Är det ok att säga åt andras barn?

Vår dotter är 4.5 och ganska tystlåten och blyg. I området där vi bor finns en lekpark där en del barn leker på kvällarna. Min dotter leker sedan ca 2 år med en annan flicka, R, i princip varje kväll i den här parken. Förr om åren har de lekt bra tilsammans men R, som är mer en ledartyp, har blivit så "bossy, nu och är direkt elak mot min dotter så jag vill helst inte att de leker tillsammans om det ska vara så.

Rs pappa säger åt henne ibland men hon fortsätter bara och hon får aldrig något "straff" utan springer vind för våg och ropar order åt de andra barnen och gör elakheter gentemot dem. Jag har själv sagt åt henne ett par gånger och det uppskattades inte av pappan. Min dotter är för blyg och vågar inte säga ifrån utan blir trampad på som en dörrmatta. Men hon förstår inte det själv och vill absolut leka med R och gå till den här parken varje kväll om hon får.

Vad för man i såna här situationer? Ska man som förälder lägga sig i eller låta dem leka själv och då också reda ut ev problem själva?

Ska tillägga att det finns andra parker och andra saker att göra men min dotter vill absolut gå dit och leka.

Tacksam för svar

Tack för att ni tar er tid att läsa och kommentera. Ibland behöver man lite input från andra helt enkelt.

Jo, jag försöker uppmuntra min tjej att stå upp för sig och säga ifrån. På ett sätt förstår jag ju att hon måste tuffa till sig lite men samtidigt tycker jag det är lite synd att hon inte bara kan få vara sig själv. Jag var också så där blyg och tyst när jag var liten och det var ganska tröttsamt att det skulle påpekas hela tiden, precis som om det vore något fel. Man skulle kanske kunna säga detsamma om kompisens personlighet och kanske bottnar det här lite i att jag själv har svårt för människor som hela tiden kräver uppmärksamhet, är bossiga och allmänt jobbiga.

Kompisen är inte fysisk på något sätt, alltså inga knuffar och slag, utan är bara allmänt bossig och elakt retsam och hånfull nästan. Det finns ju många exempel men vill min tjej gunga t ex så är kompisen genast där och säger att "du får inte gunga här, det ska jag göra" och leks det med sandleksaker (lillasyster har ofta med sig hink och spade) så är hon där och förstör sandslottet eller rycker spaden ur handen på min tjej. Hon ger order till de andra barnen, exempelvis vem får vara med och leka och vem som inte får. Händer det nån gång är det väl inget att bry sig om men nu är det i princip hela tiden de leker vilket börjar på tröttsamt. Jag vet inte, det är kommentarer hela tiden som t ex "bebisar som du får inte leka här" (de är lika gamla, 2 mån emellan).

Det är kanske är så här i den åldern? Kan som sagt mer vara jag som irriterar mig på den här personlighetstypen som man ju träffar på titt som tätt även i vuxen ålder...

Är det ok att säga åt andras barn?

INNEHÅLL