Åh ni är underbara. De blir nog bebis snart. Jag öppnar mig och har sammandragningar . Slemproppen har gått. Jag är rädd men känns okej. I magen ligger en Wilma fick vi reda på idag. <3
Wilma har sparkat massor idag och jag är rädd att hon lagt sig med rumpan ner. De ska undersöka mig snart. Då blir det snitt inom en halvtimme. Jag är så rädd för allt. Smärtan och om Wilma överlever. De är så psykiskt påfrestande. Men jag har Emil, min klippa och han har mig.
Hej allihopa. En fråga till er. Är lite fundersam. Idag när jag jobbat så har det känts som jag fått väldigt många sammandragningar. Kan få en nån gång då och då. Men fick typ 2 st sen lugnt men sen fick jag 2 st ganska tätt. Magen blev stenhård men gjorde inte ont. Samtidigt känns de som bebis trycker ut en häl eller något rakt ut mot magen så jag kunde ta tag. Men när jag kände sammandragningarna så var de inte som något tryckte ut utan magen blev hård bara så tror de var sammandragning. Har ju ganska lugnt jobb i mellan men ibland stressigt ofta kväll och inre stress. Men vet inte borde jag ringa MVC och prata med dem imorgon? Bm har sagt när jag pratade om de sist att hon ville att jag skulle ringa om de kom oftare och gjorde ont. Tycker inte de gör ont men oftare. Hur har hade ni gjort?! Funderar även kring sjukskrivning men min chef sa igår att vi har ju de ganska lugnt på jobbet så man ändå kan vila men inte hela tiden och har långa pass. Men kändes som jag inte kan med och sjukskriva mig. Skall jag säga att jag tänker kontakta läkare eller hur skall jag göra? Har så ont. :( Just nu är sammandragningarna mig lite nojig. Är idag i vecka 26+ 2. Behöver era råd och tankar? Så snälla hjälp.
Hej allihopa. Idag har jag varit på besök hos sjukgymnasten. Har ganska blandade känslor efter det besöket kan jag säga. Det var väldigt skönt och få komma dit igen och få prata lite. Berättade om att smärtan är värre och att bäckensmärtorna har kommit mer, sen sist då det nästan bara var ryggen. Vilket var väntat tyvärr att de skulle bli värre. Tyvärr har jag ju inte direkt kunnat göra mina övningar då jag haft ont och en del av de kan jag inte göra pga smärta. Men vi kom fram till några enstaka övningar som jag kan göra och göra så många jag orkar/ klarar av. Sen pratade vi om vad som vore bäst för mig, hon förstod mig pliktkänsla mot jobbet och så, men som hon sa så för min fysiska hälsa så vore det bästa om jag kunde gå hem ifrån jobbet redan nu. Eftersom jag har ett ganska tungt jobb och lång dagar och redan har så ont som jag har och är bara i vecka 27. Har ju ett par veckor kvar,där jag kommer bli större och bebis väga mer. Känner mig ju redan stor och lite otymplig. Så lär ju tyvärr bli ännu värre ju större jag blir och ju längre jag går, liksom inte kommit in eller förbi vecka 30 som hon sa. Men som hon sa de är svårt och bara jag som kan känna efter och avgöra hur jag vill göra, men för min egen skulle borde jag sjukskriva mig. Sen blev det att jag fick med mig 2 st kryckor hem,vilket jag var rädd för och absolut egentligen inte ville. Men kände när jag provade att de avlastade mycket att få använda kryckorna. Sen klart går jag mycket och så ändå,så kommer jag ju få ont ändå men hade nog varit ännu värre om jag inte haft det. Men känner mig ledsen och besviken på mig själv att jag pressade mig själv så långt så det blev såhär :( Samtidigt som jag är stolt över hur mycket jag kämpat och hållit ut och jobbat så pass länge som jag har.
Men det kändes lite och ringa mig chef,men hon har alltid varit bra men kändes ändå lite nervös då de redan fattas en del folk på jobbet. Men hon tog det jättebra och förstod och sa att jag skall inte ha dåligt samvete eller något sådant eller tänka på jobbet,de vikgtagste är mig själv och min hälsa och bebisens just nu. Så kändes så skönt och bra. Sen kommer jag jobba mitt sista pass imorgon, för ville inte ställa till de inför helgen utan ändå ställa upp en sista gång och så. Vilket chefen var tacksam för.
Så allting känns ändå väldigt skönt och bra och känns som detta var det bästa och klokaste beslutet för mig och bebis. Så nu skall jag försöka landa i detta lite och själv acceptera och känna att de är bra och helt okej, men inte riktigt där än. Känner mig lite för plikttrogen och så. Men tror detta var det bästa.
Vill tacka er alla för ert stöd i allt detta och för era goda råd. Nu skall jag försöka vila lite och bara ta det lugnt. Hoppas ni alla får en riktigt bra dag. Kramar
Då gör jag mitt sista arbetspass idag. Riktigt tur känner jag nu och ångrar att jag inte gått hem tidigare. Men är väl för plikttrogen och lojal mot jobbet men tänker på på alla andra först. Men grejat mycket på jobbet idag och ute i massa snö och kört rullstol och så. Så just nu vill jag bara skrika och gråta för jag har så ont!! :'( vet inte vart jag skall ta vägen alls. Men har 5 timmar till att jobba. Sen hoppas jag att jag kommer hem i all snö. Nu skall jag äta lite mat och unna mig lite godis och vila en liten stund innan jobbet fortsätter. Tyckte jag förtjänade en stor godis påse!!! Men bara att hålla ut några timmar till.
De där med sammandragningar känner jag igen och kan få vid ansträngning och framförallt när jag är just på jobbet och gör mycket. Men händer ibland hemma med. Skall prata med min bm om det på fredag när jag skall träffa henne.
Hoppas att ni andra får en mysig,bra och lugn lördag <3 kram
Måste bara berätta! Jag har varit ledig från jobbet i tre veckor nu och börjar jobba imorgon igen. Jag har varit sååå orolig inför att jobba (jobbar på en småbarnsavdelning på f-skola) eftersom jag fått sammandragningar som jag tycker gör ont ibland av minsta lilla ansträngning (ska prata med bm på tis om det), har även oroat mig för att min ansökan om graviditetspenning inte ska bli godkänd, men så kom jag hem och kollade posten idag (eftersom vi varit borta i 3 veckor) och där låg brevet från f-kassan och jag är beviljad hel graviditetspenning från och med 1 februari! Sååå glad! :D så nu kanske nog stå ut den sista tiden om jag måste!