CissiJissi skrev 2016-04-13 17:04:40 följande:
Åh jag förstår att det känns traumatiskt!! Tänk vilken extrem påfrestning förlossning är, det är helt otroligt, min första gick hur bra som helst men ändå fick jag lite trauma känslor efteråt - för tufft är det ju verkligen ändå!! Hoppas du får någon bra att prata med, kanske aurorakliniken eller? Viktigt att få älta klart så minnena känns bra att tänka på i efterhand och inte äckligt traumatiskt <3
Svartsjuka kan vara tufft!! Här känns det som att storebrorsan inte är svartsjuk eller något sånt, men gränser testas på ett helt nytt sätt nu.. Att låtsas inte höra mig och ignorera.. Det är så ovant när ens ängel plötsligt visar ett sånt ansikte, jag vet faktiskt bara hur jag inte ska agera och inte egentligen hur man SKA agera.. Tar gärna emot tips:p att ge massa extra tid och uppskattning och beröm i alla fall, det tror jag på!
Så va de för min äldsta son när lillebror kom. De va jobbigt men som tur va så gick de över efter 1-2 veckor. Denna gång med syster är han världens ängel, ändrat beteende totalt. Så skönt! Han avlastar mig faktiskt :) de som hjälpte mig första gången va att ha mer tid med honom själv under dagen, så han kände sig "nöjd".
Har pratat med maken om förlossningen och hur han uppfattade de. Hade han inte tryckt på knappen hade han själv fått förlösa mig. Så kommer definitivt vilja prata om de när journalen finns till hands, så jag slipper få trauma över de senare. Ser endå förlossningen som lyckad och bra men några frågetecken är de ju.