Jag HATAR verkligen att vara gravid

Heja dig och heja oss! Man MÅSTE inte tycka att det är rosafluffigt och ljuvligt att vara på smällen. Det är en stor, fet kvinnofälla att vi förväntar oss av oss själva och andra att det ska vara en enda stor lycka att vänta barn. Håller med dig till 100% vad gäller att ens fysiska tillstånd blir samtalsämnet nummer ett. Jag tror och hoppas att allt blir bra för dig när du väl är igenom graviditeten. Det var verkligen fantastiskt att få barn. Att jag inte lyckas intala mig själv just precis det i det här läget är oerhört märkligt och frustrerande.

Och förresten, ang begränsningar i kost och livsstil. Vill inte komma med vare sig pekpinnar eller uppvigla till nåt men jag åt både sushi, råbiff, blodiga biffar, ostar och charkuterier under min förra graviditet. Tycker det är så mycket hysteri kring det där. Mådde tillräckligt dåligt som det var för att dessutom orka börja leva asketiskt. 

Hahaha. Förlåt att jag skrattar men jag förstår precis. Min målbild är champagneflaskan jag ska sprätta, en EGEN, för att fira att jag ALDRIG MER kommer att vara gravid efter detta. 

Hoppas dock att syskon blir kanon. Är livrädd för tvåbarnschocken en del beskriver. Knäpper fingrarna och ber till högre makter om att den chocken åtminstone kan få bli lindrig. 

Emotemot - vilka piller äter du? Vad upplever du att de ger för förändring? Och märker du av några biverkningar? Är livrädd för att bli TOTALT avtrubbad och dessutom verkar ju viktuppgång vara vanligt. 

Man måste kunna skratta åt skiten också. Vad härligt att ni ger er till känna. Vill och orkar ni kan vi väl följas åt här och pysa på ventilerna när vi behöver. Det är viktigt, känner jag, att få "prata" med andra som förstår eftersom vi trots allt tillhör en grupp som verkligen går emot alla graviditetsnormer. Jag känner mig lättare till mods bara av att ha läst era rader nu ikväll. Iofs är kvällarna oftast lättast för mig. Då kan jag känna mig ganska lugn men när jag vaknar på morgonen är mörkret tillbaka. 

Terapi är svinbra. Det har jag tagit till många perioder då livet gått tungt men just nu känner jag inte riktigt att jag har ork att börja kötta på med det regelbundet. Men har du verktyg du tycker funkar - bring them on!!

Fy fan. Har en riktig jävla skitdag. Känner bara vrede och apati. Funderar på om jag kanske måste be om antidepressiva trots allt. Jag är otrevlig mot mitt barn och det känns inte okej. Min sambo kan jag gå undan ifrån när jag inte orkar med honom men ett litet barn kan inte ska behöva ta min skit. Så himla rädd för biverkningar bara. Det de erbjöd mig förra gången var sertralin, någon som provat det och vill berätta?

Men Knäck! Grattis till att snart vara i mål. Förbaskat bra jobbat! Har du mått likadant hela vägen eller lättade det nånstans?

Blir både glad och ledsen över att konstatera att vi är så många som delar upplevelse av att vara gravida. Så sorgligt att det inte finns mer forskning kring vad det beror på - påverkas vi olika jävligt av hormoner eller vad? Och vad beror svängningarna på, att det kan vara nattsvart ena stunden och ganska lugnt nån timme senare? Det skulle jag vilja veta. Och det MÅSTE finnas fler sätt att må bättre än att liiiida sig igenom 40 jävla veckors piss eller peta i sig medicin. Yoga, kanske? Greppar efter halmstrån här.

Och du. Jag fattar precis grejen. Inte ett dugg lattjo att sitta och sippa cola. Som grädde på hormonmoset är jag f ö skitsugen på att dricka öl och röka cigg. Kände likadant förra grav vid den här tiden. Det gick över sen men jag hade ju hellre varit glad och sugen på grogg än deppig med avsmak för bubbel. ;)

Så fint att du delar med dig av det du ser i backspegeln. Tack. Ska försöka ta till mig något av det men har i ärlighetens namn haft två dygn med malande aborttankar. Jag PALLAR liksom inte gå omkring och känna mig som ett deprimerat och känslomässigt avstängt ufo. Och du - heja snitt! Låter som ett bra beslut. Under min förra grav kände jag att en traumatisk förlossning på den helvetesgraviditeten hade gjort mig klar för hispan. Fick planerat snitt och det var på alla sätt kanon. Tar jag mig igenom det här blir det utan tvekan snitt igen. Det får vara nån måtta på plågorna.