BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)
Någon som har något bra amningsinlägg att rekommendera??
Brösten har börjat läcka lite redan så behöver inhandla sån skit redan haha
Någon som har något bra amningsinlägg att rekommendera??
Brösten har börjat läcka lite redan så behöver inhandla sån skit redan haha
Själv har jag fått influensan. Legat på förlossningen och isolerad sen fredags. Nu är jag hemma och ligger fortfarande sjuk dock ingen hög feber längre. Hade 39 graders i fyra dagar som inte gick ner trots alvedon.
Bebin i magen mått bra hela tiden bara jag som mått jättedåligt. Jag smittade ner hela min familj så nu ligger vi alla sjuka. Värsta som finns när vi vuxna och barn är sjuka samtidigt..... Vi kan inte be någon hjälpa oss heller för man vill ju inte smitta ner dem oxå.
Vi har fått lagad mat som vi kan bara värma vilket är skönt. Dricker mängder med ingefära, citron och honungsvatten. Fått även även recepbelagd medicin som mildrar influensa symtomen. Enda skillnade är att jag inte feber längre.
Influensan tar ju ett tag innan den är över. Tröttheten och mattheten är värst! Har gått ner i vikt då jag inte kunnat äta något. Slem och snor täpper ju till rejält.
Har ni tagit vaccinet?
Inte jag . Har aldrig varit så här sjuk. Blev smittad näst sista dagen på jobbet, typiskt. Flera föräldrar tog sina barn förtidigt till förskolan. Barnen var riktigt snoriga och hängiga och några fick feber igen. En förälder berätta att hon och hennes man hade så mycket på jobbet så att de tyckte att barnet kunde lika gärna vara på förskolan trots hosta och rejäl snuva. Efter fyra timmar var vi tvugna ringa föräldrarna för barnet bara grät och grät och var riktigt hängig och orkade inte tempot och verksamheten på förskolan. Satt bara i mitt knä helt slut och eländig. Gissa om föräldrarna var sura och kom tre timmar senare!!! Ingen respekt, det är ju min arbetsplats och flera drabbas, barn som personal. Vissa förstår inte att vi inte är barnvakter när deras är sjuka. Så, nu har jag klagat lite. Oh, vad jag ångrar att jag inte tog vaccinet. Det här är hemskt!!!
På förlossningen låg 2 kvinnor till som fått influensan och både jobbade på förskola.
Något som var lite roligt när jag låg inlagd var att höra bebisar födas. Först hörde man kvinnor kämpa med värkar och gick i korridorerna. Sen efter en stund kom bebisskrik. Något som väntar oss oxå
Hopas ni andra mår bra och om inte, tar det lugnt och hand om er själva.
Tack omtanken
Emelius - det var ett problem i början vart jag skulle. Ringde först Mvc som hänvisade mig till vårdcentralen. Fick akuttid och läkaren bad mig åka till närakuten då han var osäker pga min graviditet. Åkte till närakuten, fick ta prover men sen tyckte läkaren, då hon inte visste vilka läkemedel jag får ta, att jag skulle åka till akuten på sjukhuset. Jag åkte dit. Efter lång väntan var det min tur. Då kom problemet om vem skulle ta emot mig. Infektionsavd. ville inte ha mig pga min graviditet och förlossningen ville inte pga mitt tillstånd. Så jag hamnade mellan stolarna om man säger så. Till slut efter de pratat med någon med högre befattning så hamnade jag på förlossningen. Det dit man ska efter vecka 22 även om man har influensa.
Kan säga bemötandet där var inte roligt. Det var som jag var pesten och en börda. Barnmorskan hade munskydd och tog mig till ett isolerat qrum (helt förståeligt). Dock var hon sur och sa knappt hej.
Fick lägga mig på en hård brits. De tog ctg samt blodprov och syremätning på mig. Efter timme kopplades det bort. Sen låg på den hårda britsen i 10 timmar! Fick ingen alvedon, ingen vatten, ingen filt eller kudde eller mat. Jag mådde så dåligt och frös. Till slut bad jag om att få alvedon för jag hade så ont i huvudet, kroppen och en filt. Barnmorskan gav mig bara tabletterna och gick. Jag var tvungen att be om att få vatten. Barnmorskan var sur hämtade en mugg och bad mig själv hämta vatten från badrummet. Så jag hade min jacka som filt. Det smärtade i hela kroppen pga febern och foglossningen. Under dessa 10 timmar kom ingen in för att kolla hur jag mådde, ingen! Jag bara grät och kände mig så ensam, sjuk och bortglömd. Till slut kom läkaren och jag fick göra lungröntgen och ta nya prover. Sen fick jag vänta ytterligare 5 timmar utan att någon kom in. Läkaren kom till sist och sa att jag måste bli inlagt men det är platsbrist så jag fick stanna i rummet några timmar till innan ett rum blev ledigt.
Min man var ju tvungen att vara hemma pga att han själv var sjuk och barnen. Ville inte be mina föräldrar heller pga smittorisken. De blir så dåliga.
Jag har full förståelse för sjukvårdspersonalen som kämpar och går på knäna pga personalbrist etc. Och det var hemskt uppleva det jag gjorde när jag var så dålig.
Min tanke från början var att jag skulle bara få medicin och sen få gå hem.
Går in i v33 imorgon, och tycker jag känner jätte lite rörelser och inte alls som de varit i början av förra veckan, väldigt svårt att få fram rörelser oxå tycker jag, är de något jag behöver oroa mig för? :(
När brukar förresten bristningarna uppstå?
Vågar jag glädjas om de ej kommit i v34 ännu eller är det bara att fortsätta smörja in sig? Även om det enligt vad jag läst verkar som om krämer kanske inte har så stor effekt...
Jag förstår att det är jättejobbigt med förvärkar och värk över huvudtaget, jag har själv foglossning men kan fortfarande röra mig hyffsat och jag lämnar dottern på 2 år varje morgon till dagmamman. Helgerna är lite lättare att ta sig genom då jag inte behöver lämna henne på morgonen utan kan ta det lite mer lugnt.
Däremot ser jag "konstigt nog" fram emot lite fler värkar även om det bara är förvärkar för då känns det ändå som att det kanske händer något... har bf 11/3
här kommer ett tips som säkert dem flesta redan vet om..men ändå det är smått omöjligt att hitta alla pyttesockar när man tvättar. Så vi tvättar dem alltid i en Tvättpåse. Perfekt och lätt att hitta när tvätten är klar.