska orka med i 20 veckor till! Vill bara att det här ska ta slut så jag äntligen kan sluta vara gravid så jag kan bli mig själv igen! Få hålla om den mjuka lilla och snusa på huvudet.... Nä, man borde få resa till"de gravidas ö" , en ö i min fantasi där man var välkommen när man mådde dåligt i graviditeten. Där man fick allt man behöver och personalen var utbildade. Jag skulle betala mycket för det!