• Elenic

    Marsbebis 2016

    Smilla80 skrev 2016-03-15 11:36:36 följande:

    Var på MVC idag, och tro det eller ej - men nu var huvudet fixerat trodde bm! Så från ruckbar till rörlig igen till fixerad på 3 veckor! Nu var bebis redo och det var "bara att sätta igång att föda", hehe... Ja vi får se när det är dags! SF-måttet var bara 34 nu i 40:e veckan (39+2), känns lite litet.. Men följer min egen kurva iaf. Vad har ni för mått? Tycker det är lite konstigt att jag inte har mer förvärkar och så, borde jag inte ha det nu?!


    Åh, vad skönt, då kan du ju släppa den oron iaf. :)

    Igår när jag var hos BM i 39+0 hade jag 35 i sf-mått och det tyckte min BM var helt perfekt för mig (hade 33 för tre veckor sedan) så 34 låter inte jättelitet. Viktigast är att magen växer dvs. att måttet ökat och har man dessutom gått från rörlig till fixerad får man nog dra av någon cm för att barnet sjunkit ner.
  • Elenic
    Smilla80 skrev 2016-03-15 11:21:06 följande:

    Hoppas för er skull mialinden och Elenic att ni inte behöver vänta allt för länge på att få föda, inducerat eller "naturligt". Så otroligt jobbigt att behöva ha så ont som ni har och dessutom inte få sova på nätterna! Snart är det över, snart har ni era små här!


    Gulle! Jag tror ju som sagt att det är minst två veckor kvar men trots det onda och dåliga nätter så känns det ändå ok (än så länge). Jag är i rätt mycket bättre psykiskt balanserad form och har så mycket annat kul som jag behöver göra om dagarna (mycket jobb med min kör bland annat) så att än så länge klättrar jag inte på väggarna. :)
  • Elenic
    AKF skrev 2016-03-15 09:56:04 följande:

    Grattis alla ni som fått era bebisar! Har själv inte riktigt hängt med här de senaste veckorna.

    Börjar känna mig ganska färdig med att vara gravid, som flera av er andra gissar jag - längtar efter nästa fas, dock bara 38+0 idag. Tror att bebisen kommer nära omkring BF som storasyster, men man vet ju aldrig... Foglossningen tvingar mig till mkt vila vilket förstås är bra, har en sjukskrivning som möjliggör det och det är ju meningen att jag ska vila, även om det är rätt långtråkigt nu. (Tack och lov för gratismånader på Viaplay i Babyboxen!) ;)

    Har sedan en tid rätt ont på vänster sida om naveln, nästan som ett blåmärke. Är det ngn som känner igen det? Läst mig till att det troligtvis är ligamenten som töjs och eller att bebisen sparkat/rört sig mkt på samma ställe och att det kan bli som blåmärken på insidan då. Överväger att ringa och kolla ändå.


    Nämen, titta, där är du! När du nu dök upp trodde jag att det var för att säga att du redan fått bebis. ;)

    Och jo, visst känner man sig rätt klar med det här, men jag räknar med två veckor till minst, trots 39+1 idag. Från och med den här veckan jobbar jag iaf inte mer vilket är skönt då jag ärligt talat behöver sova på dagtid iom att det inte blir så mycket på natten.

    Timmarna när storbarnen är i skolan (mellan typ 8-14) går dock ändå jättefort och jag hinner knappt med allt jag planerat in att göra (så klart är det mesta stillasittande jobb, typ som görs på datorn..).

    Känner inte igen smärta som ett blåmärke på magen, ring och kolla tycker jag - det skadar ju aldrig. Men det är säkert inget farligt som du säger utan har nog en naturlig förklaring.
  • Elenic

    Haha, jag har varit tvärtom - mindre vila för varje barn... Och ja tyvärr, tuffa nätter fortfarande, fast nu med FLER krämpor som avlöser varandra. Som i natt - galen bebis dom vägrade ligga stilla. Helt omöjligt att sova då....


    AKF skrev 2016-03-15 14:02:16 följande:

    Ja, här är jag. ;) Jag var inte så bra på att vila när jag väntade mitt första barn så jag passar på nu när jag kan. Dina nätter är fortfarande tuffa?


  • Elenic
    Sötistilde skrev 2016-03-16 07:37:14 följande:

    Har inte varit inne här sista tiden så mkt. Men ville bara säga att jag "födde" en son den 14/3 kl : 00.28 . Mår fruktansvärt dåligt. Men barnet mår fint. Grattis till er som fått era bebisar och lycka till till er andra!


    Grattis till sonen! Men vad jobbigt att du mår så dåligt! Utan att veta varför så hoppas och önskar jag att det är bättre snart... Kram!
  • Elenic
    EmmaRoSa skrev 2016-03-16 08:04:38 följande:

    Hej!
    Hänger på här, skulle haft bebis den 10:de mars men hon är envis och vill vara kvar. Tröttsamt vill bara träffa henne nu.
    5 barnet för oss..
    Måtte hon snart vilja komma.


    Jobbigt att plussa... Har själv ställt in mig på åtminstone en extra vecka och hoppas att det kan hjälpa mig att stå ut. (tredje barnet för mig) Märker redan nu att vänner är väldigt "på" och frågar om inte bebisen kommer snart, och då har jag inte ens passerat bf... Så största utmaningen för mig blir nog inte att hantera mig själv utan andra liksom. ;) Hoppas du har din lilla hos dig snart!
  • Elenic

    Apropå syskon...

    Jag har ju erfarenhet av att redan ha två barn. Dottern hade precis fyllt 3 när lillebror föddes. Hon var stor nog att fatta, men samtidigt liten själv fortfarande. Det var ju inte som att hon tjatat på att få syskon direkt, men hon fattade ju att det var en bebis i magen.

    Mina bästa tips är att låta storbarnet fortfarande få komma först i så många lägen som möjligt. H*n är ju van vid det. Och låt bebisen liksom "hänga med" på det storbarnet gör. Så att det inte blir att bebisen kommer och så blir mamma tråkig, man kan inte gå ut och leka längre etc. Det är inte synd om bebisen, den vet ju inget annat.. ;) Och ärligt, barn nr 2 blir faktiskt lite bättre på att roa sig själv än ettan också - marker fortfarande skillnad när de är 9 och 12... Om det går och fungerar för er skulle jag också rekommendera att ha storbarnet hemma från förskolan. Antingen ett tag, tills h*n vill tillbaks igen, eller under hela föräldraledigheten. Men låt storbarnet styra när det är dags för förskola igen. Om det funkar för er dvs. Men jag tror verkligen på att sätta storbarnet i första rummet.

    Som någon skrev ovan så är det också toppen att be vänner och släkt att ägna "lagom" med tid åt bebisen och massor med tid åt storbarnet. Om de ger present till bebisen, be dem också tänka på storbarnet. Gratulera dem till att ha blivit storasyskon - det är stort! Ge dem också gärna mer uppgifter hemma, låt dem känna sig viktiga och behövda. Och tveka inte att bekräfta att lillebror/syster faktiskt är ganska jobbig om de tycker det. Jag märkte att om jag t.ex. "klagade" över att lillebror var jobbig och bara ville amma och bli buren osv. så väcktes syskonbeskyddarinstinkten och dottern tog sonens parti och typ försvarade honom. Istället för att det var hon som tyckte att han var dum och tog mammatid.

    Jag vet inte om det beror på ovan, men vi har faktiskt aldrig upplevt någon syskonrivalitet och idag är de de starkaste och bästa vänner man kan tänka sig. De står upp för varandra, älskar att vara med varandra och är jätteschyssta mot varann. Bråk är extremt sällsynt mellan dem. Jag blir ofta rörd till tårar när jag ser det starka band som finns mellan dem.

    Nu när sladdis kommer är h*n väldigt efterlängtad av dem båda. (De har tjatat i typ 3 år men av olika anledningar har det inte blivit något förrän nu..) Min största sorg med denna sladdis är att h*n inte kommer få ett mer jämnårigt syskon och därmed kommer gå miste om det fina som h*ns storasyskon har. Men jag hoppas att vi fyra stora i familjen kommer kunna kompensera en del för det ändå.

    Stort lycka till med era små och stora och deras helt unika och speciella relation.

  • Elenic
    Madski skrev 2016-03-16 08:57:08 följande:
    Å, vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg, tack! Precis vad jag behövde höra nu.. Precis som du skriver så har vi tänkt se till så ATG storasyster fortfarande kommer k första rummet och lillebror får snällt hänga med i våra befintliga rutiner och aktiviteter så gott det går. Vi har även sagt att hon får vara hemma med oss så länge hon vill, hon sexårs så ingen skolplikt än vilket känns skönt just nu.. Gissar dock att hon kommer vilja gå till skolan och vara med kompisarna när pappa börjar jobba igen, men det får tiden utvisa, vi för helt enkelt ta allt som det kommer och hoppas på det bästa.
    Jag är nog den som just nu har mest tankar och känslor inför vår förändring i familjen, vilket iof inte är så konstigt med tanke på alla hormoner i kroppen. Vi har längtat så länge och nu är det Max tre veckor kvar tills dess att vi är fyra i familjen, galet!
    Låter som att ni har en fin plan! Är man så stor att man går i sexårs tror jag också att vännerna är viktiga, och att storasyster kommer att välja skolan i mångt och mycket. Samtidigt skönt att inte ha skolplikten och kunna välja att ta lite fler dagar hemma om man vill. Jag tänker MASSOR på vilka förändringar det kommer bli i vår familj. Vi har ju inte haft småbarn på många år (och min make aldrig, min yngsta var 4 när han blev bonuspappa åt honom), det kommer nog bli en rejäl omställning. Vi är ju vana vid att kunna ha sovmorgon, långa filmkvällar eller kvällar när vi spelar sällskapsspel, går mycket på bio/teater/musikal och ut på restaurang etc. Visst kommer ju funka, men inte allt... Samtidigt längtar jag, men är också lite skraj..
  • Elenic
    Carabellis kusp skrev 2016-03-16 09:51:31 följande:
    Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Min dotter är ju drygt tre år. Försöker att tänka på att hon hela tiden ska komma först och att vi ska göra som vi brukar här hemma. Svårast blir det när lillasyster vill amma vid måltider... Då blir jag sur och stressad och brister... Är tyvärr hemskt känslig för lågt blodsocker och älskar att ha lugn och ro vid bordet, så helt omöjlig ekvation med ammande glufsbebis

    Angående förskolan har min dotter redan verbaliserat en önskan om att få gå dit, så idag när det är utflyktsdag och strålande solsken lämnade vi några timmar. Jag hoppas kunna ha henne hemma de dagar som hon är mer ointresserad. Igår bakade vi frökex tillsammans, mycket populärt!

    Vad gulligt att din dotter försvarade bebisen. Gissar att sladdisen kommer bli oerhört älskad och väl omhändertagen och få en annan ställning än sina syskon som säkert till fullo kompenserar för bristen på jämnårigt syskon. Alla åldersskillnader har sina förtjänster.
    Mmmm, det där med att bebisen vill amma när det är middagsdags är ju en klassiker... Tror att det kan bli lite jobbigt hos oss också då min man är lite som du beskriver, vill ha lugn och ro och ordning vid bordet. (Det har aldrig varit så viktigt för mig.. ;) ). Det funkar inte att amma vid matbordet? Så att bebis är lugn samtidigt som ni äter? Vet att vi instiftade begreppet "enhandsmat" när mina var små då jag snabbt insåg att jag skulle komma att inta de flesta måltider ammandes... (Så typ kött som behöver skäras var uteslutet.)

    Skönt att dottern tycks trivas så bra på förskolan! Då är det klart att ni inte ska neka henne det, utan just följa hennes önskan. Ju mer man kan lägga upp dagarna enligt hennes villkor desto mer tror jag på att man minskar eventuellt "gnissel"...

    TACK också för tröstande ord om sladdis vs. storasyskon. Du har säkert rätt. Utmaningen blir väl att hitta rätt balans mellan superälskad sladdis och bortskämd snorunge... ;)
  • Elenic
    AKF skrev 2016-03-16 09:54:59 följande:
    Tänkvärda reflektioner om syskon - tack! Dottern ska få ett långt sommarlov, vi säger upp förskoleplatsen innan sommaren och sen ledig med mig/oss till att hon börjar skolan i slutet av augusti. Jag hoppas att det kan lägga grunden till en fin och nära syskonrelation trots att åldersskillnaden blir så pass stor.
    Låter som en suverän plan! Att vara "stor" och börja skolan tror jag också är jättebra faktiskt, blir en "markör" på åldersskillnaden liksom.. Låter som att ni får en härlig sommar - åh så mysigt! Det är verkligen speciellt att ha lite större barn när bebis kommer. <3
Svar på tråden Marsbebis 2016