Marsbebis 2016

Nu ska även jag våga hoppa in på tråden. Har läst den sedan den startades men ej vågat skriva. Men nu känner jag att jag behöver skriva av mig. Fick reda på att jag var gravid när jag var 8 + 5 och BF 24/3-16 så har knappt smäll graviditeten ännu. Sedan jag fick reda på att jag var gravid har det funnits en oro. Främst för att jag har noll symtom, det ända som jag har haft lite är möjligtvis lite tröttare och något känsligare luktsinne, annars är symtomen på graviditet helt borta. Någon mer som känner igen sig?

Har KUB på torsdag och är så nervös så jag knappt kan sova. När jag gjorde mitt senaste UL när jag var 8+5 så såg allting väldigt bra ut. Enligt doktorn inga tecken på att jag behöver oroa mig. Men detta är min första graviditet och oron finns där hela tiden. Någon som har något tips på hur jag ska ändra mitt tänk till lite mer positivt?

Tack för att ni finns och att alla delar med sig :)

Vad skönt att höra Smilla80 :) Har också en liten putmage. Men precis som du skriver så har jag också den känslan " Är jag verkligen gravid? Jag mår ju jättebra". Ska på KUB imorgon ( 12+0) och hoppas verkligen jag får se ett lika pigg bebis som jag fick se sist jag var på UL ( 8+5). Om allt är bra imorgon så hoppas jag att lite oro skall släppa och att jag trotts att jag inte har några symtom ska inse att jag faktiskt är gravid :) Just nu är det också mycket energi som går till just oro som jag hoppas jag ska få slippa efter imorgon. 

Tack så mycket, jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det skall gå vägen :) Det är min första graviditet så allt känns väldigt överväldigande, men efter imorgon tror och hoppas jag att både jag och min partner kommer landa och börja ladda för att bli föräldrar 24 mars. Spännande med tredje barnet :) Jag hoppas dig all lycka nästa vecka. Då kan vi följas åt genom tråden när vi ligger så lika :)

Åhh, härligt att höra om alla positiva besked :) Hoppas att jag också får fina resultat imorgon på KUB:en och får se en sprallig liten bebis!

Lyckan som infann sig igår var obeskrivlig! UL visade en jättefin liten bebis som enligt barnmorskan följer sin utvecklingskurva exemplariskt :) Efter all den oro jag har gått och burit på så bröt jag verkligen ihop när jag såg det lilla hjärtat picka igår, vilken fantastisk upplevelse! Fick också lägsta risken på KUB 1:20000 vilket också var en lättnad.

Trotts att det är en tråd för er som har fått barn innan, så vill jag gärna hänga kvar för ni alla verkar vara så goa, hoppas det är okej :)

Hej!
Läser att samtalsämnet har börjat segla in på det här med att inte känna sig gravid. Detta är ju min första graviditet och nu har det gått 10 dagar sedan kubb och återigen börjar oro känslan infinna sig, trotts att allt såg fantastiskt ut vid UL. Denna oro beror främst på det som ni skriver om, har inga symtom, mer än vissa lukter och ibland lite ömmande bröst och knappt någon mage bara lite fluffig :P Men iof har jag inte haft mer än detta under hela graviditeten. Men känns verkligen konstigt och man tvekar, är jag verkligen gravid?

Känns skönt att höra att några av er sitter i liknande situationer, då känner man sig lite lugnare igen. Får väl lite på min BM som sa när jag ringde idag att jag borde skratta mig lycklig som mår så bra.

Längtar ändå till om 2 veckor när vi ska få höra på hjärtat och 5 veckor kvar till RUL. Hoppas att jag börjar känna den lilla bebben i magen runt RUL också :)

Tur att denna tråd finns, ha en fantastisk måndag! 

Mina "cravings" har än så långe varit leverpastej och juicer i alla dess former, helt OK cravings :P Men som ni skriver har jag också ibland blivit sugen på salt, då funkar olika sorters lantchips utmärkt :)

Vår BM skickade också remiss och så fick vi en lapp hem från sjukhuset att RUL var bokat 29:e oktober, som man längtar!! När jag gör RUL är jag 19+2. När har ni era bokade? Känns som mitt är ganska sent. Iof gjorde vi en exakt UL som RUL när jag gjorde mitt KUB 12+0 och då fanns alla organ på plats mm som de undersöker vid RUL, så borde väl iof inte noja över att det är RUL så sent.

Hur känner ni som har börjat berättat för det flesta nu? Fick lite kalla fötter igår när det gick upp för mig att det flesta vet att vi ska ha barn nu. Som vanligt en panik över tänk OM det händer något, då var det lättare när vi bara var några få som visste. Hur känner ni? 

Elenic, precis hejja nyttiga cravings :D

Ja man får väl lita på att sjukhuset vet bäst när det passar att komma in för RUL.

Precis den känslans om du beskriver känner jag ju med. Speciellt eftersom vi fick reda på det relativt sent var redan i 8+5 när vi fick reda på det och sen för att det är första barnet och allt känns så nytt och har en ständig oro. Ska också försöka att vara så glad som jag kan efter RUL för detta barnet är verkligen önskat!

Sen sa min syster ett bra sak som jag tänker på ofta. När du är gravid oroar du dig över att allt ska gå bra, allt från första UL till RUL till att sedan oro sig över födseln mm. När bebisen sedan är ute så börjar man oroa sig för  att man ska vara otillräcklig, sen växer barnet upp och allt vad den resan innebär. Så en del av att bli förälder är nog just oron som följer med en hela livet. Så det är bra att redan nu försöka släppa den oro som finns och istället se den glädjen som det faktiskt innebär att bli förälder.

Vi får försöka peppa varandra :)

Tanken med FL är väl just att vi skall kunna skriva av oss, så be inte om ursäkt för det :)

Tycker att man alltid ska tänka på sig själv i sådana här situationer och speciellt nu när man är gravid. Man behöver personer runt omkring sig som ger en energi inte folk som tar energi. Därför bör man koncentrera sig på dessa personer som ger en energi och är lika lycklig över tillskottet som ni. Sedan att det finns andra som tycker och tänker negativa saker det har man helt rätt att skita i, så heja dig!!