BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Hej alla

Jag hakar också på här - jag stannar gärna på FL och pratar!

Jag har bf ca 20 mars, är alltså i v 7 nu. Jag har ett barn sedan tidigare, född i januari 2013.

Har haft en del symtom redan tycker jag - mycket molvärk, trötthet, extremt mycket sämre tålamod (framförallt med 2-åringen hemma) och nu börjar illamåendet komma. Luktsinnet har påverkats massor och jag mår illa av både det ena och andra - i söndags höll jag på att krevera av lukten av rått kött som maken lagade. Urk!

Magen är lite rundare på kvällen, men det är väl tarmarna som jobbar och blir lite gasiga...

Jag började jobba igen igår efter semestern och lugnet som infann sig nu på dagarna vet inga gränser - tålamodet de timmarna med barnet när jag kom hem på em var också betydligt bättre. Alla glada

Gravidfin får man väl vänta på i några veckor... nu är det mest att ta sig igenom fasen när man ser ut att ha ätit lite för mycket gott under semestern. Spännande att se om magen kommer snabbare med andra barnet, det är många som säger att de tycker att den gjorde det...

Jag ringde BM i förra veckan och ska på ett första samtal på fredag. Känns inte så meningsfullt än egentligen när det är andra barnet och man vet det mesta vid det här tidiga skedet, men det är väl lika bra att skriva in sig i rullorna så att det flyter på med alla kommande kontroller o sådär. Vi gjorde KUB förra gången och ska nog göra det igen

Jag börjar bli riktigt svullen nu, så jag börjar ju se gravid ut redan nu. Inte jätteroligt när det inte är den riktiga gravidmagen. Och så vill jag ju försöka hålla det hemligt några veckor till för "allmänheten".

Den här gången har vi redan berättat för några kompisar. Men det har blivit naturligt eftersom de visste att vi skulle börja försöka och så har vi träffats nu precis de här första veckorna - och de fattar ju ändå när jag inte dricker vin till maten eller äter tex lufttorkad skinka. Så då är det ju lika bra att berätta. Men våra familjer vet inget än - vi vill inte trissa upp för mycket förväntningar...

Hur gör ni andra? Har ni berättat för några?

Jag ringde BM i förra veckan (v 6) och fick en tid för första samtal nu imorgon. De vill ha tidigt samtal här eftersom alla erbjuds KUB, så man ska ju ta ställning till om man vill göra KUB och i sådana fall boka tid.

Jag kommer med största sannolikhet göra KUB. Förra gången gjorde vi det mest för att få ett tidigt UL - nu är det lite mer blandande känslor för jag vet verkligen inte vad vi ska göra om vi får besked om kromosomavvikelser. Men jag vill ändå ha UL nu om några veckor istället för att behöva vänta till ca v 20.

Jag kommer faktiskt inte ihåg!! Jag får fråga BM imorgon

Åh, tack, bra att du hade koll. Jag glömde såklart att fråga hos BM idag

Jag tränar lite grann nuförtiden, men tränade betydligt mer innan jag blev gravid med dottern. Då tyckte jag att jag bums fick urdålig kondition och inte orkade springa och sen fick jag foglossning från ca v 20 så då var det inte skönt att träna vanligt. Jag gick på gravidvattengympa mot slutet - det var skönt!

Nu tänkte jag köra styrketräning så länge det funkar - och så cyklar jag till och från jobbet varje dag. Lite vardagsmotion i alla fall!

Ang illamående så kände jag mig inte illamående en enda gång när jag var gravid med dottern - och där gick ju allt toppenbra! Nu känner jag mig illamående ibland, framförallt eftermiddag/kväll, men har än så länge varit förskonad från att kräkas. Så jag känner mig ganska lyckligt lottad!!

Jag är bara sugen på mackor! Ostmackor! Jag äter ostmackor konstant... det var precis likadant min förra graviditet. Jag tycker iofs att det är gott i vanliga fall också, men då kan det gå flera dagar emellan medan jag tar något annat pålägg på den (enda!) mackan jag då äter. Nu står jag inte ut med något annat pålägg och äter minst 5 om dagen!

Det är dessutom det enda som känns helt ok att äta, allt annat liksom växer i munnen och är svårt att svälja pga illamående. Jag har inte kräkts än, men varit väldigt nära ett antal gånger. Jag går liksom runt med känslan av att spyan är nånstans mellan bröstet och svalget hela tiden. Urk.

Första graviditeten kände jag inte en sekunds illamående så det här är nytt för mig. Och jag lider verkligen med er som mår sämre (mitt känns ju rätt lindrigt i jämförelse)

Magen har svullnat lite. Jag insåg idag att jag har valt helt fel kläder (en kjol som sitter precis ovanför magen och visst gjorde att den ser jätterund ut) så om inte kollegorna lyckas lista ut idag att jag är gravid så gör de väl det inte förrän jag berättar självmant! Haha! Nåja, det är ju inte hela världen, det är ju ingen katastrof om några fler vet även om jag inte tänkt berätta än...

Men nu har jag faktiskt börjat shoppa lite mammabyxor och -kjolar. Jag inser att jag inte kommer kunna ha mina vanliga kläder så länge till. Och så provade jag mina gamla byxor från förra graviditeten och kände att jag inte har nån lust att ha dem - de känns ganska omoderna (trots att det bara var tre år sen!). Ytligt ja, men jag gör som förra gången och shoppar en hel del mammakläder trots allt - en del tycker att det är så kort period men för mig är nio månader (minst - eftersom iaf jag inte kom i vanliga kläder på någon månad efter förra graviditeten) låååång tid att inte ha något vettigt att sätta på mig! Kläderna får dessutom dras från gemensamma kontot har jag bestämt, gemensamt barn = gemensamt konto! Haha

Jag gör KUB mest bara för att få UL!! Får vi ett dåligt besked får vi ta den frågan när den kommer.

Vi har privata kliniker här men jag tycker det känns bättre att göra det på sjukhuset där de verkligen kan sina grejer. Förra graviditeten "hittade" inte bm huvudet vid en vanlig kontroll och hon och en kollega skulle då försöka med ul på bm-mottagningen. Men de kunde ju inte hantera den (var med om det två gånger) och hade jättesvårt att säga om huvudet var upp eller ner. Sen fick jag komma till sjukhuset och de såg direkt att huvudet var uppåt, det tog inte mer än fem sekunder!

Jag nojar och googlar alldeles för mycket! Om allt, inte bara missfall...

Det gäller väl att försöka sysselsätta sig med massa annat så att man inte har tid kanske

Jag har "tur" på det sättet att jag mår illa eftermiddag och kväll. (Jag jobbar dagtid) så jag börjar bara bli lite illamående på jobbet och sen åker jag hem.

Min man har dock inte samma "tur" eftersom han får sköta precis allt hemma, inkl vårt barn, medan jag ligger på sängen och bara mår blä. Men bättre ändå att orka jobba tycker jag. Han gör det som måste göras, andra projekt har vi satt på paus.

Hej alla!

Jag är i v 12 nu och känner att de värsta symtomen så sakteliga är på väg bort... Det var några dagar sedan illamåendet la sig (håller tummarna att det stannar så) och jag känner att jag även börjar ta mig ur den värsta tröttheten (även om jag legat däckad hela helgen i förkylning - jäklarns dagisbaciller från dottern!) .

En läskig sak är väl att det märks på fler sätt att jag börjar gå in i "spökveckorna". Magen har varit sjukt uppsvullen i flera veckor, men så en dag i förra veckan försvann den bara. Plopp och så såg jag ut som innan (förutom mina big boobs). Känns så läskigt, som att graviditeten bara stannade av. Trots att jag vet att det är vanligt!

Vi har KUB i nästa vecka så då får vi ju se om lillisen där inne mår bra. Känns skönt med en koll såhär pass tidigt trots allt. Och är det nu något som inte är bra, är det bättre att få veta det nu resonerar vi.

Min förra graviditet var jag bara tokhungrig och åt som en besatt i början och hade gått upp 7 kg vid inskrivningen! Hahaha (fast totalt landade jag nog bara på +13 kg, så jag fick massa "beröm" av bm att jag bara gått upp vad hon trodde typ 6 kg)

Denna gången, när jag mått mer apa nu de första veckorna, hade jag bara gått upp 1 kg... lite skillnad!

Nä, helt onödigt - bättre att passa på att sola sig i berömmet

Jag går upp/utvidgas rejält över låren och rumpan - och brösten! Och det kommer ju ganska tidigt. Så just nu ser jag bara ut att ha njutit lite väl mycket under sommaren. Haha. Så småningom kommer ju magen också, men förra gången tyckte jag inte att jag var gigantisk ändå. Så vi får se om det blir på samma sätt nu.

Åh nej, jag beklagar verkligen till er båda! Ta hand om er och lycka till framöver!

Det känns som att mitt värsta illamående är på väg bort, ta i trä. Jag får små "attacker" då och då men ligger inte sängliggande hela kvällarna längre. Halleluja!!

På onsdag har vi KUB-ultraljud. Om allt det ser bra ut där tänkte vi berätta för dottern efter det. Hon är 2,5 år och kanske inte riktigt kommer fatta, men känns ändå som att vi ska inviga henne nu. Våra föräldrar och ett antal vänner vet redan, av olika anledningar, och det är rätt skönt när jag inte mått så bra - jag behöver inte låtsas och så kan jag få bra hjälp!

Men jag är allt lite nervös inför ultraljudet. Jag nojar för allt från att det inte finns något liv i magen till svåra sjukdomar. Det känns mer skört denna gången än förra tycker jag - då var jag lite glatt naiv och bara förutsatte att allt skulle flyta på.

Jag var på KUB-ultraljudet idag. Fick se lilla hjärtat picka och små ben och armar som viftade! Så underbart! KUB visade låg sannolikhet för kromosomförändringar så det var ju skönt. Nu känns allt så mycket bättre när jag fått se en liten därinne som rör sig och lever! Pjuh!

Fick BF flyttat några dagar så nu är det 15 mars, är i vecka 14 from idag alltså. Skönt med ett litet skutt framåt

I v 20 blir det nog om jag räknat rätt - 23 oktober. Känns ju långt fram iofs, men just nu känns det helt ok när jag precis fått se parveln därinne

Jag tyckte (både i förra och denna graviditeten) att de segaste veckorna är från ca v 5 till v 10. Man bara vill ju att det ska börja hända saker med besök hos BM, ultraljud, magen som börjat växa mm. Och så är allt nytt och upptar stor tid i tankarna.

Mellan v 10-14 har det gått fort och jag hoppas att kommande veckor också tickar på. Men det är låååångt kvar till mars känns det som! 

Mitt illamående har nästan förvunnit helt - det kommer bara nån enstaka gång nu!! Jag är nu i v 14. Så jag håller tummarna att det snart ger med sig för er som fortfarande mår pyton!

Däremot är jag tröttare än en maratonlöpare på upploppet känns det som. Jag vill bara vila, vila, vila. Stackars vårt lilla barn som tycker mamma är världens tråkigaste och lite stackars mannen också såklart som får fixa allt hemma inklusive allt roande av barn.

Vi berättade för dottern (2,5) i helgen i alla fall och även om hon inte direkt fattar, har hon ändå frågat mycket var bebisen är (svårt det där med att den är inne i magen) och går stolt runt och säger att hon ska bli storasyster. Vi får väl se om hon har berättat på förskolan idag