Marsbebis 2016

Åh, vad skönt, då kan du ju släppa den oron iaf. :)

Igår när jag var hos BM i 39+0 hade jag 35 i sf-mått och det tyckte min BM var helt perfekt för mig (hade 33 för tre veckor sedan) så 34 låter inte jättelitet. Viktigast är att magen växer dvs. att måttet ökat och har man dessutom gått från rörlig till fixerad får man nog dra av någon cm för att barnet sjunkit ner.

Gulle! Jag tror ju som sagt att det är minst två veckor kvar men trots det onda och dåliga nätter så känns det ändå ok (än så länge). Jag är i rätt mycket bättre psykiskt balanserad form och har så mycket annat kul som jag behöver göra om dagarna (mycket jobb med min kör bland annat) så att än så länge klättrar jag inte på väggarna. :)

Nämen, titta, där är du! När du nu dök upp trodde jag att det var för att säga att du redan fått bebis. ;)

Och jo, visst känner man sig rätt klar med det här, men jag räknar med två veckor till minst, trots 39+1 idag. Från och med den här veckan jobbar jag iaf inte mer vilket är skönt då jag ärligt talat behöver sova på dagtid iom att det inte blir så mycket på natten.

Timmarna när storbarnen är i skolan (mellan typ 8-14) går dock ändå jättefort och jag hinner knappt med allt jag planerat in att göra (så klart är det mesta stillasittande jobb, typ som görs på datorn..).

Känner inte igen smärta som ett blåmärke på magen, ring och kolla tycker jag - det skadar ju aldrig. Men det är säkert inget farligt som du säger utan har nog en naturlig förklaring.

Haha, jag har varit tvärtom - mindre vila för varje barn... Och ja tyvärr, tuffa nätter fortfarande, fast nu med FLER krämpor som avlöser varandra. Som i natt - galen bebis dom vägrade ligga stilla. Helt omöjligt att sova då....

Grattis till sonen! Men vad jobbigt att du mår så dåligt! Utan att veta varför så hoppas och önskar jag att det är bättre snart... Kram!

Jobbigt att plussa... Har själv ställt in mig på åtminstone en extra vecka och hoppas att det kan hjälpa mig att stå ut. (tredje barnet för mig) Märker redan nu att vänner är väldigt "på" och frågar om inte bebisen kommer snart, och då har jag inte ens passerat bf... Så största utmaningen för mig blir nog inte att hantera mig själv utan andra liksom. ;) Hoppas du har din lilla hos dig snart!

Apropå syskon...

Jag har ju erfarenhet av att redan ha två barn. Dottern hade precis fyllt 3 när lillebror föddes. Hon var stor nog att fatta, men samtidigt liten själv fortfarande. Det var ju inte som att hon tjatat på att få syskon direkt, men hon fattade ju att det var en bebis i magen.

Mina bästa tips är att låta storbarnet fortfarande få komma först i så många lägen som möjligt. H*n är ju van vid det. Och låt bebisen liksom "hänga med" på det storbarnet gör. Så att det inte blir att bebisen kommer och så blir mamma tråkig, man kan inte gå ut och leka längre etc. Det är inte synd om bebisen, den vet ju inget annat.. ;) Och ärligt, barn nr 2 blir faktiskt lite bättre på att roa sig själv än ettan också - marker fortfarande skillnad när de är 9 och 12... Om det går och fungerar för er skulle jag också rekommendera att ha storbarnet hemma från förskolan. Antingen ett tag, tills h*n vill tillbaks igen, eller under hela föräldraledigheten. Men låt storbarnet styra när det är dags för förskola igen. Om det funkar för er dvs. Men jag tror verkligen på att sätta storbarnet i första rummet.

Som någon skrev ovan så är det också toppen att be vänner och släkt att ägna "lagom" med tid åt bebisen och massor med tid åt storbarnet. Om de ger present till bebisen, be dem också tänka på storbarnet. Gratulera dem till att ha blivit storasyskon - det är stort! Ge dem också gärna mer uppgifter hemma, låt dem känna sig viktiga och behövda. Och tveka inte att bekräfta att lillebror/syster faktiskt är ganska jobbig om de tycker det. Jag märkte att om jag t.ex. "klagade" över att lillebror var jobbig och bara ville amma och bli buren osv. så väcktes syskonbeskyddarinstinkten och dottern tog sonens parti och typ försvarade honom. Istället för att det var hon som tyckte att han var dum och tog mammatid.

Jag vet inte om det beror på ovan, men vi har faktiskt aldrig upplevt någon syskonrivalitet och idag är de de starkaste och bästa vänner man kan tänka sig. De står upp för varandra, älskar att vara med varandra och är jätteschyssta mot varann. Bråk är extremt sällsynt mellan dem. Jag blir ofta rörd till tårar när jag ser det starka band som finns mellan dem.

Nu när sladdis kommer är h*n väldigt efterlängtad av dem båda. (De har tjatat i typ 3 år men av olika anledningar har det inte blivit något förrän nu..) Min största sorg med denna sladdis är att h*n inte kommer få ett mer jämnårigt syskon och därmed kommer gå miste om det fina som h*ns storasyskon har. Men jag hoppas att vi fyra stora i familjen kommer kunna kompensera en del för det ändå.

Stort lycka till med era små och stora och deras helt unika och speciella relation.

Låter som att ni har en fin plan! Är man så stor att man går i sexårs tror jag också att vännerna är viktiga, och att storasyster kommer att välja skolan i mångt och mycket. Samtidigt skönt att inte ha skolplikten och kunna välja att ta lite fler dagar hemma om man vill. Jag tänker MASSOR på vilka förändringar det kommer bli i vår familj. Vi har ju inte haft småbarn på många år (och min make aldrig, min yngsta var 4 när han blev bonuspappa åt honom), det kommer nog bli en rejäl omställning. Vi är ju vana vid att kunna ha sovmorgon, långa filmkvällar eller kvällar när vi spelar sällskapsspel, går mycket på bio/teater/musikal och ut på restaurang etc. Visst kommer ju funka, men inte allt... Samtidigt längtar jag, men är också lite skraj..

Mmmm, det där med att bebisen vill amma när det är middagsdags är ju en klassiker... Tror att det kan bli lite jobbigt hos oss också då min man är lite som du beskriver, vill ha lugn och ro och ordning vid bordet. (Det har aldrig varit så viktigt för mig.. ;) ). Det funkar inte att amma vid matbordet? Så att bebis är lugn samtidigt som ni äter? Vet att vi instiftade begreppet "enhandsmat" när mina var små då jag snabbt insåg att jag skulle komma att inta de flesta måltider ammandes... (Så typ kött som behöver skäras var uteslutet.)

Skönt att dottern tycks trivas så bra på förskolan! Då är det klart att ni inte ska neka henne det, utan just följa hennes önskan. Ju mer man kan lägga upp dagarna enligt hennes villkor desto mer tror jag på att man minskar eventuellt "gnissel"...

TACK också för tröstande ord om sladdis vs. storasyskon. Du har säkert rätt. Utmaningen blir väl att hitta rätt balans mellan superälskad sladdis och bortskämd snorunge... ;)

Låter som en suverän plan! Att vara "stor" och börja skolan tror jag också är jättebra faktiskt, blir en "markör" på åldersskillnaden liksom.. Låter som att ni får en härlig sommar - åh så mysigt! Det är verkligen speciellt att ha lite större barn när bebis kommer. <3