• Phillippa

    Jag HATAR verkligen att vara gravid

    Jag vet hur det är! Jag avskydde första graviditeten med oro, illamående och ångest. Den graviditeten företräddes av ett missfall och därför förväntade jag mig det värsta under hela graviditeten.

    Jag kände mig dessutom så fet och ful att jag inte ville gå utanför dörren. Jag tyckte att min man luktade äckligt också ;).

    När dottern kom var jag överlycklig och allt gick bra men vi bestämde oss för att inte skaffa fler barn. Men tre år senare ändrade vi oss och det var lika hemskt att vara gravid igen :(. Tiden gick lååååångsamt och jag var trött, fet, ful, deprimerad och illamående och hade dessutom en treåring att ta hand om.

    När lillebror kom ut var jag mig själv igen förutom tröttheten som kom som en naturlig del till lillens kolik.

    Idag är han snart två år och jag kommer aldrig mer att vara gravid :). Jag har t o m steriliserat mig för att verkligen vara säker!

  • Phillippa
    mliten skrev 2015-07-31 21:00:31 följande:
    Å, jag ska också sterilisera mig när detta äntligen är över. Du får gärna berätta lite om hur du upplevde ingreppet. :)

    Våra historier är rätt lika, jag hade också missfall men dessutom ett avbrytande i v18 pga svåra skador hos fostret. Så när jag väntade sonen var det skräck varje dag att något skulle hända. Utöver att jag avskydde att vara gravid. Verkligen komplexa känslor. :)
    Den enda ändan och har du sett vilket sätt!
    Ingreppet var enkelt. De gick in den "nedre vägen" och "häftade" ihop båda äggledarna. Jag skulle inte sövas men jag ljög lite angående min vikt ( lade på några kilo) och fick nog för mycket lugnande ( vilket var mitt mål ;) ) och däckade innan de hann sätta igång :). Jag sov alltså genom hela processen. Jag hade lite ont när jag vaknade men det gick snabbt över. Inga komplikationer!

    Jag kan fortfarande känna lycka över att inte vara gravid! Jag kan få riktiga lyckorus av att tänka på att det är över!
Svar på tråden Jag HATAR verkligen att vara gravid